• Anonym (målsä­gande)
    Äldre 27 Nov 13:01
    9566 visningar
    11 svar
    11
    9566

    Kvinnofridskränkning

    Gör en lång historia kort. Vill ha snabba svar. Jag har efter fyra års tid och efter en separation för drygt ett år sedan och flera års terapi (båda två) polisanmält min man när jag helt enkelt fick nog och blivit tillräckligt stark.
    Innan anmälan försökte jag påverka honom envist till att på egen hand återuppta regelbunden terapi alt anmäla sig själv för att få hjälp men han ansåg inte att han behövde någon hjälp. Var jättekaxig. Det enda problem han hade var jag och det är jag som måste jobba med mina problem och då blir allt toppen. Typ. Jag pratade med polisen och skulle gå dit en torsdag, vilket jag inte gjorde. Det är ju snart jul och allt, tänkte jag. Bättre att bara försöka klippa. Inte ha någon kontakt. Men vi har ju en son tillsammans så det är ju svårt. Och under fredagen och lördagen samma vecka fick jag massor med hotfulla och obehagliga sms från min man och därför avstod jag ifrån att äta lunch med honom på lördagen, som vi planerat. Jag bjöd hem honom till mig på en kopp kaffe för att han skulle få träffa sonen men han avböjde inbjudan. Några timmar senare, när jag gått iväg en snabbis till min väninna (vilket han visste), åker han hem till mig, där min äldsta son passar lillen en stund medan jag är borta. När jag kommer hem möter jag honom utanför min dörr med sonen i famnen. De ska ut och åka bil. Eftersom han satt uppe halva natten och drack visste jag inte hur "körklar" han var och poängterade det. Jag påpekade också att det hade varit lämpligt att informera mig om att han skulle komma och hämta sonen (han hade ju tackat nej till inbjudan p g a att han inte orkade och var deppig). En mindre upprörd ordväxling utbröt vid bilen. Och då kommer det som får mig att reagera. Han ber mig utföra en uppgift (behöver inte gå in på det här) medan han är borta och det ska vara fix och färdigt när han återkommer med sonen. En stund senare ringer jag hem till min man och kontrollerar att de inte är ute och åker bil. Jag frågar honom rakt ut om han menar att jag måste utföra den här uppgiften för att sonen ska komma tillbaka. Och han svarar: "det är väl inget konstigt med det". Då lägger jag på och ringer polisen och gör min anmälan.
    I fredags satt jag i ett långt förhör hos polisen. Fyra år att gå igenom. Dessförrinnan var jag på Soc och uppdaterade mig om våldet.
    Nu till saken: han vill att jag ska dra tillbaka anmälan trots att han vet att polisen/åklagaren kommer att gå vidare. Han är nu väldigt ångestladdad och säger att han har förstått syftet. Han gör vad jag vill bara jag drar tillbaka anmälan. Han ber på sina bara knän.
    Jag ville att han skulle få någon form av skyddstillsyn med kontraktsvård. Han är helt på det klara med att han åker in på kåken. Vilket kommer att förstöra hans liv.
    Grov kvinnofridskränkning. Någon som vet och har erfarenheter av vilket straff det kan ge? Måste det bli fängelse?

  • Svar på tråden Kvinnofridskränkning
  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Äldre 27 Nov 13:13
    #1

    Någon?

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Äldre 27 Nov 13:42
    #4

    Tack för svar. Nu är han ju snäll som ett lamm och vågar knappast göra något som skulle förvärra situationen för honom. Jag har ett ombud som var med mig på förhöret. Jag vet att han misshandlat sitt ex men hon har inte anmält. De levde tillsammans i åtta år. Jag har heller aldrig fotodokumenterat min skador och ingen, förutom min nu 18-årige son, har sett det fysiska våldet.
    Han har hotat mig med kniv, hotat att döda mig, hotat mina barn, daskat till mig när jag haft lilla sonen i famnen/knäet, hotat att slå mig med en gjutjärnsljustake, skallat mig flera gånger, tryckt ner mig i golvet, slitit mig i håret, slagit mig över armarna, hindrat mig från att gå iväg, tagit stryptag på mig, kört som en vettvilling med mig och barnen i bilen o s v, med psykiskt våld och med hjälp av min rädsla för honom och vad som ska ske har jag tvingats ringa och polisanmäla en man för våldtäkt och så vidare och så vidare.
    Men jag ska verkligen dokumentera allt som händer och uppdatera tråden.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Äldre 27 Nov 13:44
    #5

    Det var dumt av mig att berätta för honom att jag polisanmält.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Äldre 27 Nov 13:46
    #7

    Tack Birgitta! Men det tog tid. För några månader sedan trodde jag aldrig att jag skulle ta det här steget.

  • Anonym (målsä­gande) Trådstartaren
    Äldre 27 Nov 17:26
    #10

    Nu har jag låtit min man få veta att jag inte tänker dra tillbaka anmälan. Att det han kan göra för att slippa ett ev fängelsestraff är att från hjärtat visa god vilja och ånger under utredningstiden. Han kommer regelbundet att gå i terapi hos den han tidigare träffat på Soc. Har också meddelat honom om att vi inte ska han någon kontakt annat än när det gäller vår son och att vi får försöka komma överens om hur umgänget ska se ut. Att han genast ska sluta upp med att försöka påverka mig till att dra tillbaka min anmälan.

Svar på tråden Kvinnofridskränkning