levaxin!?

Jag föddes med hypo...ja, ni ser. Jag är så opåverkad av detta då det funnits med mig hela livet att jag inte ens vet namnet på mitt tillstånd. Jag hade ingen fungerande skölkörtel vid födseln och min dos är ganska hög: 200 mikrogram/dag.

Under min uppväxt har jag, kanske inte exprimenterat med medicinen men självreglerat om jag missat att ta den ngn dag. Jag har, efter 33 år, väldigt bra koll på hur den fungerar. Vid överdosering kommer hjärtklappning, nervositet och allmänt "Duracell-kanin"-tillstånd som ett brev på posten. Även lös mage. Inte ngt man bör eftersträva, med andra ord, om man tror att medicinen ska få en att t.ex. tappa i vikt. 
Om man har en för låg dos märks det då man känner sig ovanligt utmattad under en längre tid. Med längre tid menar jag att har man t.ex. pms-besvär eller dyl. så behöver det inte vara medicineringen som är fel, man bör ju ha koll på sitt övriga hälsotillstånd - t.ex. var man är i menscykeln o.s.v. 

Utmattning har jag haft i början av mina båda graviditeter och första gången såg läkaren till att jag tog ökade dosen med 50% = 300 mikrogram/dag, andra graviditeten kände jag igen symptomen och ökade själv dosen, vilket läkaren sedan bara bekräftade var helt korrekt. 

Under en längre utlandsvistelse glömde jag ta medicinen under en hel vecka och det var inget jag märkte av själv, på mitt tillstånd utan jag råkade bara komma på det av en slump.

Det som gjort mig frustrerad är att det inte finns så mkt kunskap om detta, men så är det ju lite av en "kvinnosjukdom" också. Har t.ex. aldrig fått ngt svar på om det skulle vara svårare att få barn med den höga dos jag har - vilket det visade sig att det inte var, men jag gick ju runt i ovisshet ganska länge. Även det här med att kalcium (mjölk m.m.), järn och Levaxin inte går ihop var ngt jag fick veta i 25-årsåldern (!). Tack för det, alla mina läkare..