-
Vågar inte bli gravid
oj! kunde varit jag! eller det var jag, skillande är att jag trotsat rädslan och är nu gravid i vecka 10.
jag har jättebra stöd i min BM, men framförallt så vet man inte hur man komemr känna när man väl är gravid. jag hanterar allt såå mcyket bättre än jag nånsin kunde ana, och jag kan lova dig att jag var SÅÅÅÅÅ jäkla njig och panikslagen och då var jag inte ens gravid,säg till din väninna att regga sig på familjeliv ovh skicka ett mess till mig så ska jag berätta. -
-
-
-
-
-
jag var rädd för EXAKT som samma som du!AnnaGee skrev 2008-01-06 20:45:49 följande:Hej! Vad schysst att du svarade. Jo, men rädslan handlar om det mesta. Först är jag livrädd för missfall och sedan att må väldigt illa. Har nog läst lite för mycket här på FL om störtblödningar osv. Sedan är jag rädd för förlossningen, att tappa kontrollen och inte klara av smärtan. Allra mest oroar jag mig nog för att graviditet skulle ge mig så stark ångest, att jag inte fixar vardagen och i mina allra värsta fantasier, till och med blir psykiskt sjuk. Detta för att jag är livrädd redan nu, fastän jag inte är gravid!Samtidigt är längtan efter ett barn jättestor och har en man som kommer att stötta mig. Det här känns så jäkla skamfyllt när vänner undrar hur det kommer sig att vi inte har barn när de vet hur barnkär jag är. Endast familjen och närmsta vännerna vet.Grattis till din graviditet! Vilket mod att du vågade och framför allt, en stor seger över rädslan. Jag drömmer om att vara lika modig. Måste bara fråga en sak, slår oron fortfarande till ibland och tänker du på något särskilt sett då för att bli lugnare?
Men illamående har jag inte känt av alls (30 % mår faktsikt inte illa alls)och ångest har jag inte heller(hade det dock innan jag blev gravid)..förlossningen tänker jag inte ens på just nu konstigt nog och jag har vart extremt rädd för den....
hur gammal är du??
jag har oxå en underbar sambo som stöttar och jag kan prata om alla konstiga tankar och känslor med honom..inget är fult och man måste våga sätta ord på det man känner..
klart du ska skaffa barn! det är max 1 år av ditt liv du behöver ha krämpor, tänk så..vad är det va hela ditt liv?
jag givk och pratade med en kurator innan jag blev gravid på kvinnokliniken på sös sthlm..det var guld värt!
dessutom har jag berättat för min bm om mina rädslor innan jag blev gravid och att jag måste ha stöd om jag ska kunan fixa detta-no problem! hon ska ha extra koll på mig..
och du, skulle du mot förmodan bli deprimerad el så så finns det medeciner och hjälp mot det oxå vettu så, du kommer inte undan
Stor kram!! -
förresten, du frågade om oron slår till ibland-Ja, det gör den,men inte på ett ångestliknande sätt som jag har vart rädd för..jag gråter en del (mest i början nu börjar det bli mycket bättre)och tar alla fasor med min sambo..han kan då lugna och ta ner mig på jorden.
tex hur kommer jag fika detta? hur kommer jag klara förlossningen? kommer jag bli en bra mamma?
men läser du runt lite och frågar folk så är dom känslorna väldigt vanliga..det är ju en kris att bli gravid, hormoner som ställer till dig mm mm men man blir inte psyksikt sjuk, det kan jag lova dig
detta kommer bli den mest lärorika, läskiga och jobbiga resa jag nånsin gjort men jag tror att det kommer bli bra!
det är över förväntan detta, med tanke på min ånegst inför graviditetn.
messa när som helst och fråga om det är nåt du vill veta. jag hjälper dig gärna! -
det är bara att ringa sös direkt, eller det sjukhus du nu tillhör..och berätta hur dåligt du mår, ju fortare desto bättre ..man kan inte bara vänta med sånt , då kommer du bara må ännu sämre och känna dig stressad.AnnaGee skrev 2008-01-07 22:30:15 följande:Hej Asfaltsblomman!Åh, vad glad jag blev över dina kommentarer. Tänk att du har upplevt detsamma! Jag trodde att jag var ensam om ångesten. Efter dina ord, tror inte jag heller att jag kommer undan, hi hi hi. Det är dags att gå emot ångesten för jag har faktiskt fyllt 38 år och kämpat med det här i många år. Jag får nog se det som att det är något att vara glad över, om jag blir gravid fastän jag inte är så ung. Jag bor också i Stockholm och funderar på att precis som du ta kontakt med någon barnmorska. Kan vara bra att ha en kontakt om jag nu skulle lyckas bli gravid.Tack för att jag får återkomma till dig, för det lär jag alldeles säkert göra! Lycka till på ditt livs häftigaste resa!Kram från AnnaGee
klart som tusan du ska bli gravid!
håller gärna kontakten och pushar dig här! -
-
så, du kommer inte undan 