Ledsen Tjimtjom men jag tror att det är något mycket lokal företelse att man byter till låga bord.
Tänk att våra barn klarar av så mycket själva trots att de sitter vid höga bord. De tar på sig själva, sätter sig vid bordet själva, endast de 4 allra minsta (detta är en 1-3-års avdelning) använder haklapp vid alla måltiderna, resten äter på flata tallrikar, med riktiga glas och utan haklapp osv. Detta trots att man inte gjort om förskolan till en minivärld utan den fungerar bra för BÅDE barn ock vuxna.
Jag hade fått lämna förskolläraryrket om jag var tvungen att sitta vid låga bord. Min rygg och mina knän håller helt enkelt inte. Vi har också låga pallar MEN de hjälper inte. Våra pallar används sällan för de är mest till besvär. SJälv brukar jag sätta mig på golvet och kommer då ner på barnens riktiga nivå och kan bäst hjälpa dem som behöver för sitter man på en pall så är man fortfarande bra mycket högre än de minsta barnen och man får inte den ögonkontakt som man får om man sätter sig på golvet. Min erfarenhet är att sitter personalen på pallar med hjul så distanserar de sig från barnen genom att vissa saker är tillåtna för vuxna och vissa för barn. En del människor verkar bli så förtjusta i sina pallar att de gör allt för att sitta kvar på dem istället för att röra sig naturligt bland barnen. (Inte sagt att personalen på din förskola gör så) Pallarna är väldigt lättrullade och barn lockas av dessa pallar så om de inte använder sig av dem hela tiden så kan det nog hända olyckor med själva rullpallarna. Är skötbordet också lågt eller har man plockat bort det helt? För fall från skötbord är nog vanligare än fall från stolar.
Nu har jag under mina 15 år aldrig uppplevt att ett barn ramlat från barnstolen och slagit sig blodig. Faktum är att det aldrig ramlat något barn ur barnstolarna där jag arbetat trots att vi använder selar ytterst sparsamt, kan tänka mig att det var 2-3 år sedan sist, men eftersom olyckor kan hända så vet man aldrig om det kommer att hända. Vi brukar ta bort byglarna så fort som möjligt för att sitter barnen stadigt så behövs sällan byglarna. Då kan barnen klättra upp och sätta sig själva på sina tripp-trapp stolar. Inte ett dugg konstigare än att de får klättra i klätterställningarn där ute trots att sand är mjukare än betonggolv. Barnen brukar på sin höjd glida ner igen och landa på fötterna eller gumpen. De som precis fått stol utan bygel står vi bredvid när de sätter sig, men de andra lyckas faktiskt sätta sig flera gånger om dagen utan att slå sig.
