För alla som vill flytta till USA

Jag flög gravid i två månader till Kina och det var inga problem.
Egentligen var det inga "problem" att flyga i vecka 25 och 27 heller men jag hade aldrig gjort det om jag inte vart tvungen, och inte heller utan stödstrumpor och mången gympapass vid toaletterna samt hinkat massor av vatten. :)

Tänkte mest att blir du gravid och han får veta först de där 2-3 månaderna innan så är du ju körd hur som helst och får stanna hemma. De flesta bolag låter dig inte flyga efter vecka 32 men det finns de som låter dig ombord vid vecka 34oxå. DOCK kan det bli strul vid mellanlandningar om personalen DÄR tycker du ser alldeles på tok för gravid ut för att flyga. De vill ju liksom slippa ta ner planet för att du ska föda eller joxa med en förlossning eller komplikationer med en gravid kvinna på planet.

Och ja, det är jäkligt krångligt... Ta mig som exempel. Jag har spenderat 6 år nu med att försöka komma tillbaka på heltid. Jag har kvar mitt rum där borta och åker över två till tre ggr om året, har utställningar där och gör en del jobb.
De flesta av mina vänner har immigrerat tack vare greencardlotteri och liknande, gift sig med en amerikan, fått jobb och blivit sponsrade eller sponsrats av familjemedlemmar... Alla andra sätt är krångligare. De går säkert men jag tvivlar på att om man inte försökt själv, förstår precis HUR jäkla knepigt det kan vara.

Hoppas det löser sig för er. Men inte ska väl skaffa barn vara ett skäl till att han inte ska åka och jobba om det är det han drömmer om? Bli med barn kan ni ju fixa där eller när ni kommit hem igen... 

Eva - Rättar migsjälv... självfallet blir man amerikan då man föds i landet. :) Skyller på febern för inte har jag då missat hela Mexar debatten.  

Tack, och detsamma! Tja, eftersom jag då antagligen inte får något arbetstillstånd så tycker jag att barnfrågan är en ganska viktig fråga i sammanhanget eftersom det är det enda vettiga jag kan göra där som jag skulle göra annars också. Annars åker jag bara med, får jobba som volontär utan egen inkomst, bli försörjd av min man med medföljandebidrag som kanske inte är jättestort men som jag skulle nöja mig med (plus ev sparpengar) OM vi fick barn, kommer hem, har varit utan sysselsättning i två år, har antagligen inte längre någon vare sig SGI eller a-kassa eftersom jag varit utan sysselsättning och utomlands... såvitt jag har förstått Försäkringskassans regler låter det  inte så kul. Det låter nog dessutom betydligt bättre för en svensk arbetsgivare att jag varit föräldraledig utomlands än att jag jobbat gratis för att jag inte fick något arbetstillstånd och levt på min man i två år. De bryr sig väl inte om att man känner att man "måste" följa med sin man. Och om jag kommer hem och har ett barn som är för litet för förskola så måste jag gå hemma på lägsta FP eftersom jag då har nollad SGI. Det går ju, men är lite tråkigt. Så jag tycker nog att det är ganska viktigt med timingen, men jag inser att det inte går att planera allt så man får väl rannsaka sig själv om man skulle acceptera det sämsta scenariot. Man kan tycka att det vore trist för min man men han kräver inte att jag ska följa med om det inte innebär några som helst fördelar för mig, då stannar han hemma. Åka utan sin fru i två år och ha någon sorts distansförhållande är nog inget för oss.

Fast i indies fall så fixar ju hennes sambos arbetsgivare jobb, visum, sjukförsäkring etc så det blir inte så krångligt. 

Hur funkar det med din ersättning för att vara föräldraledig om du föder barnet här i USA?  Har du då rätt till ersättning? 

Läser du några kurser på distans så har du något att visa upp när du kommer hem.  Det kan du ju kombinera med volontärjobb.  Om du redan har fast jobb i Sverige så kan du ta tjänstledigt och gå tillbaka till jobbet när du kommer hem.  Det känner jag en del som gjort. 

Om du utbildar dig till språklärare så kanske du kan jobba med översättningar?  Jag känner en svenska som jobbar som frilans med att översätta.  Dessutom kan du, som jag skrev ovan, ge privatlektioner till elever som behöver förbättra t ex sin franska. 

Jag får troligen ingen föräldrapenning, det får man inte om man är utanför EU och planerar att vara borta mer än sex månader. Detta alltså om man gör rätt för sig och anmäler sin utlandsflytt till Skatteverket och Försäkringskassan när man åker och är sanningsenlig med att man ämnar vara borta mer än ett halvår. Gör man inte det (vilket jag vet folk som inte gjort) så får man ersättning, men det är ju försäkringsbedrägeri och olagligt om de kommer på en, såklart även om man säger att man inte kände till det. Enda sättet som skulle kunna vara lagligt (men moraliskt tvivelaktigt) är om man anmäler utlandsflytt men säger att man ska vara borta mindre än ett halvår, får de pengarna, flyger hem och folkbokför sig igen innan sex månader gått och får pengar igen, och upprepar processen men det tycker jag känns ohållbart så jag räknar inte med att få några pengar. Sambons bor är jurist, man kan ju i och för sig be honom kolla om det finns någon laglig väg att gå som känns hållbar. Distanskurser skulle jag kunna ta. Något fast jobb har jag nog inte när vi åker, jag har bara jobbat 1-1,5 år då och det får man oftast inte som nyutbildad lärare och troligen inte förrän man fått sin legitimation som ska införas nu. Det är oftast vikariat på två terminer man får först men skulle det gå vore det ju såklart jättebra att ta tjänstledigt.

Måste jag inte ha arbetstillstånd för att jobba med översättning? Eller menar du att jag skulle arbeta med svenska arbetsgivare och få lön från Sverige? Då behöver jag kanske inget arbetstillstånd men annars måste jag väl ha det? Likadant om jag ska vara privatlärare, då måste jag väl också ha arbetstillstånd om jag inte ska jobba svart? Det är jag inte så sugen på, tänk om någon myndighet får reda på det?

Ja, jag har också förstått att man oftast inte har rätt till ersättning.  Själv har jag aldrig fått någon (bodde i USA i 6 år innan vi fick barn och var sedan länge utskriven ifrån Sverige).  Jag kände ett tag en svenska här som fick ersättning ifrån Sverige, men hon hade svensk arbetsgivare och hade fött barnet i Sverige.  Verkade ändå lite mysko. 

Om du jobbar med översättningar för en svensk arbetsgivare så behöver du inget arbetstillstånd här.  Jobbar du som privatlärare så behöver du arbetstillstånd och det är det nog inte helt omöjligt att du kan få.  Annars kan du ju göra det gratis, men be eleverna att skriva intyg på att du har hjälpt dem så du har något att visa upp när du kommer tillbaka till Sverige. 

Jag tycker du att väldigt många möjligheter att fixa någon sysselsättning och helt omöjligt att få ett arbetstillstånd tror jag inte det är!  Utan arbetstillstånd så finns det ju en hel del som du kan göra.

Jag är väldigt tveksam till om det skulle gå att få arbetstillstånd för att undervisa privat i språk. Eller menar u att hon skulle få det via maken?

Indie: Jag tror att du måste tänka igenom hur mycket du tycker det är värt för dig och eller maken att flytta och se om du kan stå ut med worst case scenario vad det gäller dig.

Jovisst är det så, det är ju det jag gör genom att fråga ut er om allt möjligt . Jag får först och främst se vad jag får för jobb när jag är färdigutbildad och hur bestämmelserna tillämpas i praktiken när det gäller den här nya lärarlegitimationen.
Sämsta scenariot: Jag får inget arbetstillstånd och blir heller inte gravid inom "rimlig" tid, dvs så att jag hinner vara föräldraledig minst ett år. Jag åker med till USA och tar volontärjobb och försöker bli gravid. Jag blir gravid men kommer hem med ett litet barn och lägsta FP, men ändå ett barn som är efterlängtat. Att jag inte skulle bli gravid alls på två år får man hoppas är liten risk, även om risken finns. Jag skulle säkert kunna hitta någon form av meningsfull sysselsättning, det sämsta är ju dels att jag kanske blir nedstämd om jag inte blir gravid eftersom det är det jag längtar efter och helst hade velat tillbringa min tid i USA som gravid och föräldraledig i varmare klimat (helst mer än ett år), dels ekonomiskt om det inte blir som jag tänkt med barn och jag missar två årsinkomster till min pension, till mitt CV och till vår insats tills hus. Det beror ju på om medföljandebidraget är så högt att vi kan spara något av vår sammanlagda inkomst, men det kan man nog inte räkna med. Fast jag tror att om jag bara blir gravid inom de två åren och kommer hem med ett barn så kommer jag tycka att det är värt det, vi har pengar sparade så vi klarar några månader på lägsta FP.

Jag kanske låter väldigt negativ men jag tycker snarare att jag försöker fatta ett välgrundat beslut. Jag skulle egentligen hemskt gärna vilja ge mig hän och göra det här "äventyret", prova på något annat. Lite som en övning för mig själv som gillar att veta hur allt ska bli, lära mig att ta det som det kommer. Och så vill jag unna honom detta rent yrkesmässigt. Det hänger ju på huruvida jag som trygghetsjunkie kan våga ge mig på detta utan att veta hur det blir. Å ena sidan är det bara två år, å andra sidan är det två av de tre första åren i mitt yrkesliv (i ett yrke som i och för sig inte är så karriärinriktat). Ja, ni ser hur resonemangen går fram och tillbaka . Men min sambo svarade klart och tydligt igår  att vi naturligtvis håller oss i Sverige eller i ett europeiskt land om det blir för svårt att genomföra för mig. Så han är inte på något sätt orealistiskt fäst vid att detta ska hända, men att det skulle vara jättekul om det gick. Det känns bra.

Jag menade att hon skulle få arbetstillstånd via maken som ev ska jobba i USA under 2 år.  Kan hon inte hitta något annat jobb så kan hon ge privatlektioner i t ex franska.  Det är många här som jobbar med sådant.

Jag tror nog att det går!    Värsta alternativet är ju som du skrev att du får tillbringa tiden med volontärjobb och det kan ju faktiskt vara både skoj och nyttigt inför framtida jobb!