Ingen livsglädje del xx

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 01:48:33 följande:Det verkar som du har bra insikt i problemet. Och tydligen har du pratat med din sambo också. Kan säga att du kommit en god bit på väg.Hur allvarligt ser du på det? Har du hållit på länge? Ser du nå'n orsak?För det första så tycker jag du ska kontakta vårdcentralen och få prata med en läkare. Försök få en träff med kuratorn där. Om du har en djup depression så kanske du ska försöka få remiss till psykmott.Kostnaden går på frikort när du kommit upp i niohundra kronor. Jag tror att det är samma över hela landet. Kan du prata med din sambo om dina problem? Tala iaf om för honom att det bästa han kan göra är att finnas till. Stötta så gott han kan. Ta hand om det där som du inte orkar av vardagen.

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 02:06:34 följande:Du behöver inte ha niohundra på stört. Du betalar för besöken som vanligt upp till niohundra därefter är det fritt fram till ett år efter första besöket. Försök få ihop pengar till första besöket!Det är svårt att stå utanför och se sin älskling må dåligt utan att kunna göra nå't. Om du då inte pratar med honom så kan det vara så att han känner sig utesluten. I så fall är det inte konstigt om han tröttnar. Orkar du ge honom nå't erkännande för att han ändå ställer upp på dig? Tänk på att det inte är säkert att han håller på att tröttna utan att det kan vara så att det bara är nå't du upplever så. Om du mått dåligt så länge och har/haft självmordstankar så ska du nog försöka få remiss till psyk. Även om du får remiss så kan det ta lång tid att komma dit. Tala om för läkaren att du haft de tankarna.