Ingen livsglädje del xx

HellviHumle

Äldre 10 Oct 01:26
235 svar

Citera Återställ Anmäl

Ingen livsglädje del xx

I den här tråden kan man skriva av sig när livet känns tungt av olika anledningar. Vi kan utbyta tankar, ge varandra råd och stöttning, krama varann.

Varmt välkomna, gamla som nya!

Det här är en fortsättning på de andra trådarna med samma namn. Hoppas inte den trådskaparen (anonym (ledsen)) tar illa upp.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-14 21:31
Hej allihop. Jag vill bara förklara en sak. De ev tips och råd jag kommer dragandes med bygger bara på min egen erfarenhet av att må dåligt/depressioner (mer än 40 år). Jag har läst en del böcker och gått nästan fyra år i terapi. Det finns alltså mycket som jag inte har en aning om och mina råd ska tas för vad de är dvs råd.
- «
- ‹
- Sida 1 av 6
- 1
- 2
- 3
- 4
- 5
- 6
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ingen livsglädje del xx
HellviHumle

Äldre 10 Oct 01:39

#6

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 01:33:20 följande:

Tack! Har inte känt till dessa trådar innan, men det är alltid skönt med uppmuntring när allt känns svart
Jag tror du kan få det här. Det finns många som har ordentlig erfarenhet av depressioner mm här. I vilket fall kan det vara skönt att känna att man verkligen inte är ensam om sina känslor.
Skriv av dig här om du vill.
HellviHumle

Äldre 10 Oct 01:40

#7

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-10 01:36:57 följande:

Jag hängde i några av de första.. sen tappade jag bort dem.. eller om det var under en period när jag drog ner på mitt fl:ande!Men nu är jag altlså igång igen.. på fl och här.. tack vare HH!Större och bättre stöttepelare finns knappast här på fl!Synd bara att inte alla kan uppskatta honom för den underbara man han är!
Tack!
*rodnar*
HellviHumle

Äldre 10 Oct 01:58

#13

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 01:48:33 följande:

Jag skulle faktiskt behöva lite råd. Jag vet att jag behöver söka hjälp för mina depressioner, men jag vågar och orkar inte. Sen vet jag inte om jag har råd heller. Jag vet att det inte är något jag kommer kunna lösa på egen hand, och sambon säger bara att han inte vet hur han kan hjälpa. Nu vet jag inte hur eller vad jag ska göra!
Det verkar som du har bra insikt i problemet. Och tydligen har du pratat med din sambo också. Kan säga att du kommit en god bit på väg.
Hur allvarligt ser du på det? Har du hållit på länge? Ser du nå'n orsak?
För det första så tycker jag du ska kontakta vårdcentralen och få prata med en läkare. Försök få en träff med kuratorn där. Om du har en djup depression så kanske du ska försöka få remiss till psykmott.
Kostnaden går på frikort när du kommit upp i niohundra kronor. Jag tror att det är samma över hela landet.
Kan du prata med din sambo om dina problem? Tala iaf om för honom att det bästa han kan göra är att finnas till. Stötta så gott han kan. Ta hand om det där som du inte orkar av vardagen.
HellviHumle

Äldre 10 Oct 02:20

#17

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 02:06:34 följande:

Jag har inte mått riktigt bra så länge jag kan minnas. Inte på flera år iaf. Självmordstankar som kommer och går... Gjorde ett självtest (MADRS) på nätet för ett par dagar sen, fick 38 poäng. Niohundra kronor har jag inte. Har just nu inte ens pengar till att gå till vårdcentralen. Jag pratar helst inte för mycket med min sambo, försöker dölja det för honom eftersom han tar åt sig och blir oroligt tills hans mage börjar krångla. Annars är han ett stort stöd för mig, klagar aldrig på om det är något jag inte orkar göra. Men nu känns det som om han börjar tröttna, även om han inte säger det...
Du behöver inte ha niohundra på stört. Du betalar för besöken som vanligt upp till niohundra därefter är det fritt fram till ett år efter första besöket. Försök få ihop pengar till första besöket!
Det är svårt att stå utanför och se sin älskling må dåligt utan att kunna göra nå't. Om du då inte pratar med honom så kan det vara så att han känner sig utesluten. I så fall är det inte konstigt om han tröttnar. Orkar du ge honom nå't erkännande för att han ändå ställer upp på dig? Tänk på att det inte är säkert att han håller på att tröttna utan att det kan vara så att det bara är nå't du upplever så.
Om du mått dåligt så länge och har/haft självmordstankar så ska du nog försöka få remiss till psyk. Även om du får remiss så kan det ta lång tid att komma dit. Tala om för läkaren att du haft de tankarna.
HellviHumle

Äldre 10 Oct 02:31

#19

Citera Återställ Anmäl

Anonym (hjälp!) skrev 2008-10-10 02:28:49 följande:

Jag ska se om jag kan få ihop pengarna. Jag försöker ge honom erkännande för allt han gör mig, men jag vet inte om han förstår hur tacksam jag egentligen är. Lite svårt att veta med honom eftersom han har svårt att öppna sig och berätta hur och vad han tänker.Nu ska jag försöka sova, tack för att du tog dig tid att lyssna!
Jag ska också i säng. Vi hörs kanske i morgon.
HellviHumle

Äldre 10 Oct 23:26

#33

Citera Återställ Anmäl

Kom hem sent idag och har bara läst igenom. Ja, jag läser allt!
Kram på er allihop.
Rent allmänt vill jag säga att om du har en långvarig depression som inte ger med sig så sök hjälp. Du klarar inte upp det själv! Om inte annat så går det sannolikt fortare att komma tillbaka med professionell hjälp. Dagens tabletter ger inte upphov till så mycket biverkningar. Det finns ett flertal sorter att testa. Var inte rädd för att testa.
Kram än en gång!
HellviHumle

Äldre 10 Oct 23:57

#35

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-10 23:48:41 följande:

ge mig styrka och modd hh..satt å tog kort på mig själv nyss.. blev så jävla äcklad när jag tittad epå dem..fy fan vad jag ser ut.. fet och äcklig..Å jag kan ändå itne få mitt ätande under kontroll..jag e så jävla äcklad av mig själv!
Om jag bara kunde. Vänd på speglarna och låt bli att ta kort. Nä, skämt åsido.
Varför äter du? Det låter inte som hunger är det stora problemet. Fortfarande hemlängtan? Kan du sluta äta någon speciell sak t ex socker som ju är den stora boven?
Vad innebär fet i det här fallet?
HellviHumle

Äldre 11 Oct 00:05

#39

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-11 00:00:42 följande:

ja nu minns jag inte när jag vägde mig sist och sen dess har jag väl pendlat både upp och ner men då låg jag på 95 skulle tippa på att det är i de trakterna nu också..Nej jag är inte hungrig.. jag vet inte vad det är.. kan inte sluta äta..Äter när jag har tråkigt, när jag är glad/arg/ledsn..¨'eller så vänder det helt å håller å så äter jag nästan inte alls.Men jag hatar mitt utseende tycker jag är vidrig och varken kan eller orkar ögra något åt det..jag förtjänar hur jag mår..
Ingen förtjänar att må dåligt.
95 är ju som jag ungefär. Det hade inte gjort nå't om jag varit 15-20 cm längre.
Det är svårt med ätstörningar. Man måste ju trots allt äta. Om jag förstår rätt så är det ett evigt spring i kylen. Det är inte bara matdags som gäller?
HellviHumle

Äldre 11 Oct 00:22

#44

Citera Återställ Anmäl

Anonym (Overload) skrev 2008-10-11 00:12:24 följande:

jag vill också skrev 2008-10-11 00:04:39 följande:Jag vet vad du menar..Under flera veckors tid (typ3-4) har jag vart jättekänslig och kan börja grina för ingenting.. jag som i vanliga fall är en ganska tuff tjej med mycket skinn på näsan som tål både det ena och det andra.Men nu..Jag grinar fan hela tiden, jag stressar,tappar ord, ser och hör dåligt.. det är itne första gången jag har det så här.. å de tidigare gångerna det varit så här har jag antingen gått in i världens värsta deprission och/eller fått ett major break down och grinat i flera dagar och verkligen mått piss. Gått in i väggen mer eller mindre..jag känner så, för jag är så dålig på allt jag försöker göra.Altl är idel misslyckande, jag kan inte ens hjälpa min son.Jag kan itne hjälpa dem omkring mig, jag kan inte göra ett bra jobb och jag är bara riktigt jävla ivägen och dålig..170 cm lång typ 95 kg.. det är äckligt så det visslar om det i min värld.. iaf på mig
Men du har ju haft mycket omkring dig som hänt i år. Inte så konstigt att det försöker komma ut på nå't sätt. Nu är det ju så att man, när man är nere, bara ser det negativa och låter det snurra. Jag är övertygad om att andra inte ser dig på samma sätt. Vad gör du om dagarna? Förutom att äta då.

«
‹
Sida 1 av 6
1
2
3
4
5
6
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Ingen livsglädje del xx

Ingen livsglädje del xx

INNEHÅLL