Anonym (jag) skrev 2008-10-14 11:27:20 följande:
Hej.Är ny i denna tråd.Jag tillhör en av de som alltid tyckte att depression är ett tecken på svaghet. Att människor med depressioner är konstigt osv..Men så är jag plötsligt där själv. Jag är inte glad längre. Jag har ett nästintill perfekt liv med barn och en man som älskar mig. Hus och bil, jobb och vänner. Ändå är jag lessen jätte mkt. Kanske 30 års kris, kanske något annat. jag vet inte. jag drömmer om ett annat liv fast ändå vill jag ju inte leva utan min familj. jag bara har ingen ork till något. Lessen utan anledning, 100 miljoner känslor i kroppen som jag inte kan placera eller sortera. Jag vet inte riktigt vad felet är? Jag vet bara att jag inte fixar att prata med någon och samtidigt vet jag att det blir värre hela tiden istället för bättre. jag kan inte riktigt hantera det längre...
Välkommen hit. Hoppas du kan få lite stöttning här.
Naturligtvis är inte en depression ett svaghetstecken. Det kan drabba alla, precis alla. Vissa kan ha större benägenhet än andra.
Det här med att inte kunna prata med andra tror jag beror på att man gått lite för länge. Det blir så mycket och blir liksom svårt att börja reda ut det. Från början så har man tänk att det snart går över men så gör det inte det.
Depressionen tar ofantligt med kraft så det är inte konstigt att du inte orkar. Dessutom så tappar man ju lusten när inget egentligen känns roligt.
Jag tycker du ska försöka komma till en läkare som får göra en bedömning. Kanske att du behöver någon form av samtalsterapi. Prata med en kurator. Det brukar finnas på Vårdcentralen.
Skulle nog inte vara fel att försöka prata med din man också. Eller om du har någon annan i din närhet som du litar på.
Kram
