Ingen livsglädje del xx

helt ärligt talat, så är det så åt helvete, att jag inte vågar känna efter...
jag vågar verkligen inte tänka.. det är fan illa!

hur är det med du?

Okej, nu har jag berättat för min syster!

Hon sa att hon har märkt att jag inte mår bra (men hon vet inte allt vad det beror på). Hon sa att hon önskade att hon bodde närmare så hon kunde hjälpa mig. Hon tyckte också att jag ska gå till pappa och berätta. Men hon tyckte inte att mamma behöver veta, och om hon ska veta, så behöver hon inte veta allt. Så nu försöker jag samla mod till att berätta för pappa, så han kan hjälpa mig att söka hjälp. Hur jag ska våga berätta för honom däremot är en annan femma. Visst vet jag att han verkligen skulle vilja hjälpa mig, men jag är rädd för att han ska känna sig misslyckad som förälder.

Får nog försöka prata mer med syrran när vi ska dit på söndag.

det spelar roll, stumpan. det spelar STOR roll. du kan inte ge upp, för det får du inte! du har människor omkring dig som räknar med dig..

pratar du med någon?

Snubblade över den här tråden... vet inte om jag passar in här men jag vet inte vad jag ska göra... Jag gjorde en abort för en tid sedan och har efter det mått så fruktansväer dåligt. Jag bara gråter, kan inte äta, kan inte sova. Egentligen vill jag inte alls fortsätta leva. Men jag har 2 små barn, och DOM kan jag inte svika. Men jag svek det tredje.... Har varit välldigt nere periodvis innan detta också, men det här är så fruktansvärt så jag vet inte vart jag ska ta vägen...