Ingen livsglädje del xx

prata med mig då.. jag finns här!alla passar in. det finns ingen kvot man måste fylla.
fick du inte prata med någon om aborten? efteråt, liksom?

lilla hon> Jag känner igen det där såååå väl.
Gjorde en abort för ca 4 år sedan.. har idag en två-åring och det är så tungt och veta att jag svek mitt första barn. Att jag valde bort honom/henne..
Om du vill prata av dig så lyssnar jag gärna för jag vet hur tungt det är och har mått och mår fortfarande dåligt övr aborten även om det var rätt då..

Hur känns det idag då? Mår du fortfarande lika dåligt som då? För som det känns nu är hela mitt liv förstört. Å det kommer aldrig bli bra igen.

lilla hon> Jag tänker inte ljuga för dig.. jag mår fortfarande piss över det.
Men nu går det i perioder. Vissa stunder tänker jag itne alls på det andra dagar kan jag vara helt försötrd gråt,a skrika och ha en grym ångest och knappt titta på min son för att jag får sådana skuldkänslor.
Jag kan aldrig gör amin abort ogjord, däremot ska jag försöka att "come to peace with it" om du förstår?

Analklåda> tack för att du erbjuder dig:)

Usch förstår inte hur jag kunnde utsätta mig själv för detta. Allt i mig skrek bara NEJ! Men ändå gjorde jag det. Känns som jag precis "vaknat upp" och insett vad jag faktist har gjort.

det var lite samma med mig även om jag visste hur min situation var.. Jag hade aldrig kunnat ge ett barn vad det behövde då.. min fysiska och psykiska hälsa..
Jag skämms och mår dåligt men jag tror att en dag kommer jag att lyckas att.. ja.. lyckas helt enkelt

jag vill också skrev 2008-10-22 23:48:20 följande:

Det är alltid en risk att föräldrar tar åt sig och känner sig som dåliga föräldrar. Naturligtvis är det sällan det det beror på. Jag menar att föräldrarna kanske gjort fel men inte uppsåtligen. Det finns ytterst få föräldrar som inte vill sina barn väl. Föräldrar vill sina barn väl och gör det de tror är bäst. Då är det lätt att de känner sig anklagade när något "gått snett".
Du känner väl din pappa bäst och om du tror att han tar det på rätt sätt så berätta. Kanske din syster kan prata med honom annars.
Kan inte din syrra hjälpa dig ta kontakt med någon? Hon behöver ju bara försöka fixa en tid någonstans.

Anonym (Overload) skrev 2008-10-23 12:55:12 följande:

Blir ledsen att höra att du far så illa nu. Finns det ingen i din närhet som kan hjälpa dig med en kontakt? Jourhavande medmänniska?
Depressionen tär på energin, inte konstigt alls men jobbigt som f*n! Att inte få sova ordentligt gör det inte bättre heller.
Om du vill ha någon att ösa ur dig till så vet du var min inbox finns. Här eller på Lyckan!
Kram på dig.

Jag vill inte leva utan NÅGON av mina barn.... Har varit gravid 4 gånger men har "bara" 2 här hos mig. Första var ett missfall, det var tufft men nu har jag orsakat mig själv samma smärta igen. Gammla sår har rivits upp. Men denna gången kan jag inte trösta mig med att: "Det var inte något jag kunde förhindrat, något var fel på barnet". Vet ju inte om detta heller hade fått utvecklats till ett barn, det var ju så tidigt. Men mest troligt hade det blivit en underbar liten unge som jag hade älskat över allting... Och jag lät den inte få det. Den fick inte en chans att visa vem den var, fick inte en chans att upptäcka livet... Jag tog livet ifrån mitt eget barn. Känner mig som en misslyckad mor... Jag skulle ha skyddat det från allt ont, inklusive dess far och mig själv.

lilla hon skrev 2008-10-23 13:18:05 följande:

Klart att du är välkommen hit. Det är därför vi finns här, så vi kan stötta den som behöver det. Alla har nå't att ge, fast jag vet att en del inte tror det. Alla har erfarenhet av att må dåligt.
Som "overload" sa så går det inte att få det beslutet ogjort. Det är bara så lätt att fastna i så'na saker. Tankarna snurrar runt i varv på varv. På något vis måste man leva med det man gjort. Man behöver nog förlåta sig själv, kanske tänka tillbaka och se om det just då, när man tog beslutet, kanske var det bästa för stunden. Alla gör vi fel ibland utan att hinna tänka över alla konsekvenser. Ibland har vi inte ens alla fakta för att veta vilka konsekvenser som kan uppstå.
Sorgen försvinner nog aldrig försvinna (ska kanske inte heller) men kommer minska. Bli mer hanterbar.
Jag tycker att du ska ta kontakt med läkaren du haft kontakt med och tala om hur du mår. Det är ju inte ovanligt efter en abort. Och be denne hjälpa dig att få hjälp!