Ingen livsglädje del xx

Hej på er!

Jag är TS i de andra trådarna.
Jättebra HH att du har startat den här tråden igen! Verkligen jättebra! Du är en underbar människa HH som hjälper och stöttar alla så fint! Du kommer alltid med så bra råd. Glöm inte bort dig själv bara!

Det behövs sådana här trådar där man kan få skriva av sig om precis allt som rör sig i huvudet.

Jag har läst allt ni skrivit. Har påbörjat flera inlägg här, men sen har jag inte riktigt vetat vad jag ska skriva. Vill så väldigt gärna hjälpa er, men så blir jag så rädd att det jag skriver är dåligt och då låser det sig helt.

Overload - Jag kommer ihåg dig från förra tråden. Det smärtar mig att du mår så dåligt. Men försök att kämpa vännen, ge inte upp! Vi får kämpa tillsammans! Även om det kanske inte känns så nu så finns det ljus någonstans. Vi ska uppnå det tillsammans!
*kram*

Och till alla er andra - Ni är så duktiga som kämpar på! Det kommer man långt på. Sen är det ju också väldigt viktigt att man får professionell hjälp så att man kan ta sig ur det som är jobbigt. Det finns hjälp att få för alla! Ge inte upp!

Många kramar från mig

Hoppas en ny tok får hoppain i tråden.
Har mått dåligt med bla ätstörningar i många år, men det blev lite bättre ett tag efter lite hjälp.
Blev gravid och tyvärr knäckte bla min sambons arbetskompis mig totalt, hans ständiga ifrågasättanden och kommentarer.
Ätstörnigne kom tillbaka, men ja gick väl på halvstång.
Blev gravid igen men nu har allt gått utför totalt, får i mig lite Te per dag.
Var hos läkaren på vc i fredags och hade blodsocker på 2,3, han blev en smula tokig.
Han ringde till och med i helgen och kollade om jag hade druckit något mer.
I söndags hotade han med tvångsvård om jag inte gick frivillig för att kolla och få näring.
Gjorde det till slut med stor vånda, jag ärinte underviktig och det kändes hur dumt som helst.
Läkaren där kände på fläsket och konstaterade att det var lungt.
Hu har aldrig skämts så.
Är på gång med lite hjälp från ätstörningsmottagingen,
ett samtal per vecka.
Hur jag ska lyckas börja äta, vete tusan.
Önskar bara at tjag kunde få försvinna från livet.

Anonym (liten) skrev 2008-10-13 10:38:14 följande:

Anonym (värdelös) skrev 2008-10-13 12:33:57 följande:

Anonym (ledsen) skrev 2008-10-13 11:44:54 följande:

Tack

Japp, imorgon börjar jag med Cymbaltan, håller tummarna för att den ska fungera...

Kram

Hoppar in här.

Jag lider av borderline. Blev utsatt sexuellt när jag var 11, och våldtagen när jag var 16.
Blivit mobbad från lågstadiet till högstadiet.
Började skära mig när jag var 13-14. Har lidit av depressioner enda sen dess.
Har försökt ta mitt liv väldigt många gånger. Spenderade sommaren som var genom att åka in och ut från akuten och psyket.
Har mått helt okej nu två månader, men nu är jag deprimerad igen.
Fattar inte hur man ska orka leva ett sånt liv som jag lever. Är det meningen att man ska behöva må dåligt konstant?
Började äta cipralex i juni, men de hjälper inte ett dugg.

Så, nu har jag dragit första vita lögnen åt en kollega/vän, att jag bara har varit hemma för att jag är snuvig. Har tagit steget att boka in besök hos psykologen och kommer ta upp ev medicinering. Sen får tiden utvisa.

den lögnen har jag dragit många ggr. men gott att du gör framsteg!

jag gjorde det också ett tag. ringde till min läkare och sade som det var, att jag behövde hjälp. vilket jag fick. i tablettform.
har nu slutat äta dem sedan ett halvår tillbaka, utan att meddela läkaren om mitt beslut. börjar dock inse att jag kanske tog fel beslut.
skulle nog däremot behöva byta ut medicinen, eftersom jag inte märkte någon större skillnad med de jag hade. men det känns som att jag backat tillbaka till ruta ett.
det är en kraftansträngning att behöva be om hjälp och jag tror inte att jag är stark nog.
tror inte att jag har ork nog. det enda jag vill är att få sova, men det gör jag inte. jag sover varannan natt. allt kraschar omkring mig, men jag ids inte ta tag i det. jag orkar inte prata, orkar inte se folk i ögonen, orkar inte göra någonting.

det enda jag gör, är att vänta. vänta på att allt ska bli bra. men det blir inte det va? det blir aldrig bra.