Inlägg från: TheCoopers |Visa alla inlägg
  • TheCoopers

    2-3årstrotset Stödgrupp

    YES Här har vi en till liten tjej som är inne i en underbar period nu ...

    Allt är nej och hon gåt runt och är små ilsk mest hela tiden ... men pendlar från att skratta högt till att bli jätte ledsen .

    Jag känner mig alldeles utpumpad och det har bara börjat - som tur var så glömmer man ju bort det För jag kommer inte ihåg att vår äldsta dotter trotsade - men läser jag mina dagböcker så VET jag att hon gjorde det

    Kram till er alla !

  • TheCoopers
    JeanneDArc skrev 2008-10-23 09:27:43 följande:
    ja imorse var ju en bra morgon faktiskt, men den innehöll ju ändå vägran att ta på sig kläderna och öppna munnen vid tandborstning. När väckarklockan ringde blev hon förbannad för att jag inte hade kvar huvudet på min kudde. Som tur var så va hon rätt pigg och glad så det mesta löste sig rätt snabbt. Har kommit på en grej nu de senaste dagarna förresten som ni kanske kan testa. När vi ska ta på kläderna så är det som att hon förväntar sig en kamp vareviga gång. Istället för att tjata så säger jag bara glatt men bestämt 1 gång tex; "nu tar vi på byxorna." Sedan håller jag byxorna så hon kan sticka i fötterna och så väntar jag tålmodigt i den positionen medans hon inte vill och efter en stund brukar hon faktiskt göra det om jag bara är tyst och stilla. Funkar ju inte varje gång, men det är rätt ofta och man slipper en del tjasf och tjat En annan sak som funkar nu är att tänka på att låta henne göra klart det hon sysslar med, för det spar tid även när man är stressad och tycker hon slösar tid. Tex, istället för att tvinga på henne blöjan under vilda protester, säg till henne att nu får du hoppa färdigt så tar vi på byxorna sen. Hon brukar då faktiskt göra det till min stora fövåning. Funkar super när man ska hämta på dagis och hon vill leka mer.
    Än så länge fungerar att klä på och äta helt ok - såklart hon säger NEJ men hon gör det ändå .
    Hon är inte heller så att hon lägger sig ner och skriker länge på golvet men hon låter oss gärna veta att hon inte vill .
    Rivas kan hon också och slåss om hon vill arg eller inte ..

    Har dock sett ett mönster att när hon är på väg att lära sig ngt nytt så blir hon alltid gnälligare , mammigare , kortare tålamod osv .
    Så var det när hon lärde sig rulla runt , krypa och gå ...och nu i full fart med talet ..
  • TheCoopers
    cs68 skrev 2008-10-23 10:05:41 följande:
    Vilken perfekt tråd! Stöd i svår nöd !!Jag försöker också köra samma stuk som "JeanneDArc" när det gäller påklädning osv, typ vänta ut honom. Bra tips!Men sedan har jag en fråga; under senaste veckan har min 2,5 åring totalvägrat att äta middag med oss (vi brukar äta vid 17.30-tiden då alla kommit hem från jobb, skola...). Så fort vi sätter oss vid bordet börjar han gråta och skrika för absolut ingenting! Det kan vara allt från att man skär potatisen fel, blåser för mycket på maten, för lite mjölk i glaset - you name it! Det har slutat med att han faktiskt får gå från bordet (inte som vi säger utan han som "ber") - allt för att de stora barnen ska få lugn och ro vid matbordet.Tips på hur vi kan ändra detta mottages mer än tacksamt !
    Har inga tips om maten , men jag tycker absolut att han kan gå från bordet om han "förstör " för resten av familjen . Han lär ju inte dö av hunger
    Men det är kämpigt - jag kommer ihåg att vår stora tjej brukade vilja springa runt när hon åt - tog en tugga och sprang iväg Vilket naturligtvis inte är ok - och jag kommer ihåg vilka bråk vi hade för att till slut få henne att sitta kvar .
    Men vi körde på att hon helt enkelt inte fick äta om hon inte satt still ... skrek hon vi bordet fick hon också gå efter en varning ...

    Men alla barn och allas trots är ju såå olika ..
  • TheCoopers

    Vår dotter lider dessutom av en svår släng av MAMMITIS ( mamma-sjukan ) hahhaha

    NEEEEJ PAPPA ! säger hon kanske 1000 ggr per dag

    Men bara om jag är där , när pappa är själv med henne går det hur bra som helst .

  • TheCoopers
    vickis75 skrev 2008-10-23 11:12:11 följande:
    Den lider Hannah av med. Hannah blandar "neeej pappa" med "pappa är dym". Hon har lite svårt för u - det blir oftast y.
    Hahahha Tjoohooo va härligt
    Så var jag förövrigt med som liten - så pass att jag kastade mig baklänges och spräckte huvudet när pappa kom och hämtade mig på dagis .

    Jag var onekligen ett underbart barn *S*
  • TheCoopers
    vickis75 skrev 2008-10-23 11:23:13 följande:
    Hoppsan! Jadu, då vet du i alla fall vad du har att vänta dig. Faktum är att jag minns att jag var SÅ arg på mamma att jag bet sönder en klänning hon försökte tvinga på mig.  Hannah verkar vara precis likadan, även om hon hittills inte tuggat sönder sina kläder...
    hahahahahaaha Va underbart med barn som äter kläder Som små malar ...

    Jo du ... envis som få är jag och hennes pappa med ..
  • TheCoopers
    emmsan123 skrev 2008-10-23 14:14:15 följande:
    Låtsasspottar! Det gör vår son också! Sååå provocerande! Men visst är detta lilla tonåren, han är ju superhormonell med sina humörsvängningar. Som värsta PMS! Sen kommer det nåt i stil med "mamma, du är fin!" och så smälter man igen
    HAHAHAHHA dessa ungar ... !! Min kompis ringde häromdagen till sin barnmorska och sa på fullaste allvar : Jag tror min son har någon sjukdom - det är något fel på honom . Han skriker , gråter och är allmänt jobbigt ... Ska det vara så?

    hahahah Jag vek mig av skratt precis som Barnmorskan hade gjort
  • TheCoopers
    Alexandra84 skrev 2008-10-24 11:13:26 följande:
    Äntligen en tråd där man kanske kan få stöd och inte massa påhopp!!!Har en pojke på 3år (blev det 2oktober), oh herre gud vilket humör han har fått!!Allt vi säger är luft för honom, lyssnar inte ett dugg Så ledsamt med allt tjat... Fattar det inte, allt bara vände på en natt!!
    Lite extra jobbigt med allt detta bräk och tjat eftersom jag har en dotter på 13månader och gravid i v17...
    Men är det verkligen sant det man hör över allt nöär man ber m hjälp, det blir värre?
    För det är allt jag får till svar, ett hån flin och senden trevliga komentaremn, Vänta du, det blir värre!!
    Det vill man ju säkert höra när man redan är nere på botten och kravlar runt
    Hej hej och välkommen !

    Det behöver inte alls bli värre , det kan ju faktiskt vara så att han går igenom det värsta nu och lugnar sig sen . Lika snabbt som det kom kan det vara borta .

    Det är lite lustigt att folk alltid ska använda den kommentaren : Vänta du det blir värre ...

    Men så är det ju inte - alla barn är olika och trotsar på olika sätt och under olika tider .

    Jag kan lugna dig med att vår dotter som nu är 8 år , var en trotsernas drottning men är nu en lugn och väldigt mogen tjej .
  • TheCoopers

    Vår äldsta dotter som nu är 8 år var HELT OMÖJLIG när hon var rutn 2-3 år gammal , maken till envisare barn har man nog sällan skådat .
    Allt trotsades och då menar jag allt ...
    Skrika och slåss var hon duktig på - och sällan satt hon still .

    Tatiana heter hon men skulle kallas Prinsessan annars svarade hon inte .

    -Tatiana ...kom nu !
    - Jag heter faktiskt prinsessan så det så ... osv

    Varje dag i nästan ett år ... Jag gick nästan under - gick ner 10 kilo ... vilket också är orsaken till att vi väntade 6  år med att skaffa nästa barn

    och sen en dag så vände allt ... Hon blev en liten glad , underbar , social och smart person och det är hon än idag . Hon är en fröjd verkligen

    Sååå Håll ut mina tappra medsystrar

    Solen finns där ... den är bara skymd av några ( stora? ) moln


    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Cassiel skrev 2008-11-12 09:56:36 följande:
    Ja men hur GÖR man för att inte förlora tålamodet?Hur gör man rent praktiskt med en unge som vägrar klä sig tex?Min lille kille har gått från att vara världens goaste o gosigaste unge till att :slåss med knytnävar, peta mej i ögonen, sparkas, vägra ta på sej kläderna, vägra äta, kasta saker, inte vilja sova... å det här är ju bara början har jag förstått?Detta är ju mest mot mej. Lite mot sin pappa också...På dagis är han fortfarande gosiga killen...o mormor o morfar är helt klart favoriterna.
    Det behöver inte alls bara var början , välj att se det som att det här är det värsta perioden Alla barn är olika och trotsar inte likadant .

    Det är VÄLDIGT tålamodsprövande , vår lilltjej är ju 2 år och har verkligen sina dagar . Jag har dock märkt att hon är betydligt lättare att avleda än vår stora tjej , och prata prata och prata med henne funkar mycket bättre än att höja rösten .

    Tex .. Om du äter upp maten så får du rita sen ..
    - Rita nu mamma
    - Ja jag förstår att du vill rita nu , men först ska vi äta sen kan mamma och du rita en massa kul . Tomtar och troll och annat kul ..
    och då brukar hon ge med sig ...

    Säger jag däremot : Nej det får du inte nu - nu ska vi äta med bestämd röst . Slår hon bakut direkt

    Hon gillar verkligen mimik så om man larvar sig mycket när man pratar kan jag få igenom det mesta ..härmar henne om hon blir sur etc då börjar hon skratta .

    MEN detta skulle aldrig ha fungerat med stora tjejen ... där var man bara tvungen att vara konsekvent , prata lugnt och välja sina strider .
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    Dax för syskon skrev 2008-12-08 13:28:26 följande:
    Har en 2,5 åring som satt i system att väcka lillasyster 9 veckor. Håller på att bli tokig, han skriker och tjoar extra högt när hon precis har somnat, han ska klänga o hänga extra mycket på mig om hon har somnat vid bröstet, slår i sovrummsdörren om jag o syster ligger o vilar etc. Nu är det ju tur att hon inte är så värst lättväckt, men det retar gallfeber på mig att han verkligen FÖRSÖKER väcka henne. Han har börjat vakna på nätterna oxå, och det tar väl en två timmar ungefär att få honom att somna om. Han skriker på nätterna oxå, han vill ha olika saker hela tiden - allt för att slippa sova. I natt vaknade han vid 03 och började skrika att han ville ha korv.. En annan natt ville han ha skägg som pappa (han höll nog på o tjöta i 45-50 minuter om det där jäkla skägget:)Han vill inte äta middag, han vill inte ta av sig pyamasen, ta på sig pyamasen, you name it! Jag VEEET att det är trots och att det blir bättre framåt tonåren el så(ehumm..), men nu känns det jävligt drygt.
    Hahaha Sorry men jag kunde inte låta bli att skratta när jag läste att han ville ha korv vid 03:00 .. jag kan se det framför mig . Naturligtvis inte lika roligt för er

    Det blir bättre ... man får bara lov att andas djuuuuuuuuuupt tills dess .
    I'm the me I choose to be ...
  • TheCoopers
    emmsan123 skrev 2008-12-16 21:22:56 följande:
    Ellen Dellen: Åh nej! Det kommer en till och värre trotsvåg sen alltså :-O Min son är drygt 2,5...
    Det behöver det inte alls göra . Alla barn trotsar olika och olika mycket .
  • TheCoopers

    salsajenny skrev 2009-01-07 13:47:32 följande:


    Herregud, detta är ju tråden för mig.....min dotter är 2 år och har redan haft ett par riktigt jobbiga perioder av trots, allt ni säger stämmer in på henne oxå.....över jul/nyår var hon dock en ängel, men jag visste att det bara var en kort paus, och nu har jag haft 2 jobbiga dagar med henne, då jag fått bära en skrikande, ålande unge under armen en hel del...mindre skönt då jag ska föda fram lillebror inom ett par veckor.....suck....ja, jag hänger väl här och snappar upp lite bra tips av er andra, då!
    Välkommen hit
  • TheCoopers

    salsajenny skrev 2009-01-07 14:34:27 följande:


    Tackar. =) De tecken jag sett som pekar åt trots, är att läggningarna blivit svårare, hon skiker och bökar, snackar och sjunger, ska somna i famnen, man ska ligga bredvid henne, hon ska leka och dricka osv.....hoppas vi kommer på nåt som funkar snart, för hon har inte bökat så på ett år, eller mer, så man är ju bortskämd med att bara säga godnatt och lägga henne så sover hon.....dock så har nätterna blivit bättre än på länge, men det kan ju oxå bero på att vi tagit bort middagsluren. Borde jag vara beredd på att även nätterna kan bli sämre sen, eller? Sen är det ju det här eviga velandet.....inom en minut har hon ändrat åsikt fram och tillbaka säkert 50 gånger..... Och den egna viljan har verkligen trätt fram...hon ska INTE gå dit mamma vill, och INTE klä sig när man tycker det, eller ta på blöjor, eller äta, eller sätta sig i bilen, eller hoppa UR bilen...... Usch och fy, ska detta verkligen bli värre????? Och så lillebrors ankomst mitt i allting oxå, kommer jag överleva?????

    Ja hon har kommit på att hon faktiskt har en egen vilja och utnyttjar ju det såklart
    MEN det behöver inte alls bli värre , jag upplevde inte det alls med min äldsta dotter . Hon "trotsade" som en toka ett tag ... sedan la det sig och kom inte tillbaka .
    Visst är hon surig ibland .. men det är jag med

    Ta en dag i taget ... ingen ide att fundera på vad som komma skall .

    Grattis till bebis i magen

    och JA du kommer att överleva om än lite omtumlad och tilltuffsad kanske
  • TheCoopers

    TLT skrev 2009-01-13 13:59:40 följande:


    vilken underbar tråd!vi har en 2 åring här hemma som är helt underbar på många sätt MEN vääääldigt trotsig!undrar hur ni gör med era 2 åringar när de har gjort något dumt ex slagits eller helt enkelt beter sej illa??vi försöker säga till honom betämt att han inte för göra som han gör men han bara skrattar åt oss då....vissa gången har vi tagit in honom på sitt rum och då får han stanna där tills han har lugnat sej.snälla berätta hur ni gör
    Vi ignorerar och/eller det har fungerat jättebra för oss . Beror lite på situationen .
    Men om hon tex har slagit till mig säger jag bestämt : Nej Adele så gör man inte , det gör ont på mamma . Du är ju mammas stora tjej eller hur ?

    och ibland reser jag bara på mig och går . Hon förstår vinken

    Ofta är det ju bara att de testar och vill ha uppmärksamhet och sedan vi slutade ge henne det genom att att ignorera har det blivit MYCKET bättre .
Svar på tråden 2-3årstrotset Stödgrupp