2-3årstrotset Stödgrupp

Sällar mig till skaran.

Jag har en Hannah på 2½ - envis som få i vanliga fall, utvecklingsfaserna är inte direkt jättekul... *himlar med ögonen*

Vad gäller påklädning får hon sammanbrott hur vi än gör. "NEJ, Hannah inte lillar den tröjan" o.s.v. Det vi gör här hemma är lite åt samma håll som ovan, att vi väntar ut henne, fast vi går undan från henne och låter henne sitta och fundera på saken ett tag. Alltså, säger lungt och sansat att "Nähä, ska du inte klä på dig idag. Då går jag ut i hallen en stund så kan du sitta här och tänka ett tag." Det verkar vara det som fungerar bäst - just nu.

Vid matbordet brukar hon få sitta kvar även om hon inte äter - samma gäller för storebror. Där funkar det å andra sidan bättre (just nu)...

Den lider Hannah av med.

Hannah blandar "neeej pappa" med "pappa är dym". Hon har lite svårt för u - det blir oftast y.

Hoppsan!

Jadu, då vet du i alla fall vad du har att vänta dig.

Faktum är att jag minns att jag var SÅ arg på mamma att jag bet sönder en klänning hon försökte tvinga på mig.  Hannah verkar vara precis likadan, även om hon hittills inte tuggat sönder sina kläder...

Låter precis som Hannah. En natt blev hon jättearg i sömnen och sopade till maken så det skvatt om det.

Hon sover för tillfället i vår säng, eftersom vi håller på att bygga hennes rum (vi har gjort två barnrum av ett större rum och hennes är inte klart än).

Southern Belle: Åh jag har en liiiten aning om hur du har det hemma - Hannah är 2½ och storebror är 6½.  Skitkul med två i utvecklings/frigörelseperioder samtidigt.

Hejsan TBB, kul att se dig här!

Precis så gör Hannah med - allt ska av och så börja om från början.

Instämmer med kloka FC ovan.

Behöver inte alls bli värre. Skulle kunna tänka mig att det beror lite på gränssättningen nu (inte bara det givetvis, men till en del i alla fall). De testar ju nu för att se var gränserna går och om det över huvud taget finns några gränser, eller något i den stilen.

Sedan håller jag med om att barn är olika och trotsar på olika sätt i varje utvecklingsfas - en del kanske är lugnare den här omgången men får värsta anfallen i 6-årsåldern istället.

Wille hade sina anfall runt 2 år (gissa om jag hade förträngt det ) och har (haft? - vet inte om det är över) en period nu runt 6-6½, men inte alls på långa vägar lika frustrerande och jobbig som den när han var 2.

Barn är inte stöpta i samma mall, tack och lov.

Aprilbarn som är födda 2006? I så fall finns The Bumblebee och jag bl.a. här: ~**~ APRILmammorna 2006 ~**~  Den regeln införde vi med kiss- och bajsprat med storebror. Enda jobbiga var att han avhandlade dagens kiss- och bajsprat på morgonen när vi klädde på och gjorde i ordning för förskolan.  Oj då! Måste säga att de är snabba som jag-vet-inte-vad med, räcker med att titta bort 2 sekunder så hinner de med massor.

Japp. Jag brukar hävda att de lever i någon annan dimension där tiden är lite annorlunda.

Jag minns inte exakt, men Wille hade kommit in i en lugn period när jag blev gravid med Hannah (tror jag - i vilket fall som helst var han lugnare när hon föddes, då var han 4 år och 2 veckor typ ).

Hannah sover middag på förskolan än så länge, men har mer eller mindre slutat de dagar vi är lediga. Nu i helgen har hon inte sovit alls på dagen och ändå fungerat utan några jättevredesutbrott.

Vi har börjat använda någon liknande form av ignorering här hemma nu. Vägrar Hannah ta på sig kläderna och försöker inleda ett skrikanfall säger vi något i stil med att "nähä, vill du inte ta på dig nu, sitt här en stund då och säg till när du vill ta på dig". Vi lämnar inte rummet, och vi totalignorerar henne inte - men vi vägrar att låta henne sätta igång en konflikt (lyckas jag förklara så att det går att förstå över huvud taget? ).

Istället för att bli osams med Hannah hjälper jag storebror med att borsta håret eller klär på mig själv o.s.v. Resultatet är strålande! Hon tycker det är skittråkigt att inte få igång oss och väldigt snart kommer det ett "mamma klä på mig" eller "nu Hannah vill klä sig". Det vi verkligen bara "bestämmer" att "så här är det" är när det gäller astmamedicinen, där får hon välja om hon ska hålla Nebunetten eller om vi ska göra det.

Vi visar att det finns tydliga gränser, men väljer våra strider.

Hannah började vid typ 1½ och sedan har det bara fortsatt...  Väldigt olika det där från barn till barn tycker jag.

Jag lånade Trotsboken och läste när sonen var i någon av sina faser. Jag hittade den delen där det står om typ "extremt viljestarka barn" eller något liknande och kände igen sonen precis. Och ja, mycket där stämmer på båda barnen. Skönt att kunna läsa lite och få lite tips.

Just för tillfället har Hannah kommit in i en något lugnare period. Hon försöker inte provocera fram reaktioner kring gränserna _varje_ dag just nu i alla fall.