• Äldre 7 Jan 13:47
    20243 visningar
    505 svar
    505
    20243

    2-3årstrotset Stödgrupp

    Herregud, detta är ju tråden för mig.....min dotter är 2 år och har redan haft ett par riktigt jobbiga perioder av trots, allt ni säger stämmer in på henne oxå.....över jul/nyår var hon dock en ängel, men jag visste att det bara var en kort paus, och nu har jag haft 2 jobbiga dagar med henne, då jag fått bära en skrikande, ålande unge under armen en hel del...mindre skönt då jag ska föda fram lillebror inom ett par veckor.....suck....

    ja, jag hänger väl här och snappar upp lite bra tips av er andra, då!


  • Äldre 7 Jan 14:34
    TheCoopers skrev 2009-01-07 14:05:51 följande:
    Välkommen hit
    Tackar. =)

     De tecken jag sett som pekar åt trots, är att läggningarna blivit svårare, hon skiker och bökar, snackar och sjunger, ska somna i famnen, man ska ligga bredvid henne, hon ska leka och dricka osv.....hoppas vi kommer på nåt som funkar snart, för hon har inte bökat så på ett år, eller mer, så man är ju bortskämd med att bara säga godnatt och lägga henne så sover hon.....dock så har nätterna blivit bättre än på länge, men det kan ju oxå bero på att vi tagit bort middagsluren. Borde jag vara beredd på att även nätterna kan bli sämre sen, eller?

     Sen är det ju det här eviga velandet.....inom en minut har hon ändrat åsikt fram och tillbaka säkert 50 gånger.....

     Och den egna viljan har verkligen trätt fram...hon ska INTE gå dit mamma vill, och INTE klä sig när man tycker det, eller ta på blöjor, eller äta, eller sätta sig i bilen, eller hoppa UR bilen......

     Usch och fy, ska detta verkligen bli värre????? Och så lillebrors ankomst mitt i allting oxå, kommer jag överleva?????
    Förvånad
  • Äldre 7 Jan 16:09
    TheCoopers skrev 2009-01-07 15:33:43 följande:
    Ja hon har kommit på att hon faktiskt har en egen vilja och utnyttjar ju det såklart MEN det behöver inte alls bli värre , jag upplevde inte det alls med min äldsta dotter . Hon "trotsade" som en toka ett tag ... sedan la det sig och kom inte tillbaka . Visst är hon surig ibland .. men det är jag med Ta en dag i taget ... ingen ide att fundera på vad som komma skall .Grattis till bebis i magen och JA du kommer att överleva om än lite omtumlad och tilltuffsad kanske
    Haha, ja, med tanke på hur jag minns första tiden med Nellie, och det säkerligen blir ungefär samma sak med lillebror (med minimalt med sömn, maratonamning, bök med allt vardagligt, lära känna nya individen osv), PLUS dessa perioder av trots och bråk, sä lär jag ju vara rätt tilltuffsad sen....hihi....

     Men du har rätt, ingen idé att fundera så mkt över ev problem i framtiden....

     
  • Äldre 10 Jan 13:35
    TereseJörgen skrev 2009-01-10 11:06:44 följande:
    Hej härlig tråd.Tips om hur man kan sätta på ungjä...kläder?Känns som man har provat med allt.
    Hahaha, själv har jag numera världens ångest inför att åka hemifrån/åka ifrån de vi hälsat på/åka ifrån dagis, då det alltid blir samma sak.....det är väl en sak att klä på dem mot deras vilja i vanliga fall, men det fasen inte lätt när man själv inte kan böja sig, då jag har en ENORM mage (som jag förhoppningsvis blir av med inom ett par veckor, dock...)allting blir ju tio resor värre när man är höggravid.....

     Hade man bara haft facit i hand hade jag antingen "planerat" lillebror nån månad tidigare eller ett år senare...haha....

     Är det nån här som oxå är/varit höggravid när stora barnet trotsat? Min mamma började fundera på om det är så illa som det är ibland, för att jag har en stor bebis i magen och därmed inte har varken ork eller tålamod nog vid konflikterna, eller ens i vardagen?  För när dottern är hos mormor och morfar, eller på dagis för den delen, så är hon inte alls så trotsig. Än så länge, iaf? Är det vanligt att barnet reagerar värre hemma/mot mamma/pappa i en sån här situation?

     
  • Äldre 10 Jan 21:15

    Tack för era stöttande ord, det behövs....tur jag hittade denna tråden....


  • Äldre 12 Jan 23:00
    Frostizz skrev 2009-01-12 22:27:58 följande:
    Gissa om jag hade lust o sätta ut en annons på blocket ikväll.. gratis till högstbjudande..Kände mig hel värdelös då sonen vägrade sova.Sambon jobbar sent för intventering på sitt jobb, så bara jag o sonen hemma. Hela kvällen gick bra, han åt maten, vi bakade, vi målade, såg film, tog medicinen, jag fick borsta tänderna utan problem.Men sen vart det tvärstopp. Jag skulle lägga honom precis efter 8 som vanligt. Han tokvägrade. Brukar vara sambon som tar det utan problem de flesta kvällar.Sonen frågade efter pappa o jag sa att han jobbar. Han tok skrek i c 20min o vägrade lägga sig ner. Så jag gav upp, tog upp honom o han fortsatte o grina till han kräktes. Skitkul.Vi grinade båda 2. Satte på en film o satt med honom i knät en halvtimme, frågade när han hade tänkt o sova, snart mamma sa han.Så jag väntade ut honom, med honom sittandes i knät, efter ytterligare 10 minuter så ville han ha mjölk.Ja du får det i sängen sa jag då. Nej mamma, sova snart, mjölk först.Jag vägrade o kände att nu börjar han igen, men han överraskade o sa ok. Så han klättrade själv ner i spjälsängen o la sig. Sa god natt, drack upp mjölken. O frågade efter lite mer vatten. Sa tycker om dig mamma förlåt. O somnade utan problem.Gaaaaah vad tokig jag blir, kunde han inte gjort så från början? Så man slapp känna sig helt värdelös?
    Min man jobbar oxå sent pga inventering ikväll...var jobbar din man?

     Hade lätt ångest inför denna kvällen, men det gick faktiskt över förväntan, men självklart med en del konflikter.....vanligt nu är att bråka när man ska sätta sig i bilen/gå till bilen....får ALLTID bära henne då....

     Läggningarna brukar oxå krångla, men mitt bästa knep är att lägga mig jämte henne i sängen (hon har en stor säng), fråga om hon vill hålla min hand (vilket hon oftast vill, förr eller senare), och sen viska allt till henne, så hon varvar ner och slutar prata om allt och inget, pilla på allt, och så blundar jag själv, det verkar ha en väldigt lugnande effekt på henne....men detta funkar bara om hon inte är hysterisk vid sänggåendet, är hon det, så brukar det funka att prata lugnande och låta henne komma till ro i min famn....(är dock ont om plats där nu, då magen är fett mycket i vägen...haha...)

     Men bästa knepet hos oss är att hålla handen.....

     Hjärtat smälter dock när man lägger sig bredvid henne, hon vänder sig brett leende mot mig och säger "älskar dig mamma" och vill pussas och kramas.....då är allt förlåtet....
  • Äldre 13 Jan 09:27

    Frostizz: Min man jobbar på Jula i Hyllinge, Helsingborg. =) Kom hem halv 1 i natt, var puts väck i morse igen när vi vaknade vid 7! Tydligen mer å fixa med inventeringen idag....

     när kommer er bebis då? vi har försökt göra de större förändringarna för nellie så långt innan det gått, som att byta rum, byta säng, byta plats på bilbarnstolen i bilen ov, bara för att hon inte ska sätta det i samband med att lillebror kommer och knuffar undan henne.

     Nellie har oxå somnat helt själv sen mer än ett år tillbaka, men nu plötsligt vill hon ha nån av oss hos henne när hon somnar....

     I natt fick hon nåt jäkla frispel oxå....skulle sova i våra sängar, INTE sova i våra sängar, sova sin säng, INTE sova sin säng, och sen skulle hon tvunget kolla på tv kl 4 på natten......jo, tjena bruden.....inte en chans.....när hon är sådär hysterisk brukar jag lämna henne vrålande i sängen en liten stund, det går ändå inte att nå fram till henne då, och när jag kommer in i rummet sen är hon mer mottaglig för mina förslag och min närhet, och detta funkade även i natt, så då fick jag lov att ta upp henne till oss, och där somnade hon....med små utbrott i sömnen, då hon sa åt mig att jag skulle akta mig, inte röra henne, ta bort täcket osv.....


  • Äldre 13 Jan 09:28

    och jag glömde....nu när jag skulle köra henne till dagis blev det ÅTERIGEN denna jäkla konflikt vid påklädningen.....fan vad jag är trött på det nu!!!!!!!!!!!!!


  • Äldre 14 Jan 08:50
    Bellatrix skrev 2009-01-13 21:49:30 följande:
    Vår tjej, 2 år och 5 mån. har plötsligt blivit en liten ängel! Hela sommaren o fram tom. november- dec. var hon jättesvår att ha att göra med- blev jättearg för ingenting, spottade, slog syskonen, skrek mycket, kastade bestick o mat... Var lite orolig eftersom vi skulle få bebis i dec. men det går jättebra! Konstigt nog blev det bara positivt för henne att bli storasyster. (om det nu håller i sig... det kanske bara är nyhetens behag) Men just nu är hon iallafall snäll, lugn, inga utbrott, slåss inte, glad. Tänkte bara att det kan vara kul att höra för er som ska få bebisar.
    japp, det var mycket trevlig läsning, det inger ett visst hopp...
  • Äldre 18 Jan 18:04
    Texas 06 skrev 2009-01-18 18:01:53 följande:
    Nä det är inte lätt att "välja sina strider".Man blir ju sååå trött när "striden" väl är igång och då är det svårt att låta bli att säga NEJ.Speciellt när det handlar om säkerhet då finns det ju inget att disskutera ens, de måste ju sitta fast oavsett om de vill eller ej.I helgen har Elliot fått vara hemma hos mormor och morfar. Från lör-sön, JÄTTE skönt! .Nä skämt åsido, jag älskar min son, men ibland måste man få andas lite! Och han har det super bra hos dem, någon som kan leka ´HELA tiden med honom och han slipper höra "vänta, snart, måste ta lillasyster" osv...
    Man känner sig som en usel mamma när man känner sådär, men man är faktiskt inte ensam, och man är faktiskt inte stålkvinnan....får man den där pausen så blir man en tusen ggr bättre mamma sen, och det vinner ju alla på, eller hur?
  • Äldre 20 Jan 11:41

    Alltså jag blir snart vansinnig......

     Hur är era trotsmonster om nätterna?????? För visst kan nätterna påverkas ordentligt när de är i trotsåldern?

     Här är det väldigt mycket oro. Hon sparkas, slåss, ska ner från sängen, hon gråter, pratar i sömnen, drömmer, avvisar mig verbalt och fysiskt, gnyr och gnäller.....från det hon somnar runt 8 på kvällen, fram till 12-1-2 nånting på natten, så är allt frid och fröjd. Sen brakar helvetet loss, och hon gråter. Vi går ner till henne och försöker avläsa hur vi bäst kan hjälpa henne, hon är väl inte riktigt vaken de flesta gångerna antar jag, och man når inte fram, men gör man ingenting heller, så somnar hon inte om av sig själv. Vad ska man då göra?
     Vi har flera ggr sovit hos henne eller låtit henne sova hos oss, när det varit så, men det slutar ju med väldigt lite sömn för vår del, och mycket bråk mitt i natten....känns som jag testat allt: låta henne vara, lyda hennes order, hålla fast henne (när hon ska kasta sig runt/ner från sängen), klappa, smeka på henne och vara lugn och trygg, lämna henne gråtande.....INGET hjälper!!!!!

     I morse kl 6 hade vi precis haft en fysisk dust i min säng, maken låg nere i hennes säng då, och det slutade med att vi båda två grät tätt ihop.....det bara brast för mig.....mycket för att jag strår helt handfallen och inte vet hur jag ska hantera situationen, och mycket för att lillebror kommer vilken dag som helst, och hur fanken ska nätterna bli då?????????????????????????????

     HJÄÄÄÄLP!!!!


  • Äldre 20 Jan 14:44
    Bellatrix skrev 2009-01-20 14:12:30 följande:
    du salsajenny, det låter lite som det var hos oss ett tag, när vårt tredje barn föddes och yngsta syrran var 1 år o 4 mån. vi hade länge problem på nätterna, hon skrek mycket, o så hade man en nyfödd också... har nog aldrig varit så trött som då. vi trodde ett tag att hon hade nattskräck, då hon kunde vakna och bara skrika och var okontaktbar.har tyvärr inga råd att ge dig, det gick över med tiden. annars tror jag på tydliga o konsekventa rutiner, men hur lätt är det när man också har en nyfödd. men tänk på att det är en övergående period, snart blir det bättre!
    hur länge varade det för er?
  • Äldre 20 Jan 21:58
    Bellatrix skrev 2009-01-20 21:43:56 följande:
    salsajenny skrev 2009-01-20 14:44:29 följande: Kommer inte ihåg riktigt (konstigt att man faktiskt glömmer!)men det var några månader, fast det kändes som en evighet.Hoppas det går snabbare för er. När ska bebisen komma och hur gammal är syskonet?
    Bebisen är beräknad till på fredag, men jag blir nog igångsatt redan på torsdag. Om inget händer innan dess, vill säga....Nellie är 2 år och lite drygt 1 månad. Hade jag haft facit i hand, så hade vi nog tagit det lite lugnare med syskonverkstaden, ärligt talat.....såååå illa tajmat med hennes trots (framförallt nätterna, just nu???)och lillebrors ankomst!!!!
  • Äldre 21 Jan 09:45

    Som en blixt från klar himmel sov Nellie non stop, utan ett pip i natt.....hur kan det vara så himla olika????? en perfekt natt, två helgalna, och sen en perfekt natt till???? Jag fattar ingenting, men är givetvis oerhört tacksam och glad för det!!!

     Ungefär samma lyckokänsla som när man en gång lyckas klä på henne allting, få i henne frukost och borsta tänderna, UTAN en enda konflikt.....tänk vad man nöjer sig med lite nuförtiden...haha...


Svar på tråden 2-3årstrotset Stödgrupp