åh! här hoppas jag in liteom jag får. har en tjej på 2 år o 10 mån o en på 5 v snart..
den stora är allmänt trotsig...o tyken...
"vill inte prata med dig" och "jag hör inte vad du säger" är vanliga fraser här hemma...
har också trotsboken som någon nämnde här innan..den känner man sig ganska glad efter att ha läst.."jag är inte ensam" 
gå in på viforaldrar.se o kolla...(om det finns någon sådan sida.. )
min tjej fyller tre i januari, hon har varit helt hemsk fram till för någon vecka sen. eller ja, det kommer fortfarande då o då men hon har börjat fatta att det är lättare att säga vad som är fel eller vad man vill än att bara slänga sig på golvet o skrika som hon gjorde tidigare i höst eller gnälla som hon gjort det senaste.
(ett tillägg bara, alldeles nyss så låg vår lilla i sin säng o gnällde lite, en övertrött liten förkyld tjej på 5 v drygt, min stora tjej kommer o säger "ska jag ge nappen" ja sa jag, försök du...gissa vem som ligger helt tyst i sin säng, jo. lillasyster kul att de lyckas. den stora kom ut och såg helt salig ut..."nu är hon tyst" och då hade hon inte skrikit länge, hade precis börjat, de är underbara)
sen till att vara höggravid, så var jag ju det för inte så längesedan med tanke på åldern på vår minsta, och så gick jag över två veckor med och det tog på krafterna. fy attan vad jobbigt det var, då var tv:n en räddning, tyvärr. men vi klarade av dagarna. sen är min stora då inte så intresserad av att sitta jättelänge och titta utan hon leker i sitt rum en del. som tur ärleker hon väldigt bra själv.
jaja, det jag vill säga är att det kommer bli bättre (även om vi har hemska dagar här då hon är ganska billig om nån vill köpa) när de får talet bättre. eller så har hon bara kommit ur sin jobbigaste period kanske. snart kommer nästa *laddar*. i trotsboken radas det upp ett x antal perioder barnen ska igenom. den första är vid 4-5 veckor. så jag har väl en till som trotsar då, dock lite enklare att hantera då hon inte är lika stark och ligger still
ursäkta mitt långa inlägg.
hoppas ni har det bra!
styrkekramar till er alla
självklart är det barnen som har det jobbigast antagligen så visst är det ett dumt uttryck men man känner ju i bland att dom är hemska, i alla lägen kan man inte bita ihop o tänka att "ne, hon/han har det faktiskt jobbigare" för det orkar man inte.
eller jag kanske har fel, det kanske bara är jag som inte orkar tänka pedagogiskt (fast jag är förskollärare, hemskt va 
)
trodde att vår dotter hade sin värsta trots i höstas men oj så fel vi hade. den är nu, är den inte värst nu så vet jag inte hur jag kommer att orka faktiskt. eller så är det en reaktion på att hon blivit storasyster som kommer nu. i mellanåt kan hon vara hur go som helst! det är helt otroligt. hon grejar och fixar och låtsas en massa men sen så vänder det...monster!
det enda som inte testas på är läggningen...trot eller ej. vet inte vad vi gjort men vi har lyckats i alla fall. det enda som varit de senaste kvällarna är att hon ligger och ropar lite på oss eller ligger och sjunger...men hon går aldrig upp ur sängen...och hon sover i "stor" säng.
SalsaJenny:
fick en dotter i oktober, då var vår stora tjej 2 år och 9 mån (hon fyller tre idag) och det var väldigt kämpigt det sista, stor mage, noll i tålamod och så gick jag över 14 dagar. höll på och spy på hela skiten...sen gick det bra när vi fick den lilla men nu sen en månad tillbaka har nog vår stora tjej kommit på att lillasyrran är här för att stanna...och jag får inte ha mamma och pappa själv..speciellt mig..hon har aldrig varit mammig och nu tror jag hon håller på och slå världsrekord varje dag i antal gånger man kan säga mamma...det gapas, slåss, sparkas m.m.
men nånstans ser jag nog en ljusning. snrt kommer våren, det blir lättare att vara ute m.m.
det är ju en period de flesta barn går igenom mer eller mindre men det är ju så jävla jobbigt när man är mitt i det. och inget biter på vår dotter, kan säga att hon får sätta sig i bilen om vi är bort och hon håller på, men då svarar hon med att hon vill sitta i bilen...smarta är de de små monstrena :)
men nu tror jag att det enda som kommer få henne att inse att man inte kan bete sig hur som helst är att plocka bort leksakerna och att hon inte få se bolibompa. någon som gjort så, plockat bort leksaker efter hand om de inte slutar slåss och sparkas m.m? rätt? fel? andra tips...
hej. har nog skrivit i tråden nån gång tidigare. har i alla fall en dotter på nyss fyllda tre år och lillasyster på nyss fyllda tre månader :)
mysigt på alla sätt och vis. vår äldsta dotter mitt i den ljuvligaste trotsen, men nu har jag bestämt mig. nu sätts hårt mot hårt.
kan ta ett exemepel: hon hittade en krita ähromdagen, jag skulle dammsuga så jag ville inte att hon skulle ha den då man aldrig vet vad hon hittar på. bad att jag skulle få den, tre gånger med vänlig ton, tillslut gick jag fram till henne och tog den från henne. då började hon gallskrika om att hon ville ge den till mig. men då sa jag att ja, det kanske du vill men du hdae chansen tre gånger och stog bara och skrattade. så var hon arg ett tag, men sen lugnade hon ner sig.
sådana diskussioner har vi tusen om dagen. men nu har jag börjat att berätta för henne att hon har fått en chans, och får en till annars tar jg den,. eller om hon vill gå från bordet och inte ätit upp så säger jag att ja, men då slänger jag din mat för då är du färdig nu, då kan hon antingen hålla med eller så sätter hon sig och äter upp.
vet inte om detta är rätt eller bra metoder men här funkar det. blir lite skrik men å andra sidan så testar hon ju vad hon får ich inte får göra så jag måste vara så tydligt på mina regler.
håller på att gå under här hemma...min treåring är helt sanslöst trotsig till och från hela dagarna. det värsta är beslutsångesten så nu får hon absolut inga val alls...går bättre..
sen tror hon att hon kan bestämma vad jag ska göra med lillasyster och inte och det går mig på nerverna.
aah....hoppas att det går över nu till våren så vi får en mysig vår tillsammans...har nu i dagarna bestämt mig för att säga upp hennes plats på dagis med så hon får vara hemma helt...
någon annan som har sina barn hemma helt när ni fått syskon?