2-3årstrotset Stödgrupp

Känner igen att trotsen är värst kring mat, blöjor och kläder. Tycker en del konflikter lösts genom att tävla med äggklockan (4min) med att få på ytterkläderna,försöka lära sig höger och vänster arm resp. ben. Genom att sonen får försöka sätta på sig blöja och byxor själv så gott han förmår (jag gör vissa moment). Likaså har det blivit bättre när han får välja innekläder själv = vissa byxor och tröjor tydligen skönare än andra. Detta har iaf hjälpt vid vissa tillfällen, efter helt hopplösa tillfällen för en vecka sedan. +mycket beröm, mutor och avledande manövrar. Trotsen finns fortfarande i allra högsta grad, men dessa små knep har hjälpt oss betydligt under veckan. Tar gärna emot fler knep som funkar på 2,5-åringar av den envisa varianten!

Mitt senaste knep är att jag lägger ner. Som att säga när han inte vill borsta tänderna "jaha, men då struntar vi i det då, så får du ha kvar tandtrollen" då kommer han direkt och ställer sig och gapar stort

Liknande funkar på annat också, som att jag säger att jag ska gå till dagis utan honom, eller att då får han gå med sin kissiga blöja eller liknande. Det funkar sämst med mat, men han brukar i gengäld säga till när han är hungrig, så det tar jag inte nån konflikt kring längre.

Smurfstrumpan: jag brukar också strunta i saker. Fast jag försöker tänka på att inte låta honom känna att jag överger honom (jag har svårt för föräldrar som går ifrån sina barn tex på stan och säger "Hejdå, nu går jag hem utan dig". De ska inte behöva bli rädda för att bli övergivna). Men jag kan säga "Ja, JAG ska i alla fall gå ut i snön nu".
Och så brukar jag säga "du måste inte" för ibland upplever jag att han känner sig tvingad till en del, och man har ju onekligen en maktposition. Det brukar vara ganska bra.
Albin får också ofta klä på sig själv och överhuvudtaget klara själv, det är ju det han vill och behöver.

kolibri; Jag håller med om det där att de inte ska behöva känna att man överger dem. Jag säger nog mera "vill du att jag ska gå?" än "nu går jag". Om jag nu säger så alls. Liiiten nyansskillnad i alla fall...

Nu har det blivit något positivt här hemma med att ta på sig overallen. Han är så stolt över att han kan det själv nu, så jag behöver bara lägga fram den. Sen blir han jättearg om jag försöker hjälpa honom med den

Smurfstrumpan: vad bra med overallen!
Och jag tror att de där nyanserna faktiskt kan spela roll. Ordval är viktigt.

Jag lånade Trotsboken och läste när sonen var i någon av sina faser. Jag hittade den delen där det står om typ "extremt viljestarka barn" eller något liknande och kände igen sonen precis. Och ja, mycket där stämmer på båda barnen. Skönt att kunna läsa lite och få lite tips.

Just för tillfället har Hannah kommit in i en något lugnare period. Hon försöker inte provocera fram reaktioner kring gränserna _varje_ dag just nu i alla fall.

Tack för tipset om nyansskillnaden! Jag brukar säga; ja, då går jag själv till dagis/affären eller whatever...men du har rätt risken finns ju att min son känner sig övergiven då. Bättre att göra som du gör; fråga om sonen vill att jag går. Då får han istället en valmöjlighet och vara med och bestämma.

Tack för ditt kloka inlägg! Det gav mig en tankeställare!

Antonsmamma skrev 2008-12-14 06:05:25 följande:

Precis som Siri, med tillägget "vi ses sen mamma Siri stannar hemma"

Hej! Har inte läst allt i tråden, bara skumläst! Någon med en 3-åring som driver er till vansinne ibland?!

Jag har en son som fyllde 3 i oktober. Han började få "jobbiga" perioder strax efter att han fyllt 2 och sen dess har det gått i vågor. Han fick en lillasyster i juli och det har funkat ganska bra tycker jag men en morgon som den idag, när jag kom i säng vid midnatt kvällen innan, matade lillasyster vid 1.30 och 5.30 och sen inte kunde somna om och dessutom hade vi jordbävning kl 6.15!!! har jag inget tålamod kvar. Det var fel bröd till frukosten, fel leverpastej, sen fick inte pappa göra macka, sen ville han inte gå till dagis osv. 30 min försenade släpade/bar pappa honom till dagis, skrikandes! Han slutar skrika efter 2 minuter på dagis! Suuuck!

Det fungerar inte längre att säga saker som "då struntar vi i det" eller "då går mamma själv" osv. Han är så pass stor och fattar ju allt. Har vi tid så låter vi honom skrika färdigt och då brukar det vända lika snabbt och han är glad igen men när man har lite bråttom funkar det sämre. Då blir det till att bära en skrikande unge till dagis! Hur gör ni som har barn i samma ålder? Känner att det är rätt stor skillnad på 2-2,5-års trotset och 3-års trotset..