2-3årstrotset Stödgrupp

Ellen Dellen: Åh nej! Det kommer en till och värre trotsvåg sen alltså :-O Min son är drygt 2,5...

Min lilla skatt är grym på att trotsa! När han är på dagis nu kan jag faktiskt se det posetiva i hans viljestyrka! Och då höll jag nästan på att slänga ut han med huvet före i måndags!!! Jösses säger jag, har själv alltid varit en envis jävel, fått höra det hela mitt liv. Så de maktkamperna vi har är inte roliga! Men tre saker brukar jag (försöka) tänka på:

*välj dina strider. är det värt att bråka om tandborstning kl 7.00 på morgonen? måste han nödvändigtvis ha vantar när man bara ska till affärn?

*fråga inte hela tiden!!! Det är jag som bestämmer, han ska inte få en massa val!

*ignorera utbrotten! säg bara: Nej du får inte göra så. Sedan titta inte, prata inte, ta inte. Jag garanterar det går från 1 timmes utbrott till 1 minut på några dagar om du bara är konskvent!

Visst låter det lätt? INTE!!!! Men försök, försök, försök. Får man in rätt tänk lär man sig väldigt snabbt hur man undviker det värsta.

jag vill bara säga att min dotter haft en riktig ängel-period några veckor, så det finns hopp! Vi har nu börjat märka av lite trots igen, men det känns ändå rätt skönt att det går i vågor, och inte är konstant.

Anke skrev 2009-01-07 09:10:46 följande:

Siri också, visst är det tur att man får perioder då man kan "återhämta" sig! Annars vet jag inte vad vi skulle ta oss till ... *puh!*

Det behöver det inte alls göra . Alla barn trotsar olika och olika mycket .

Herregud, detta är ju tråden för mig.....min dotter är 2 år och har redan haft ett par riktigt jobbiga perioder av trots, allt ni säger stämmer in på henne oxå.....över jul/nyår var hon dock en ängel, men jag visste att det bara var en kort paus, och nu har jag haft 2 jobbiga dagar med henne, då jag fått bära en skrikande, ålande unge under armen en hel del...mindre skönt då jag ska föda fram lillebror inom ett par veckor.....suck....

ja, jag hänger väl här och snappar upp lite bra tips av er andra, då!

trodde att vår dotter hade sin värsta trots i höstas men oj så fel vi hade. den är nu, är den inte värst nu så vet jag inte hur jag kommer att orka faktiskt. eller så är det en reaktion på att hon blivit storasyster som kommer nu. i mellanåt kan hon vara hur go som helst! det är helt otroligt. hon grejar och fixar och låtsas en massa men sen så vänder det...monster!

det enda som inte testas på är läggningen...trot eller ej. vet inte vad vi gjort men vi har lyckats i alla fall. det enda som varit de senaste kvällarna är att hon ligger och ropar lite på oss eller ligger och sjunger...men hon går aldrig upp ur sängen...och hon sover i "stor" säng.

salsajenny skrev 2009-01-07 13:47:32 följande:

Välkommen hit

Tackar. =)

 De tecken jag sett som pekar åt trots, är att läggningarna blivit svårare, hon skiker och bökar, snackar och sjunger, ska somna i famnen, man ska ligga bredvid henne, hon ska leka och dricka osv.....hoppas vi kommer på nåt som funkar snart, för hon har inte bökat så på ett år, eller mer, så man är ju bortskämd med att bara säga godnatt och lägga henne så sover hon.....dock så har nätterna blivit bättre än på länge, men det kan ju oxå bero på att vi tagit bort middagsluren. Borde jag vara beredd på att även nätterna kan bli sämre sen, eller?

 Sen är det ju det här eviga velandet.....inom en minut har hon ändrat åsikt fram och tillbaka säkert 50 gånger.....

 Och den egna viljan har verkligen trätt fram...hon ska INTE gå dit mamma vill, och INTE klä sig när man tycker det, eller ta på blöjor, eller äta, eller sätta sig i bilen, eller hoppa UR bilen......

 Usch och fy, ska detta verkligen bli värre????? Och så lillebrors ankomst mitt i allting oxå, kommer jag överleva?????