2-3årstrotset Stödgrupp

Texas 06 skrev 2009-01-16 16:05:58 följande:

Min huvudvärk har inte släppt sedan gårdagens totalkrock med Siri

Jag kämpar på med att behålla lugnet när hon drar igång men i nuläget när jag är ständigt trött (har en underfunktion i sköldkörteln som vi inte lyckas få in medicineringen för... plus att mina järnvärden är i botten) och stressad (är i sluttampen av mitt avhandlingsskrivande, kräver mycket koncentration och det är svårt att "släppa" tankarna trots att man är ledig) så kan jag inte alltid hålla mig lugn. Vad ska man göra? Jag väljer mina strider, men så som igår när det handlar om min dotters säkerhet (bilbarnstolen), finns det ju inte utrymme att kompromissa. Vad gör man då?

Nä det är inte lätt att "välja sina strider".
Man blir ju sååå trött när "striden" väl är igång och då är det svårt att låta bli att säga NEJ.
Speciellt när det handlar om säkerhet då finns det ju inget att disskutera ens, de måste ju sitta fast oavsett om de vill eller ej.
I helgen har Elliot fått vara hemma hos mormor och morfar. Från lör-sön, JÄTTE skönt! .
Nä skämt åsido, jag älskar min son, men ibland måste man få andas lite! Och han har det super bra hos dem, någon som kan leka ´HELA tiden med honom och han slipper höra "vänta, snart, måste ta lillasyster" osv...

Man känner sig som en usel mamma när man känner sådär, men man är faktiskt inte ensam, och man är faktiskt inte stålkvinnan....får man den där pausen så blir man en tusen ggr bättre mamma sen, och det vinner ju alla på, eller hur?

salsajenny skrev 2009-01-18 18:04:10 följande:

Ja men precis, de ger ju alla något gott.
Kände mig rätt så utvilad när vi var och hämtade honom.

Fler vars 2-åringar som en VÄLDIGT skrikiga.
Vet inte riktigt vad jag ska säga eller göra när han utan anledning bara skriker rakt ut.
Hjälper inte att säga lungt och i vanlig samtalston att han ska sluta skrika, det hjälper ju inte heller att skrika tillbaka att han ska vara tyst. Hjälper inte heller att "hota" med något, (som att ta bort någon leksak).
Vad ska man göra?
Någon som har nått smart knep?

När ni har barnet/barnen hemma själva, beger ni er ut i affärer då? Elliot är ledig imorgon från dagis och skulle nog uttrycka mig som så att jag "farar" för att gå till affären med honom OCH lillasyster ( på 2 månader) själv då.
Försökte i fredags, men det slutade med att jag gick ut ur affären utan att handla något.
Det började med att han fick syn på en coca cola flaska och började tjata och skrika om att han ville dricka cola. Han har aldrig ens smakat på cola. Jag sa NEJ på en gång och sen började han tjata om att han skulle gå själv (stod på ståbräda), men då gick jag raka vägen ut. Sen skrek han i 10 minuter på väg hem.

Vi har länge haft bråk om att sitta i bilstolen. Jättehemskt att tvinga ner henne där som jag varit tvungen till flera gånger. Men nu har hon accepterat det och bara sätter sig där!

Det där med att gå till affären... jag tycker att är de i en sån fas att det inte funkar är det bättre att undvika affärer. Bara onödigt och så himla jobbigt både för barnet o ensjälv med alla konflikter. Just i den åldern har vi inte haft dem med i affären, med alla våra barn. Men ibland måste man ju kanske.

hej. har nog skrivit i tråden nån gång tidigare. har i alla fall en dotter på nyss fyllda tre år och lillasyster på nyss fyllda tre månader :)
mysigt på alla sätt och vis. vår äldsta dotter mitt i den ljuvligaste trotsen, men nu har jag bestämt mig. nu sätts hårt mot hårt.
kan ta ett exemepel: hon hittade en krita ähromdagen, jag skulle dammsuga så jag ville inte att hon skulle ha den då man aldrig vet vad hon hittar på. bad att jag skulle få den, tre gånger med vänlig ton, tillslut gick jag fram till henne och tog den från henne. då började hon gallskrika om att hon ville ge den till mig. men då sa jag att ja, det kanske du vill men du hdae chansen tre gånger och stog bara och skrattade. så var hon arg ett tag, men sen lugnade hon ner sig.
sådana diskussioner har vi tusen om dagen. men nu har jag börjat att berätta för henne att hon har fått en chans, och får en till annars tar jg den,. eller om hon vill gå från bordet och inte ätit upp så säger jag att ja, men då slänger jag din mat för då är du färdig nu, då kan hon antingen hålla med eller så sätter hon sig och äter upp.
vet inte om detta är rätt eller bra metoder men här funkar det. blir lite skrik men å andra sidan så testar hon ju vad hon får ich inte får göra så jag måste vara så tydligt på mina regler.

min son är 2år och 4månader och är inne i värsta skrikåldern...fy sjutton...det skriks för allt..

Alltså jag blir snart vansinnig......

 Hur är era trotsmonster om nätterna?????? För visst kan nätterna påverkas ordentligt när de är i trotsåldern?

 Här är det väldigt mycket oro. Hon sparkas, slåss, ska ner från sängen, hon gråter, pratar i sömnen, drömmer, avvisar mig verbalt och fysiskt, gnyr och gnäller.....från det hon somnar runt 8 på kvällen, fram till 12-1-2 nånting på natten, så är allt frid och fröjd. Sen brakar helvetet loss, och hon gråter. Vi går ner till henne och försöker avläsa hur vi bäst kan hjälpa henne, hon är väl inte riktigt vaken de flesta gångerna antar jag, och man når inte fram, men gör man ingenting heller, så somnar hon inte om av sig själv. Vad ska man då göra?
 Vi har flera ggr sovit hos henne eller låtit henne sova hos oss, när det varit så, men det slutar ju med väldigt lite sömn för vår del, och mycket bråk mitt i natten....känns som jag testat allt: låta henne vara, lyda hennes order, hålla fast henne (när hon ska kasta sig runt/ner från sängen), klappa, smeka på henne och vara lugn och trygg, lämna henne gråtande.....INGET hjälper!!!!!

 I morse kl 6 hade vi precis haft en fysisk dust i min säng, maken låg nere i hennes säng då, och det slutade med att vi båda två grät tätt ihop.....det bara brast för mig.....mycket för att jag strår helt handfallen och inte vet hur jag ska hantera situationen, och mycket för att lillebror kommer vilken dag som helst, och hur fanken ska nätterna bli då?????????????????????????????

 HJÄÄÄÄLP!!!!

Är det vanligt att det sk trotset går lite upp och ner?

Vår son är nu 2,5 år och hade en period för drygt 1,5 månad sedan då allt var "nej!" och "själv!".
Men nu är han hur cool som helst, går med på allt i stort sett. Morgonrutinerna är hur enkla som helst.

Kommer det tillbaka tror ni?

Men TACK! Äntligen en tråd jag behöver....
Har en megatrotsig 2,5-åring hemma, han vill nada, skriker, gapar, gråter, hysteriska anfall osv. osv...hela tiden. *Craaaazy*

Nu ska jag läsa igenom tråden och se om jag hittar några matnyttiga tips