2-3årstrotset Stödgrupp

Äntligen en tråd där man kanske kan få stöd och inte massa påhopp!!!
Har en pojke på 3år (blev det 2oktober), oh herre gud vilket humör han har fått!!
Allt vi säger är luft för honom, lyssnar inte ett dugg Så ledsamt med allt tjat...
Fattar det inte, allt bara vände på en natt!!

Lite extra jobbigt med allt detta bräk och tjat eftersom jag har en dotter på 13månader och gravid i v17...

Men är det verkligen sant det man hör över allt nöär man ber m hjälp, det blir värre?

För det är allt jag får till svar, ett hån flin och senden trevliga komentaremn, Vänta du, det blir värre!!

Det vill man ju säkert höra när man redan är nere på botten och kravlar runt

Hej hej och välkommen !

Det behöver inte alls bli värre , det kan ju faktiskt vara så att han går igenom det värsta nu och lugnar sig sen . Lika snabbt som det kom kan det vara borta .

Det är lite lustigt att folk alltid ska använda den kommentaren : Vänta du det blir värre ...

Men så är det ju inte - alla barn är olika och trotsar på olika sätt och under olika tider .

Jag kan lugna dig med att vår dotter som nu är 8 år , var en trotsernas drottning men är nu en lugn och väldigt mogen tjej .

Instämmer med kloka FC ovan.

Behöver inte alls bli värre. Skulle kunna tänka mig att det beror lite på gränssättningen nu (inte bara det givetvis, men till en del i alla fall). De testar ju nu för att se var gränserna går och om det över huvud taget finns några gränser, eller något i den stilen.

Sedan håller jag med om att barn är olika och trotsar på olika sätt i varje utvecklingsfas - en del kanske är lugnare den här omgången men får värsta anfallen i 6-årsåldern istället.

Wille hade sina anfall runt 2 år (gissa om jag hade förträngt det ) och har (haft? - vet inte om det är över) en period nu runt 6-6½, men inte alls på långa vägar lika frustrerande och jobbig som den när han var 2.

Barn är inte stöpta i samma mall, tack och lov.

Åh det vore helt underbart om det är så som du säger! Som det känns nu så kan det inte bli värre, men när man säger det till folk så får man bara ett flin och sen jaja vänta du.

Behövde verkligen höra dina ord, vaknar varje morgon och hoppas att igår va den sista trots dagen

Men det jobbiga eller för den delen bra är att han kan ha en dag då jag verkligen håller på att klappa ihop, för att nästa vara den snällaste lilla ängel som finns.
Tur visserligen för det går verkligen inte va arg på honom när han gör gulliga saker

Verkligen skönt att bemötas trevligt för en gångs skull

Men jag funderar på det här med att min pojke testar gränser.
Hur ska jag bemöta det?
 
En vanlig sak hos oss tex:
Han vill pussla, och det är klart han får!
Men då ska han plocka in pusslet efter att han lekt klart (det kan väl inte va för mycket begärt av en 3åring?).
Ja säger han, men sen slutar det alltid med att han slänger bitarna på golvet, eller försöker ta sönder dom.
Säger då till honom att plocka upp, men inte. Då bryter ett mindre krig ut.
Ska jag inte "kräva" att han ska städa efter sig, är han för liten kanske? För om jag mutar honom med nåt så städar han, men så vill jag ju inte göra, jag vill ju att han ska vilja ha det fint. Inte skinande ret alltså, men pussel, lego och tågbana i hela köket känns inte kul
Jag kan tillägga att dom få gångerna han på eget bevåg städar eller gör nåt duktigt så berömmer jag mycket. Vill verkligen han ska veta att han var duktig.

Alltså jag har hur många frågor som hellst till er, vill verkligen försöka få vardagen att funka utan bråk med min lilla pojke.

Hej Zessans

I ditt pusselexempel tycker jag du först ska påminna om att han lovade att plocka ihop pusslet och formulera dig i vad du VILL att han ska göra, försök uttrycka dig i aktiva, raka meningar utan förebrående eller vädjande ton Lättare sagt än gjort Typ "Stopp unge man, nu glömde du nog något eller hur?" (han låtsas som om det regnar" "Du lovade att plocka undan efter dig - jag vill att du kommer hit och plockar ner pusslet i den här" (han går förmodligen därifrån) Gå efter, huka dig håll honom mot dig "Vill du pussla måste du också plocka ihop pusslet, vill du att jag hjälper dig?" (om han fortfarande inte reagerar). "Jag kommer att plocka ihop och lägga undan pusslet så får du inte pussla igen på xx tid. Vill du pussla i xx så går du ut i köket och plockar ihop, jag räknar till tre. 1.... 2... " Plockar han inte ihop tar du bort pusslet den tidsrymd som du sagt.

Jag är egentligen emot hot/mutor men inser att just i den här åldern får man använda dem ibland - men det är ju viktigt att det inte blir huvudingrediensen i hur man möter barnet. I grund och botten måste samspelet grunda sig på respekt och samarbete.

Smurfstrumpan: Låtsasspottar?!? Var glad för det du!! Här spottas det på riktigt och bara för att understryka att han ska spotta så harklar han sig så där äckligt "gubbigt" ni vet, tittar på mig illmarigt när jag skriker "usch vad äckligt" och spottar sedan!! På allt som finns i hans närhet!!! Gaahh! 2 minuter senare kommer han och pussar mig överallt och säger att "pussarna är slut men det finns några kvar..."

The Bumblebee: Ja, vad är det här med kläderna?!? Förstår inte heller! Först ska han inte ta av sig kläderna när pyjamasen ska på. Sedan på morgonen vägrar han ta av sig pyjamasen när vi ska sätta på kläderna. Häromkvällen började han att slita i pyjamasen och gav sig verkligen inte förrän han var helt näck! DÅ fick han det där goa, mjuka leendet i ansiktet och var helnöjd - igen!

Men bara för att "lugna" en del härinne ( ) ) så kan jag tala om att mina 2 stora (de är 16 och 19 nu!) så var de inte alls så här när de var 2½ (för det kommer jag ihåg, ha ha!) - trotset kom på dem när de blev tonåringar :-O!!!

Ha en bra dag tjejer!

Avdramtisera det förbjudna de gör, istället för att säga "usch va äckligt" och göra stor affär av spottande så säg "spottar gör vi på toan" och led barnet dit gå sedan därifrån.

De vill ju ha reaktionen, får de inte den slutar de.

The Bumblebee skrev 2008-10-23 21:42:51 följande:

känner igen dig, pratade inte vi i en tråd för ett tag sen om april mammor eller nått liknande??

här måste jag få vara med! har själv en dotter på snart två och ett halvt och det är som en pågående maktkamp mellan oss just nu.
det är skrik. slänga sig i backen. mamma e dum osv osv. utbrott mest hela tiden. är skönt att höra att andra har det likadant!