Hej Allihopa!
här kommer lite nyheter om ni är intresserade av en uppdatering.
Idag har jag i stort sätt spenderat hela dagen på sjukhuset i Kristianstad.
jag åkte dit på morgonen för provtagning av infektionsprover och Cyklosprin-B koncentration och sedan gick jag över till gula byggnaden för att träffa psykolog.
Jag har inte haft kontakt med honom sedan 2005 då jag hade en periods svacka...
Nu var det då dags igen efter allt som har hänt med hälsan att ta upp lite terapi, när jag gick därifrån så mådde jag sååå himla dåligt.
På en timme tog vi upp en massa som har hänt de senaste 2 åren sedan jag blev gravid och dålig igen och just nu så känns det som att jag har en stor sten över mig som trycker på och inte låter mig andas!
Jag vet att terapi kommer hjälpa och att jag kommer må skit innan jag mår bättre så jag står ut och ska dit igen den 2/3
Klockan 17 var det då dags att hämta flickorna på dagis ochnär jag kom dit och såg dem leka och vara nöjda så bara sprutade tårarna fram, jag var så ledsen över allt,över situationen jag befinner mig i, över att inte ha ork för mina barn, över att jag kanske inte kommer finnas och se dem växa upp...ja ni vet, jag mådde skit!
Dagispersonalen är insatt i vår situation så de förstod och kramade och pratade, jag känner mig så hemsk över att de fick se det, att de fick se hur dåligt jag mår!
jag vet inte var jag ska börja, hur jag ska finna styrka att kämpa. Det är klart jag hämtar styrka från barnen men just nukänner jag mig så svag, det känns som att det är mitt fel att allt är piss och skit nu!
Jag vet att det inte är mitt fel men ändå... jag klandrar mig själv över situationen!
Min man är underbar och förstående och hjälpsam men detta tär även på vårt förhållande, ni kan ju tänka er, jag är alltid trött, ledsen, grinig över situationen och jag vill ju inte vara sådan egentligen och jag försöker vara glad,positiv och trevlig men rätt vad det är så poppar hornen ut i pannan på mig!
vad ska jag göra, hur ska jag klara detta?
Förlåt att jag tynger er, jag vill så gärna ha något positivt att berätta men just nu ser det svart ut!
jag har till och med funderat på att lämna tråden, för jag vill inte få folk att må dåligt bara för att jag gör det men jag vet väl innerst inne att ni finns här för mig, precis som jag finns här för er både för att dela positivt och negativt med!
Tack för att ni finns!!!!!
Marija med hjärtat....