Vi transplanterade !

påkopplad

kikar in lite i eran tråd.

Min mamma har klass 1 diabetes och är väldigt nära för att behöva nya njurar.
Så jag kikar nog in här lite med jämna mellanrum .

Bara en fråga:
Vem vill dom helst ska donera i släkten? Typ jag som har 3 barn, hur stor är risken att jag får donera? Hoppas ni förstår mina undringar .

Älskar mina barn och mannen också

Kan tillägga att hon går på dialys nu sens sommarn.

Älskar mina barn och mannen också

kristallen skrev 2008-12-03 17:30:33 följande:

Hej igen!

Här kommer lite uppdateringar från vad som hänt i mitt liv de senaste dagarna...

Andrea , den äldsta dottern, som är 2 1/2 år har klagat på att hon är trött ochinte orkar springa och hoppa, de har även märkt på dagis han hon är lugnare än vanligt...

Alla mina varningsklockor började ringa så jag kontaktade min kardiolog och nu ska båda flickorna kollas upp av barnkardiologeni Lund.
Jag vet att min sjukdom inte är ärftlig men ni vet ju självahur nojjig man kan bli när det gäller ens barn så vi vill kolla att allt är ok så att vi ine ska gå och oroa oss och vara överbeskyddande mot barnen.

Jag vet att det med största sannolikhet inte är något "fel" på barnen men jag har ändå en knut i magen, min man likaså och vi vill bara att de ska bli undersökta så att vi kan pusta ut och ha en underbar och mysig jul med våra flickor...

malounis...ja nogranna undersökningar görs ju i varje enskilt fall, så jag säger också ja. Gjorde det för länge sedan och det känns bara fint : )

kristallen...hon måste nog vara tillräckligt stark innan nästa stora operation. De tyckte på transplanattionsenheetn i mitt första besök att orken var för dålig för att få en av min mans njurar, men jag fick en sedan ändå. Kunde inte arbeta upp orken mer som situationen var, men jag var stark psykiskt just då. De som vill donera till din mamma får tala om sitt intresse för det, sedan så undersöker man via blodprover först vem som kan vara bäst lämpad i så fall.

Marija79..när jag läste de första raderan, så var det klockor i mitt huvud med som ringde : (
Lika bra att kolla upp och passa på när man har kontakter "in" på sjukhuset liksom.

/tomcar1

"Marija79..när jag läste de första raderan, så var det klockor i mitt huvud med som ringde : (
Lika bra att kolla upp och passa på när man har kontakter "in" på sjukhuset liksom."

/tomcar1"

Precis, så var vår tanke också! Bäst att utnyttja de kontakter man har och vara på den säkra sidan, om det nu (Gud förbjude) skulle vara något så kan man behandla det i tid så de slipper gå samma öde till mötes som jag gjorde!
Samtidigt, nu innan allt är kollat och klart så känner jag en sådan enorm sorg inom mig jag vågar inte ens tänka på vad vi ska ta oss till om det visar sig vara något fel...
Jag skulle aldrig förlåta mig själv, jag skulle aldrig sluta förebrå mig själv för att ha orsakat dem sådant lidande...
Jag vet att de sa att det inte var ärftligt, men ändå... Man står på starka mediciner, även under graviditeten....
Usch jag vet inte, jag har ont i magen av att tänka på det ändå så gör jag inget annat än tänker och oroar mig! Drömmer mardrömmar när jag kan sova och biter på naglarna när jag är vaken!

Kikar! Såklart man har donationskort Bara för transplantation dock, vad jag minns... Inte labbtester.

Kristallen...jo, det är väldig brist på organdonatorer. Tyvärr...
Det är därför man önskar att felr tar ställning och talar om sin ställning i frågan. Många organ går till spillo pga detta : (
Det bästa är om man kan få en njure från en levande donator. Förutsättningarna är bättre för att få ha kvar njuren längre då. Det finns visserligen inga garantier, men man har sett att en patient som får en njure från en släkting, mår bra längre med sin nya njure än från en avliden. Och ja, det är tuffare för den som donerar. När jag fick min njure av min make, så var jag uppe och gick dagen efter korta sträckor, medan han låg i sängen och mådde pyton av smärta och noll aptit. Men det är också olika från patient till patient : )

Marija79..när ska ni dit, till läkaren alltså ? Jag håller verkligen tummarna för att det inte är något. Jag förstår att du känner lite skuld, för visst skulle det vara konstigt om det är just hjärtat på dina barn också ?

/tomcar1