V.V.S-tråden - Våga Vägra Skov! Tråd nummer 13!

Hej
Vill mest visa att jag lever. Orkar inte läsa vad ni skrivit.
Är ju mitt uppe i smärtrehaben i Uppsala just nu.

Samma dag jag åkte dit vart även min 7-åring inlagd på sjukhus då han fått diabetes. En jobbig tid med mycket oro åt alla håll.
Allt har hänt "i chock" då vi bara ville kolla upp hans nattliga toalettbesök för säkerhets skull då min bästa kompis dotter har diabetes. Men det var absolut inget vi trodde. Bara en liten koll lixom.... För hur stora är oddsen att två bästa vänners barn i samma ålder ska ha sjukdomen båda två??? Typ noll.

Men den här helgen är vi alla hemma. Jag far tillbaka till Uppsala på måndag och min man och son till Karlstad då de bara har permis nu under helgen.

kram till er alla!

Hej

Är hemma igen. *skönt*
Inte alls pigg... Men repar mig snart
Orkar inte läsa, men tror ni förstår....

Har fått prova på sond. Ingen hit. Lösningen innehöll för mycket fett så allt slog bakut och jag vart jätte,jätte dålig. Trots att det gick in mycket långsamt tog det inte mer än några timmar innan jag var helt väck och mådde riktigt skit.
Fick sen näring i dropp ett par dagar innan det var dags att åka hem. Mina näringsdrycker är utbytta mot astronatkost.
Den långa bussresan hem var otroligt jobbig med ett mycket svårt illamående. Men det gick.

lilla näktergal:

Jag kan svara lite från mina erfarenheter
Sammanväxningar under graviditet gör ont.
Men i gengälld är en graviditet också det bästa "botet" mot sammanväxningar. De töjer ut sig/"går av" och kan därmed sluta smärta när bebisen är ute.
För att det ska förbli så krävs dock en vaginal förlossning, eftersom en ny operation i de flesta fall ger många fler sammanväxningar istället.

Är det någon här inne som vet hur länge man kan leva på näringsdropp?
Och om det är möjligt att en stomiop. kan hjälpa/minska illamåentet/öka intaget av mat om magsäcken inte tömmer sig som den ska?

Nalla:
Min 4-åring satt och skrattade gått åt den länken åtskilliga gånger
Extra komiskt var att min man kom hem med en film åt barnen under kvällen, där samma figurer var med. (fast utan pruttar ) Vi skrattade hela familjen då det verkligen var vid rätt tillfälle.

Nindë Amandil:
Det är så här det funger i vårt land. Tyvärr. Inget sker av sig självt, utan vi sjuka måste kämpa, ordna och fixa ALLT på egen hand.
Är själv grymt besviken nu oxå när de inte håller vad de lovar.

Nindë Amandil:
10kg på 2 veckor är enormt mycket!! Förstår att du mår dåligt.

Fru U:
Bara en besvikelse i raden Från Uppsala pratade den dr. med min magdr. som LOVADE fortsätta hjälpa mig med näringen som de påbörjat där då de såg hur lite jag orkar pga näringsbristerna. Regelbunden hjälp.
Men så enkelt gick det inte. Det viktiga är nämligen inte alls hur man mår eller hur lite man än väger. Utan det viktiga är hur fort man går ner.
Igår pratade jag med en sköterska som tyckte jag gått ner tillräckligt på en vecka för att få ligga på sjukhus över julen. Jag ville vara hemma på julafton och få hjälp sen, men då fanns inte "möjligheten" kvar, om jag inte gått ner i samma hastighet efter ytterligare en vecka. Då var det okej. "på nåder" typ.
Så... Inget värre än så

EN RIKTIGT GOD JUL PÅ ER ALLIHOP!!!!!

Nindë Amandil:
Februari ÄR långt bort! Har du pratat med mottagningen eller med op. ?
Min erfarenhet är att man på op. ganska lätt kan bli liggandes på hög hur akut det än är. Om du inte har gjort det redan är mitt råd till dig att ringa dit istället. Det kan skynda på.
Stor kram!

BC och mammasknodd:
Hoppas ni har tvärfel!! Och får må bra. Nya året kan ju iallafall få börja med att må bra. Det kan inte vara julmat och allt därtill som strular just nu??

Är det din mage pingu?? *avundsjuk*.....

God fortsättning på er allihopa!!

Pingu:
Hoppas det håller i sig även när Gunnar kommit ut !

Mammasknodd:
Jag får jättebesvär av järntabletter. Kolla om du inte kan få det i dropp istället.
Jo min son är en riktig HJÄLTE Så duktig ett barn bara kan bli. Vänjer sig mer och mer med alla sprutor.
Det svåraste är att ställa in doserna. Att lära sig vad som behövs till vilken mat. Att försöka förutspå hur mycket han kommer att äta.
Det är väldigt lätt att ge för mycket insulin och sen försöka "tvinga" i honom mer mat fast han är proppmätt för att han inte ska få en känning. Stackars barn... Men vi lär oss mer och mer. Ex. idag fick han insulin för en normalportion. Åt nästan inget. Men var beredd med ett glas julmust åt honom när blodsockret rasade tvärt ner efter nån timme. Sen var han fit for fight igen.
Lika så är det jättesvårt med aktivitet/lek. Det sänker blodsockret rejält ganska fort har vi märkt. Det går åt frukt på löpande band och det gäller att alltid ha flera frukter med sig varje gång man lämnar huset.
Skönt är att han börjar känna själv nu ganska tydligt. Svårare är att få honom att inte ignorera vad han känner mitt i leken.

Nindë Amandil:
Vad bra att du åker. Hoppas bara de också kan göra någonting för dig nu idag.
Att de inte kan göra något mer för dig tycker jag är så taskiga ord. Visst, nu idag är det kanske svårt att göra något. Men överhuvudtaget går det att trycka på och ordna fram snabbare tider med lite god vilja.

Själv är jag faktiskt på väg in på sjukhus ett par dagar.... Nu ska det fyllas på lite näring. Tyvärr ingen långsiktig lösning just nu då min dr. är ledig, men ska snart träffa honom och då hoppas jag på någon lösning så jag får bli lite piggare över huvudtaget. Som det är nu kan jag ju inte göra ett dugg utan att vikten dimper.
Sköterskan sa en sak som jag funderar på då jag trodde det var tvärtom, men som ju förklarar en hel del.
Jag trodde att när man har fler kg på kroppen tappar man fler kg när man är sjuk. Men om jag förstod henne rätt är det tvärtom! Att ju mindre kg man har ju fortare tappar man. Något med att kroppen då inte har någon energi att ta av mer än den. Förstod inte helt då jag låg och sov när hon ringde.
Men hur som känns det ändå lite tryggare nu. Hoppas på att få bli lite piggare igen. Det var ett tag sen sist.

Jag har en liten "mellandagsgåta" åt er ......
Den handlar om barnens logiska sätt att sätta namn på saker och ting.
Min 4-åring kom och bad om att få en "träspetsare".
Kan ni gissa vad han ville ha?

Fel