Inlägg från
-
-
-
Så du tror ordagrant på allt din treåriga dotter säger?s k r i n d a skrev 2008-12-04 05:57:41 följande:Ska svara på några frågor - Vi står i byteskö, men i vår stad får man vara glad om man har en fsk-plats över huvud taget.- Jag vet hur det går till eftersom min dotter (och ett barn till) är tre år och utförligt kan informera om kalenderöppningen. Det är alltså inte min dotter som är ledsen över att hon ännu inte fått öppna något paket, utan hon berättar om alla ledsna småbarn som gråter, blir rädda och får sakerna slitna ur händerna.- Jag kan absolut inte ta upp mitt missnöje kring detta med personalen. När jag framför önskemålet att de ska ha daglig utevistelse straffas både min dotter och jag med isande tystnad och uteblivet välkomnande vid morgonlämningarna de närmaste dagarna. Så andra synpunkter på verksamheten vågar jag faktiskt inte ta upp eftersom konsekvensen blir så stor för mitt barn.- Någon ville veta hur det praktiskt går till: varje morgon på samlingen får ett barn komma fram och hämta ett paket från kalendern och öppna det. Paketet innehåller alltså hårband om du är flicka och en bil om du är pojke.- "Barn behöver öva på turtagning" -Absolut! Men det måste finnas trevligare former? Tycker inte att födelsedag går att jämföra riktigt eftersom man från ganska tidig ålder lär sig att födelsedag är något alla har en gång om året. Och hela dagen i en stor grupp med barn får de väl automatiskt öva på att vänta på sin tur i alla möjliga sammanhang?Det var intressant att se att paketkalender existerar på fler förskolor, men att många (i vanlig ordning) hittat betydligt fräschare och roligare former än vår förlegade personal. Gillade verkligen idén med en upplevelsekalender även om inte ens den kanske är optimal när majoriteten är 1-1,5 år?
Ja då förstår jag bättre att du tycker dagiset är fruktansvärt.
Min son är också tre år och hade jag tagit allting ordagrant hade jag inte vågat släppa honom utanför dörren.
Om ett barn gråter kan det när han förklarar handla om tio, om han har ett märke när han kommer hem och jag frågar vad han gjort svarar han att han ramlat på en sten, något som hände för 1½ år sedan.
Han kan säga att en kompis slagit honom fast jag varit med och sett att det var en lätt knuff när kompisen sprang förbi.
Han kan berätta att fröken låtit honom sitta kvar helt ensam när det handlar om att han fick sitta kvar vid matbordet tills de andra barnen också ätit färdigt.
Men visst, om din treåring sagt att så jättemånga barn gråter och blir skrämda så är det säkert precis så det är varje dag
-
-
