• superanna

    Jag är orolig för min son som inte fungerar bra i grupp.. ledsen och behöver råd o tips :-(

    Jag är så orlig över min son. Hoppas ni orkar läsa. Det är risk för att det blir lite långt, men jag vill försöka förklara bra så att ni kan ge mig råd o tips hur jag ska göra.

    Idag är han 4,5 år. Han har ända sen han var liten varit mer aktiv än andra barn. Mycket tydligt i mammagrupper när man träffar andra bebisar. otroligt social ända från början. han pratade mer eller mindre rent vid 10 månaders ålder. Även motoriskt tidigt, satt vid 4-5 månader.

    Han har i alla sammanhang varit helt orädd för andra vuxna och barn. Han pratar med okända både i kassaköer o i andra sammanhang när jag inte tycker att det riktigt inte passar att barn ska prata. Han kan avrbyta o ta över mina konversationer typ med kassörskan när vi handlar. Jag har pratat med honom om att inte prata med frännande vuxna men han glömmer det hela tiden. När han var liten var det ganska sött, men nu är det ganska enerverande och rent ouppfostrat ibland. Han vill alltid vara medelpunkten kan man säga.

    Han har alltid varit väldigt dominant i lekar med andra barn. Ska alltid bestämma. Rättar sej väl ibland efter någon annans lekförslag men det är sällan. Han kan bli arg i leken och slå till det andra barnet om han inte t.ex får den leksak han vill ha. När han blir uttråkad i gruppen exempelvis på dagis så kan han göra saker bara för att sabba.. Lugga någon eller rasa någons torn.. Bara för att liksom få igång något. fröken säger att det är som om han inte själv vet vad han gör ibland när han bara går förbi o provocerar någon bara för att få igång något.

    Han sitter inte stilla på samlingen på dagis. Dagisfröken hade ett samtal med mej häromdagen där hon berättar att han inte fungerar så bra i gruppen o samspelet med andra barn. Han blir så vild och upptrissad av gruppen att han liksom inte kan kontrollera sej ibland. Han vet ju mkt väl att man inte kastar leksaker, knuffas. När de är många i gruppen kan han inte koncentrera sej på en sak eller en lek utan trissar mest runt o ställer till bråk/bus, säger fröken. Fröken säger att han kanske skulle behöva en extra personal som tar honom undan från gruppen o pysslar med annat ensam. Han skulle tjäna på det, säger hon

    Han pysslar mkt bra och är otroligt kreativ i sina lekar när det är färre barn eller han är helt ensam. Hemma är han till exempel superkoncentrerad på sina egna lekar hur länge som helst. Han kan vara jättelugn hemma och bara byggga lego eller klippa o klistra. Om han skulle få en diagnos ADHD -skulle dessa sidor finnas då? Så lugn o koncentrerad hemma menar jag.

    Jag tycker alltså inte att jag har problem med hur han är hemma utan det är just när han är i grupp med andra barn. På kalas eller dylikt vid lek med andra barn får jag alltid passa honom känner jag så han inte bråkar med något annat barn.

    Jag tycker också att han inte verkar kännanågon empati ännu. När han gjort någon annan ledsen (slagits eller förstört nåt) så tjafsar han alltid emot. Han säger alltid ´" men jag gjorde så för att han bla bla bla..". Han har ALLTID skäl till varför han gjort dumma saker o han visar ingen ånger. han tycker alltid han har rätt. Tjafsar emot till mej o dagisfröknarna.

    Kan nämna också att han är väldigt före vad gäller intellektuell mognad o utveckling. Han läser och skriver redan och har ett helt otroligt minne och slutedningsförmåga. Dagis berättar ofta hur de blivit förbluffade över saker han gjort/förstått. Jag frågade fröken om han skulle tjäna på att ex. börja 6-års eller skola ett år senare om han nu är socialt omogen, men då sa hon att han är som en 6-åringintellektuellt sett så han skulle då bli understimulerad istället.

    Hur tycker ni att jag ska hantera det här att han inte funkar i grupp? Ska jag uppmuntra dagis att skaffa en resurs till honom? Något jag kan göra i vardagen för att underlätta? Tror ni det kan vara en mognadsfråga så att det växer bort? Tror ni han passar i någon diagnos?

    Jag är så ledsen o bekymrad. Känner meh helt förlamad efter frökens samtal häromdagen- Snälla ge mej råd..

  • Svar på tråden Jag är orolig för min son som inte fungerar bra i grupp.. ledsen och behöver råd o tips :-(
  • Pallas

    Kanske en annan barnomsorgslösning skulle passa honom bättre? En del barn har svårt att klara all stimuli de kan få på en förskola med många barn, diagnos eller ej.

  • superanna

    Pallas skrev 2008-12-14 20:28:53 följande:


    Kanske en annan barnomsorgslösning skulle passa honom bättre? En del barn har svårt att klara all stimuli de kan få på en förskola med många barn, diagnos eller ej.
    Jag har funderat på det också... Bara det att just det här dagiset är ett Montessori som har en så fantastisk 5-årsgrupp som han (och jag) längtat efter så länge. Han pratar redan om den gruppen i höst o han skulle bli så besviken känns det som. I staden vi bor finns inga kommunala dagmammor kvar heller.
  • superanna

    Pallas skrev 2008-12-14 20:28:53 följande:


    Kanske en annan barnomsorgslösning skulle passa honom bättre? En del barn har svårt att klara all stimuli de kan få på en förskola med många barn, diagnos eller ej.
    Jag har funderat på det också... Bara det att just det här dagiset är ett Montessori som har en så fantastisk 5-årsgrupp som han (och jag) längtat efter så länge. Han pratar redan om den gruppen i höst o han skulle bli så besviken känns det som. I staden vi bor finns inga kommunala dagmammor kvar heller.
  • Petrah

    jag läste en  bit av ditt inlägg. och ja dom kan vara så koncentreade och så hemma. min son har adhd, han är jättekreativ och har alltid älskat bygga med lego. bara för man har adhd så är man ju inte jämt PÅ så att säga. Det är när dt blir för mycket stök och stim runt om och mycket nytt som dt visar sig att dom blir mer oroliga. sen tål dom ju inte så mycket motgångar, blir nått fel när min son pysslar och han har en dålig dag så ryker ju hela alltet han har omkring sig. så dt är så olika.


    Wild, Raw and Beautiful
  • superanna

    Petrah skrev 2008-12-14 20:34:28 följande:


    jag läste en  bit av ditt inlägg. och ja dom kan vara så koncentreade och så hemma. min son har adhd, han är jättekreativ och har alltid älskat bygga med lego. bara för man har adhd så är man ju inte jämt PÅ så att säga. Det är när dt blir för mycket stök och stim runt om och mycket nytt som dt visar sig att dom blir mer oroliga. sen tål dom ju inte så mycket motgångar, blir nått fel när min son pysslar och han har en dålig dag så ryker ju hela alltet han har omkring sig. så dt är så olika.
    Ja, det stämmer precis på min pojke också. Det är just när det blir många andra människor runt honom som han "flippar ur". Hur gammal är din son och hur fick han diagnosen?
  • Hervor 1

    Verkar som att din son är känslig för stimuli och har svårt att sålla bland alla intryck?
    Jag tycker att du skall kontakta barnpsykiatrin för råd och stöd. Är det så att ditt barn behöver särskild hänsyn och har behov utav extra stöd i sin vardag så är BUP jättebra på att hjälpa till med att ta reda på hur sådant stöd bör se ut och vad som kan vara orsaken till de beteenden som oroar dig.
    Om din son fungerar dåligt i grupp, har svårt att interagera så är det säkert något han känner av själv och upplever som frustrerande, därav "utbrotten" eller "saboterandet" av de lekar han inte klarar av att delta i kan man tänka.
    På BUP kan han också få hjälp med att hitta verktyg så att han bättre kan hantera och förstå sina känslor.

    Nu blev det långt men det jag vill ha sagt är: Konktakta BUP för rådgivning, det är viktigt att du tar din oro på allvar så att din son får det stöd han förtjänar!

  • En helt vanlig mamma

    Finns det en mojlighet att fa in en extra personal vore det val utomordentligt. Oavsett om han har en diagnos eller bara ar allmant "omogen" sa kan det nog bara gynna honom att fa lite extra vuxenkontakt.
    Det ar inte allas ovanligt att de barn som ar lite senare socialt an sina kamrater ofta saboterar for sina kamrater i leken eftersom de inte riktigt kan forsta hur man narmar sig eller kan lasa av alla leksingnaler.

    Kannde du innnan samtalet att ditt barn kanske har en diangos? Utryckte pedagogen en oro for en diagnos, eller har du gjort den kopplingen sjalv?

  • superanna

    Åh, tack för era svar.. Så skönt att diskutera med er. Är ensam mamma, så jag har egentligen ingen att bolla mina tankar med..

    Nej, fröken sa inget om någon diagnos. Det är bara jag som är så orolig. Han har ju alltid varit mer på och mer aktiv o vild än andra barn. Jag har läst mycket om ADHD nu o tycker ju att en del stämmer o en del inte.. Att hans läsrt sig bokstäverna o att läsa helt på eget bevåg till exempel stämmer väl inte?

  • superanna

    Ingen som känner igen det jag skriver i sitt barn och kan berätta hur de hanterat det och hur det utvecklats sig? Just samspelet i grupp menar jag. Jag har tänkt att jag efter nyår ska vara med 3 heldagar på dagis för att se hur han är.

  • Hervor 1

    superanna skrev 2008-12-14 20:54:47 följande:


    Ingen som känner igen det jag skriver i sitt barn och kan berätta hur de hanterat det och hur det utvecklats sig? Just samspelet i grupp menar jag. Jag har tänkt att jag efter nyår ska vara med 3 heldagar på dagis för att se hur han är.
    Jag har ingen personlig erfarenhet utav det du beskriver men jag skulle ändock vilja rekommendera dig att kontakta BUP för rådgivning.
    För att kontakta psykiatrin krävs inte och behöver inte innebära att någon (i detta fallet ditt barn) lider utav någon allvarlig sjukdom, det behöver inte betyda något alls faktiskt - annat än att ett barn uppvisar ett beteende som mamman oroar sig lite över och har frågor kring.
  • superanna

    Egentligen förstår jag att det är det jag borde göra.. men steget känns så stort.. Rädd att det ska bli inskrivet någonstans o att han redan nu blir stämplad som ett stökigt barn i skolan eller så.. suck. Jag vet att jag har fel, men tröskeln är så stor att söka hjälp

  • Hervor 1

    superanna skrev 2008-12-14 21:05:00 följande:


    Egentligen förstår jag att det är det jag borde göra.. men steget känns så stort.. Rädd att det ska bli inskrivet någonstans o att han redan nu blir stämplad som ett stökigt barn i skolan eller så.. suck. Jag vet att jag har fel, men tröskeln är så stor att söka hjälp
    Jag kan förstå din känsla och oro över att han skall drabbas utav fördomar eller får en stämpel som jobbig. Men sekretessen inom sjukvården är ett skydd och skulle det visa sig att ditt barn har någon form utav diagnos så innebär inte det att det blir allmänt känt!
    Om skolan behöver informeras om ditt barns hälsa (såväl fysisk som psykisk) så är det DU som sköter det och det är du som bestämmer vad de behöver vet och inte. Vad som är "bra" med en diagnos är att det då är avsevärt mycket lättare att få den hjälp och det stöd som din son behöver för att fungera optimalt. Den är en hjälp, se det så! Psykiatrin är för många något skrämmande och för en del är det förknippat med skam, vilket är synd. Det finns god hjälp att få, vare sig det handlar om funktionsnedsättningar, psykiskt ohälsa eller bara med att få sin oro stillad, känna hopp, lugn och tillit.

    Jag vill bara säga.. jag påstår inte att ditt barn lider utav psykisk ohälsa men jag påstår att det är viktigt för er bägge att han får den hjälp han har behov utav och förtjänar. Hur hjälpen skall se ut, om han ens behöver någon, det vet jag inte men jag hoppas att du inte skall vara rädd för att söka råd och stöd, för det finns!
  • Bärryhosch

    Jag läste ditt inlägg och det du beskriver är nästan på pricken så som min femåring son är nu. Han har precis börjat förskoleklass och det går inte alls bra hittills. Inga barn vill leka med honom eftersom han är så socialt omogen. Jag har fått bra kontakt med lärarna och ska gå vidare med skolans elevhälsoteam, men just nu känner jag mig bara så ledsen och orolig. Skulle behöva höra en ?solskenshistoria? där saker och ting löst sig. Hur har det gått för din son, så här tio år senare?

  • BaeBinkie

    Har du läst på om särbegåvning? Kanske att din son är så intelligent att han blir otroligt uttråkad av jämnåriga och därför sabbar? Tycker lite av det du berättar tyder på just särbegåvning.

Svar på tråden Jag är orolig för min son som inte fungerar bra i grupp.. ledsen och behöver råd o tips :-(