Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Ser det liksom räfflat ut? Då är det slidväggen som tittar ut...

Miss Maya skrev 2009-01-06 23:10:11 följande:

Tack. Jag har undrat över detta men inte vågat fråga.

Och nu HJÄLP, vad sjutton ska jag göra? Måste jag ha det så?
Är det slidväggsframfall eller vad?

Tja. Sätter jag mig på huk och krystar så ser jag exakt samma sak som dig. Jag har nog lätt framfall både fram och bak. Men jag kan leva med det än så länge. Tyngdkänslan kommer bara ibland och det blir bättre när jag kniper. Och sedan så är man ju inte lika tajt mer vid slidöppningen så man ser det kanske mer själv och blir lite förfärad.

Men jag har inte haft några problem med det annar. Utöver att det känns lite tungt då. Och olustigt. Tänker att tänk om det blir dubbelt så illa efter nästa barn? Jag vill inte krysta ut fler ungar... Usch.

Men har du nyss fått barn så kan det mycket väl bli bättre efter ett tag. Det blev mitt, men helt återställt blir det ju aldrig, tyvärr.

Åh nej. Jag vill inte ha det så här. Stackars oss.

Jag trodde att de kanske inte hade sytt igen mig tillräckligt eller något sådant.

Allvarligt talat, kan man inte bli helt återställd? Fan, jag säger som du, vill inte krysta ut fler ungar...

Varför får man detta? Kan vem som helst få det?

Hur känns det tungt menar du? Det har jag inte känt men det kanske jag får om jag känner efter lite mer

PixieApa skrev 2009-01-06 23:19:35 följande:

Det kan bli precis som en tyngdkänsla i underlivet. Ja som att det är något tungt där. Var glad att du inte känner så... Och de kommer nog inte göra något åt det om du inte besväras av det, tyvärr. Kan du ha sex utan problem?

Man får detta för att slidväggarna blir uttöjda, det blir en enorm påfrestning på underlivet vid krystskedet. Har du haft ett långt rystskede är också risken större att få framfall har jag hört.

Men slidväggarna klarar inte av att återhämta sig liksom, musklerna som håller upp dem blir försvagade och uttöjda för gott.

Hm... jag funderar på hur det känns för min man när vi har sex om dessa muskler är försvagade och uttöjda för gott. Vill inte gärna fråga, tänk om han skulle vara ärlig och svara fel

Jo, jag kan ha sex. Utan problem och utan problem... nja. Men det är nog inte för den sakens skull utan mer för att jag inte riktigt har haft lust efter förlossningen samt att jag inte blir så våt (går ju att lösa men ändå). Hade han bara tryckt in den hur som helst hade det nog inte gått så bra däremot...
Vad jag inte vill är att han ska se hur fan jag ser ut där nere nu. Det gör ju att man spänner sig en del, han får INTE slicka mig i ett ljust rum

Kan du ha sex eller får du ont?

Ja jag har också problem med att bli våt... Fast jag tror det beror på att man är trött och sliten faktiskt. Mer. Och jag har också tänkt fråga hur stor skillnad det är mellan före och efter... Men näh, jag vill nog inte göra det ändå känner jag...

Aha, läste här över att det var tre månader sedan du fick barn. Det var det ungefär för mig också, 3,5 mån. Jag tycker det är rätt nyligen
Den första månaden vågade jag inte ens tänka på att se efter hur sjutton jag såg ut där nere
Jag tänker att det här problemet måste vara rätt vanligt bland kvinnor som fött barn. Hur gör de egentligen? Är det bara att släppa hela grejen kanske och försöka att inte tänka på att det kunde vara annorlunda?

PixieApa skrev 2009-01-06 23:38:35 följande:

Ja man får nog göra det. Man blir ju sig inte lik. Jag tycker inte jag förändrats så mycket, bortsett från att tja ja, det är uttöjt och så då att jag fått slidväggsframfall. Men de sydde inte mig något, så jag har liksom inget sådant som skulle kunna göra att jag ser annorlunda ut. Jag har nog inte ens brytt mig om att jag skulle se annorlunda ut. Det är mer känslan som stört mig.

So nice skrev 2009-01-06 00:02:59 följande:

Aha! Härligt. Då har jag ett namn på det! Då lider jag av samma sak som er.. Det är bara så att ingen bm har nämnt ordet "framfall" för mig tidigare.
Jag födde mitt första barn för 2 år sen, och 2 veckor efter förlossningen tittade jag efter hur det såg ut där nere, och då såg jag att ngt såg ut att vara i vägen. Jag gick helt förskräckt till bm som förklarade att "taket rasat". Eller "väggen". Vidare förklarade hon att man kan ha sex, föda fler barn mm trots detta och att det är vanligt, men om man har problem av det länge så kan man göra ngt åt det. Tiden gick och jag tänkte inte så mkt på det, förutom att jag hade samma tyngdkänsla som ni beskriver. Fick ont av att springa och hoppa också. Men jag gjorde inget åt det utan lät bara bli att se efter mer i spegeln.

Nu fick jag mitt andra barn för ca 3 veckor sen och jag var livrädd att allt skulle ramla ut under förlossningen. Men, det gjorde det inte. Förlossningen gick bra! Men problemet är dock samma. Jag ser samma sak i spegeln nu. Jag trodde att tyngdkänslan skulle bli VÄRRE efter en andra förlossning, men det blev den inte. Jag har snarare återhämtat mig mycket snabbare nu. Så ni som oroar er mkt för en eventuell andra förlossning behöver nog inte vara så rädda.

Hur som helst så har jag googlat om framfall nu (efter att ha hittat denna sidan) och där finner jag att de flesta får ett mildare framfall efter förlossningen, men att det kan gå tillbaka lite. För oss som får det synligt, kan få det antingen i främre eller bakre slidväggen (jag tror jag har främre, mot kissblåsan - det är tydligen vanligast också) eller så kan man få så att hela livmodern trycks ner och tittar ut. Att livmodern och tappen är lägre ner efter en förlosssning verkar vara vanligt dock, men det kanske räknas som livmoderframfall om den tittar ut?!
Nåja, det finns olika behandlingar - Men knipa hjälper inte. Man kan inte knipa tillbaka ett framfall, men om man har framfall är det viktigt att ha en bra muskulatur i bäckenbotten vilket man får av knipövningar. Så kniip tjejer! Man ska knipa inför varje lyft mm, och ha god hållning. Knipa när man tränar osv.
Om man lider av framfallet kan man få en ring insatt som "håller upp" musklerna. Den kan man ta ut, och den kan skava lite. Annars kan man få hjälp av en operation där musklerna trycks upp igen (låter bra!). Om livmodern verkar titta ut kan man förkorta livmodertappen eller ta bort hela livmodern (men det verkar dock väl dramatiskt och så blir man inte alltid bättre av det.. så det glömmer vi)!.

Hur som helst, så vet jag nu vad jag har. Samma som ni. Och visst är det trist! Jag tycker kroppen fått ta mkt stryk av graviditeterna.. Det är så mkt att oroa sig över att jag kan göra det på heltid!
Magen, tuttarna, tappar massa hår - varit/ÄR livrädd att bli flintis.. , magmusklerna som ska ihop igen.. mm. mm.. och nu DETTA! Bara att lägga till högen av bekymmer! Nej,,, vet ni vad? jag tror inte man ska bekymra sig för mkt av allt som händer! Det löser sig! Blir det för besvärligt så går det ju att fixa! Allt går att fixa. Och går det inte så får man leva med det. Så deppa inte!
Jag ska försöka att inte göra det i alla fall. Och att inte OROA sig hela tiden. För det är jag expert på! För allt som "kan" hända.
Är ni likadana?