• Äldre 7 Jan 11:42
    40083 visningar
    139 svar
    139
    40083

    Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?

    Hej alla utlandsföräldrar och lässugna! :o)

    Jag skulle vilja höra era erfarenheter och funderingar kring att ha barn utomlands och att bo utomlands.

    Bakgrund:
    Jag har bott utomlands i 5 år och med min "utländska" man har jag ett barn som är 2,5 år. Sedan vi fick barn så har jag en stor hemlängtan och om den beror på att jag blev förälder eller för att jag då upptäckte att vi såg väldigt olika på barnuppfostran, det vet jag inte. Hemlängtan håller i sig och även en del av våra oskiljaktigheter ang barnuppfostran vilket har påverkat vårt förhållande negativt och vi har hamnat i en ond cirkel.

    Funderingar:
    Jag funderar mycket på om vi ska fortsätta bo tillsammans eller om jag ska flytta hem och vi har till och med diskuterat det. Ingen av oss vill "ge upp" och tycker fortfarande mycket om varandra. Jag fortsätter dock att fundera hela tiden och känner att jag vet inte vad som är värst, hemlängtan eller att vi inte alltid kommer överens.

    Sverige/hemlängtan:
    Jag vet inte om det är "äkta" hemlängtan eller om jag bara förskönar Sverige (typ "gräset är grönare på andra sidan"), hur ska jag kunna veta vad som gör att jag längtar hem? Jag har provat att vara hemma i längre perioder och trivs mycket bra, men det blir ju inte så att vardagen infinner sig eftersom jag inte har jobbat ... Det jag saknar i Sverige är all social kontakt med mina föräldrar, barndomsvänner, det blir ett mer naturligt socialt liv där än med vänner som man skaffar sig som vuxen som inte har samma kultur och språk. Dessutom känner jag ett stort ansvar och vilja att ta han om mina föräldrar när de blir gamla och ryser av idén att tänka på att de som gamla sitter ensamma utan någon som kommer och hälsar på dem regelbundet. De flesta jag träffat som bor i ett annat land, längtar alltid hem, trots att de trivs bra i sitt "nya" land. Det verkar vara tuffare för kvinnorna, det här med hemlängtan...

    Finns....
    .... det någon som har läst ända hit(!) och som känner igen sig så vore jag tacksam för att höra hur ni funderar och resonerar. Själv känns det som om jag funderar så mycket så att jag tvivlar på mina känslor ang kärleken till min man och min hemlängtan.

  • Svar på tråden Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?
  • Äldre 16 Apr 15:34
    stikkem skrev 2012-04-13 14:10:30 följande:
    Vadret.... Vintern... Kylan.... Pendlandet.... Vinterdack... Regnig sommar.... Daliga loner.... Lagenheter... Status-hysterin.... CHOCK-lopsedlarna om Carolas vikt/Big Brother-Annas brost/hostan som kan vara cancer!/politisk skandal: Reinfeldt snodde en negerboll! etc etc etc.... Smasinthet... Ja det finns massa mer. Det finns nagra plus-sidor ocksa men dom kan jag avverka pa nagra veckors semester hemma.
    Jo, precis.
  • Äldre 16 Apr 15:43
    miol skrev 2012-04-15 03:30:44 följande:

    Har har min sambo ett valdigt bra jobb, vi bor i vart rymliga hus vi byggde 2,5 ar sen, jag har ett deltids jobb som jag trivs med o timmarna passar oss valdigt bra o det tar bara 15 min med bilen. Min dotters skola som hon skulle borja pa ligger pa samma gata vi bor pa o dagiset ligger bara nagra minuter fran skolan. Mitt huvud sagar att vi borde stanna har men mitt hjarta vill hem..    pengar o matrealiska grejer ar ju inte allt, eller?


    Om ni bestämmer er för att flytta, kan din man ta tjänstledigt ifrån jobbet och ni kan hyra ut ert hus?  Jag tror absolut att det kan vara bra att ha något att gå tillbaka till om det inte skulle funka.  Jag skulle heller inte flytta om ni inte kan fixa hyfsat jobb och trevlig bostad innan ni kommer till Sverige. 

    Angående kostnaden för att resa till Sverige så blir det väl tvärtom när ni flyttar dit att ni måste åka och hälsa på sambons föräldrar istället? 

    Min man är amerikan och vi bodde i Sverige tillsammans innan vi flyttade till USA.  Min man trivdes inte alls med mentaliteten där trots att han i motsats till många invandrare hade bra jobb och kunde bra svenska innan han flyttade dit.  Jag känner inte särskilt många ifrån engelsktalande länder som trivs i Sverige utan de flesta brukar vilja flytta hem efter ett tag. 
  • Äldre 17 Apr 23:56

    Vilken intressant tråd, skönt att läsa om flera som sitter i liknande tankebanor.

    Själv bodde jag några år i nya Zeeland, med min man som kommer därifrån. Där hade vi ett bra liv, han hade ett stort kontaktnät som även jag fann egna vänner genom, och han hade ett bra jobb. Själv kände jag en stor hemlängtan där nere, framför allt var det min familj jag saknade, och ett par vänner.

    Så vi lämnade NZ och flyttade till Sverige. Maken är högutbildad och vi trodde naivt nog att han skulle få ett jobb inom åtminstone ett år. Men lågkonjunkturen kom och han har fortfarande inget fast jobb, två och ett halvt år senare. Lite gästföreläsningar och inhopp här och där bara... Han känner verkligen att han tappade bort sig själv helt i och med flytten. Det har varit svårt för honom att passa in i sverige, och hitta sin plats. Svårare än jag nånsin kunde tro. Värt att tänka på innan man tar hit sin utländska partner tror jag. Sen är ju alla olika, såklart.

    Men jag skulle nog inte göra misstaget att komma hit utan att ha ordnat boende och jobb. Det gjorde vi. Det är galen bostadsbrist i Sverige. Flera tusen sökande på en hyreslägenhet i Göteborg där vi bor.
    Jobb är också svårt.

    Funderingarna går i om vi ska flytta tillbaka till NZ eller inte. Vi skulle kunna leva ett mycket bättre liv där, och få mer för samma pengar. Makens familj bor där och hans föräldrar avgudar vår dotter som är ett år...
    Men samtidigt betyder det att vi skulle vara tvungna att lämna MIN familj som jag är väldigt tight med. Känns som att hur vi än gör förlorar någon.

    Oj vad långt jag skev! Nån som orkade läsa? Haha... Skönt att skriva av sig i alla fall.

  • Äldre 18 Apr 00:45
    dripdrop skrev 2012-04-17 23:56:53 följande:
    Så vi lämnade NZ och flyttade till Sverige. Maken är högutbildad och vi trodde naivt nog att han skulle få ett jobb inom åtminstone ett år. Men lågkonjunkturen kom och han har fortfarande inget fast jobb, två och ett halvt år senare. Lite gästföreläsningar och inhopp här och där bara... Han känner verkligen att han tappade bort sig själv helt i och med flytten. Det har varit svårt för honom att passa in i sverige, och hitta sin plats. Svårare än jag nånsin kunde tro. Värt att tänka på innan man tar hit sin utländska partner tror jag. Sen är ju alla olika, såklart.

    Men jag skulle nog inte göra misstaget att komma hit utan att ha ordnat boende och jobb. Det gjorde vi. Det är galen bostadsbrist i Sverige. Flera tusen sökande på en hyreslägenhet i Göteborg där vi bor.
    Jobb är också svårt.
    Ja, jag tror att det är viktigt att försöka skaffa jobb och boende innan man flyttar.  Jobbigt för er att det inte blev så lyckat med flytten.  I ert sits hade jag nog valt att flytta tillbaka till NZ, men lycka till vad ni än väljer. 
  • Äldre 18 Apr 12:15
    evaoregon skrev 2012-04-16 15:43:35 följande:
    Om ni bestämmer er för att flytta, kan din man ta tjänstledigt ifrån jobbet och ni kan hyra ut ert hus?  Jag tror absolut att det kan vara bra att ha något att gå tillbaka till om det inte skulle funka.  Jag skulle heller inte flytta om ni inte kan fixa hyfsat jobb och trevlig bostad innan ni kommer till Sverige. 

    Angående kostnaden för att resa till Sverige så blir det väl tvärtom när ni flyttar dit att ni måste åka och hälsa på sambons föräldrar istället? 

    Min man är amerikan och vi bodde i Sverige tillsammans innan vi flyttade till USA.  Min man trivdes inte alls med mentaliteten där trots att han i motsats till många invandrare hade bra jobb och kunde bra svenska innan han flyttade dit.  Jag känner inte särskilt många ifrån engelsktalande länder som trivs i Sverige utan de flesta brukar vilja flytta hem efter ett tag. 

    Han kollade upp det dar med tjanstledigt idag o tydligen beror det pa vad chefen pa hans avdelning sager..men han vill inte kolla med chefen far tidigt eftersom dom inte vet om vara planer an. Men om det skulle funka vore det ju bast. Han har borjat soka jobb i gruvorna i sverige nu, men vi far val vanta o se hur det gar..

    Angaende resa tillbaka till Australien sa skulle vi inte behova aka tillbaka lika ofta som jag vill halsa pa i Sverige. Min sambo ar namligen inte sa nara med hans familj o vi ser dom inte na ofta nu anda. 

    Dripdrop angrar du dig att ni flyttade till sverige? nu nar du tanker tillbaks skulle du hellre ha stannat i nz eller e du glad att ni iallafall forsokte?   
  • Äldre 18 Apr 15:08

    Jag är glad att vi är här pga en anledning, och det är att vi fick barn för 1,5 år sedan. Det är just det som gör att jag är så tudelad... Vill att vår dotter ska ha en nära relation med min familj. Hon har även en jämnårig kusin som hon trivs jättebra med. Det gör att det gör ont i mig när jag tänker på att bo långt borta.

    Makens föräldrar är ganska gamla men har träffat dottern en gång (vi hälsade på för någon månad sen) och blev såklart förälskade... Så nu känns det jättesvårt, och hur vi än gör kommer ju antingen relationen med min familj eller makens familj bli bortprioriterad. Så små barn kommer ju inte ihåg länge, och dessutom förändras hon ju hela tiden.

    Så med det i åtanke ångrar jag inte att vi kom till Sverige. För mig känns (taskigt nog) relationen med min familj viktigare eftersom vi helt enkelt umgås mer och är mer familjeorienterade. Vi är en stor bullrig familj, makens familj träffade vi max 1/gg vecka när vi bodde där, då var det middag typ och sen inget mer.
    Maken håller med mig, men samtidigt känner han ju ändå viss saknad ibland.

    Vi har sagt att vi väntar till i höst med att bestämma oss. Får se vad som händer tills dess. Just nu känner vi oss väldigt splittrade! Men faktum är atts det är lättare att leva ett härligt liv i Australien och nya Zeeland än i Sverige. Billigare, och bättre klimat. Och man tjänar mer i jämförelse till vad allt kostar.

    Kunde jag få med mig familjen till NZ skulle valet vara enkelt. :)

  • Äldre 19 Apr 11:45
    dripdrop skrev 2012-04-17 23:56:53 följande:
    ...
    Så vi lämnade NZ och flyttade till Sverige. Maken är högutbildad och vi trodde naivt nog att han skulle få ett jobb inom åtminstone ett år. Men lågkonjunkturen kom och han har fortfarande inget fast jobb, två och ett halvt år senare. Lite gästföreläsningar och inhopp här och där bara... Han känner verkligen att han tappade bort sig själv helt i och med flytten. Det har varit svårt för honom att passa in i sverige, och hitta sin plats. Svårare än jag nånsin kunde tro. Värt att tänka på innan man tar hit sin utländska partner tror jag. Sen är ju alla olika, såklart.
    Precis så där var det för oss också.
    Jag var säker på att allt skulle flyta på gå jättelätt när jag och maken bestämde oss för att flytta till Sverige efter fem år i Frankrike och ett år i USA (dit han skickades från Frankrike som expat). Men, vi kom hem mitt under finanskrisen 2008. Trots att min man har lång universitetsutbildning och då tio års arbetslivserfarenhet fick han inget jobb i Sverige - han blev inte ens kallad på intervju trots aktivt sökande under ett helt år. Min man började söka jobb utomlands och blev omedelbart kallad på intervju i två olika europeiska länder, så vi flyttade igen. Jag saknar mina föräldrar och syskon varje dag och sörjer över att de inte får träffa våra barn oftare, men det känns trots allt viktigare att min man har ett bra jobb som han trivs med och slipper gå på a-kassa (själv är jag frilansare och jobbar hemifrån). Nu har vi bott i Scweiz i 2,5 år och det känns bra att bo på "neutral" mark. Makens familj bor i Paris och kommer en eller max två ggr om året (de är lite jobbiga tycker jag, och för mig räcker det gott och väl). Vi åker nästan alltid till Sverige på sommaren och min mamma kommer på besök en gång per år. Visst hade jag önskat träffa min familj lite oftare, men det blir nog enklare att åka oftare när barnen blir lite större och jag hoppas att mina syskon ska komma och hälsa på lite oftare i framtiden.
    People don't care how much you know until they know how much you care.
  • Äldre 19 Apr 13:49

    Pistou: låter så likt våran story! Undrar hur många som var lika naiva som oss?

    Maken är akademiker och hade också över tio års arbetslivserfarenhet när vi kom hit i okt 2008. Fick inte en enda intervju han heller, i Sverige. Vad är grejen med det? Han har skickats till universitet i både Amsterdam och Hongkong på intervju och nu väntar vi på att höra angående Hongkongjobbet. Isf blir det i höst. Både hoppas och inte hoppas (pga saknaden till familjen här). Men som du säger - man måste sätta vår nya familj först nu, och huvudsaken är att vi som par och familj mår bra. Man kan inte få allt.

    Jag jobbar som frilansöversättare, så det jobbet tar jag med mig oavsett var i världen vi hamnar.

  • Äldre 19 Apr 15:36
    dripdrop skrev 2012-04-19 13:49:12 följande:
    Maken är akademiker och hade också över tio års arbetslivserfarenhet när vi kom hit i okt 2008. Fick inte en enda intervju han heller, i Sverige. Vad är grejen med det? Han har skickats till universitet i både Amsterdam och Hongkong på intervju och nu väntar vi på att höra angående Hongkongjobbet. Isf blir det i höst. Både hoppas och inte hoppas (pga saknaden till familjen här). Men som du säger - man måste sätta vår nya familj först nu, och huvudsaken är att vi som par och familj mår bra. Man kan inte få allt.

    Jag jobbar som frilansöversättare, så det jobbet tar jag med mig oavsett var i världen vi hamnar.
    Att bo iett tredje land kan kanske vara ett bra alternativ?  Då är ni inte lika långt bort som om ni flyttar till NZ. 
  • Äldre 19 Apr 19:23

    Absolut, den tanken har slagit oss med. Nu är ju Hongkong ändå lite hemmaplan för maken vars mamma är därifrån. Men det är ändå precis halvvägs ju, och det känns som att det kan vara en bra lösning!

Svar på tråden Hur vet man när hemlängtan blir för stor? Hur ska jag veta?