Fint att du öppnade en ny tråd!
Här är det besviket läge. Fick mens i tisdags. Har ju oregelbunden mens (=skippar bim-listan), men kunde ändå inte låta bli att hoppas när jag passerade "nu kan mensen komma-dagen". Men, men, nya tag.
Min sambo och jag har båda gått via landstingsansluten gynekolog. Han betalade också bara vanlig patientavgift (alltså inte 1000 kronor) vid sitt enda besök där, då han fick remiss för att lämna spermaprov. Han behövde alltså inte betala när han lämnade in spermaprovet eller så heller.
->Man ska va glad och snäll
Jodå, jag har tänkt en del på det. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av barn förrän jag träffade min sambo. Nu vill jag väldigt gärna ... fast det inte verkar gå så bra ... Jag är dock övertygad om att vi kommer att få ett bra liv tillsammans även om vi inte får barn, vi har ett bra liv nu. Och visst kan jag tänka att det är skönt att slippa bli väckt om nätterna, eller okristligt tidigt på morgonen, skönt att slippa tampas med ett trotsigt skrikande litet "monster", skönt att slippa ha dåligt samvete (mer än gentemot sambon) när jag jobbar mycket, skönt att slippa vara rädd att någonting ska hända barnet ...
Jag tror att det är naturligt att vackla, oavsett om man längtar barn eller om man redan har barn. Och jag tror också att det är viktigt att fundera ? VILL jag verkligen ha barn eller är det för att jag "borde".
Jag har absolut tänkt på att adoptera, det är en tanke som jag har burit med mig ända sedan jag var liten. Jag har alltid tänkt att jag vill adoptera eller ta emot fosterbarn oavsett om jag kan få biologiska barn eller ej.
Nu vet jag inte, en vän till mig känner en familj där ett barn är adopterat, två biologiska. Hon säger att hon aldrig skulle göra så för hon har sett hur mycket problem med avundsjuka etc. det är i den familjen. Men, jag tror nog mer att det skiljer från fall till fall, det går inte att ta ett enskilt exempel som mall. Fosterbarn känner jag mig ganska säker på att jag inte vill ta emot. Jag tror att jag skulle "gå sönder" av att ha ett barn/en tonåring här bara till låns.
Min sambo är tyvärr rätt negativt inställd till adoption. Till viss del handlar det om att han inte har satt sig in i vad det innebär. Han vill hur som helst försöka längre för att få ett biologiskt barn. Jag skulle lätt kunna tänka mig att skippa alla försök att få ett biologiskt barn och istället gå direkt på att adoptera. 
Frustrerande med ovissheten om ägglossningen :-/ Jag tycker nästan att det är konstigt att de säger att du ska använda ägglossningstest. Visst, det kan ju ge en indikation om att ägglossningen är på g, men lh-hormonet kan ju stiga även om det kanske inte sedan släpper ett ägg (har jag hört). Att mäta progesteronnivån en vecka efter beräknad ägglossning ger ju svar på om det verkligen har varit en ägglossning.
Men, du äter Pergotime, va? Då kan ägglossningen bli något förskjuten om jag förstått saken rätt. Om du har fullproppat med äggblåsor tycker jag nästan att det är konstigt att de inte ser till att göra en vul-undersökning till om ett par dagar. Om flera ägg släpper riskerar du ju flerbördsgraviditet 
Är det din första Pergo-kur? Jag fick ingen ägglossning av min första kur, det dröjde till tredje omgången innan jag fick riktigt bra värden på progesteronprovet (jag åt enkelkur hela tiden).
Och ... ja, lite frustrerande är det att ha olika inställning i adoptionsfrågan. Men jag tror som du säger att han kanske ändrar sig "om det behövs".
Beklagar missfallet icka76 
Fy f-n Du har råkat ut för min mardröm. Jag är så rädd att det ska bli missfall om jag väl skulle lyckas bli gravid. Och sedan rädslan för att inte lyckas bli gravid igen ...
Ska du gå vidare med ivf nu, eller hur ska ni göra? Min gynekolog vill inte att jag ska äta fler omgångar Pergotime, det är ju trots allt starka läkemedel som hon säger. Jag har visserligen inte passage i båda äggledarna heller, så det spelar väl in att det är onödigt att jag proppar i mig hormoner som inte ger resultat.
Ja, då ser det ju i alla fall positivt ut för dig. Håller tummen!
Jamen då är det ju lugnt. Jag har pratat med så många andra här som verkar ha riktiga nötter till läkare: blir hemskickade med Pergotime-recept för ett halvår "om du inte blir gravid efter första cykeln så kan du öka dosen nästa gång".
Håller tummen för att det tar sig snart!
Skönt med positivt svar på spermaprovet, Tuss84. En sak mindre att oroa sig för
Jag hänger absolut med. Vi pausade över julen. Även om jag faktiskt inte tänker så mycket på barnalstrandet (eller jo, det finns alltid i bakhuvudet, men allt kretsar inte kring det om ni förstår hur jag menar) så var det skönt att bara strunta i allt + att bara ha sex för att man känner för det, inte för att det är "dags".
Åh, vad roligt att Frila2 har fått en dotter! Blir nästan tårögd
Vilken konstig kommentar från din syster! I så fall borde ju hon ha låtit bli att bli gravid. Det är ju så jobbigt med hormonerna, också kan det visst göra rätt ont att föda 
Nu har ju vår utredning + behandlingar hittills inte resulterat i någon graviditet, men jag tycker ändå att det är värt det även om det bitvis har varit jobbigt (och smärtsamt). Och även om jag tror att det blir tufft så ser jag fram emot när vi äntligen kommer fram i ivf-kön.
Va?!? Får du vänta ett halvår bara på att bli utredd? Hur länge har ni försökt, är det för att ni har försökt för kort tid som ni får vänta?
Det enda som har varit smärtsamt var när jag gjorde kontrast-undersökning av äggledarna. Det var bara passage i den ena, när de försökte spruta i den andra gjorde det förj-a ont. Inte blev det bättre av att min sambo då var nära att svimma (jag skrek) och blev tvungen att gå ut. Där låg jag och kände mig övergiven, orolig för honom + fick ont igen när de försökte på nytt För att lugna ifall du kommer att få göra en sådan undersökning så kan jag säga att det inte gör ont för de flesta, som jag har förstått det är det främst om man har stopp som det kan göra ont (men det kan förstås vara passage även om det gör ont). När de sprutade genom den äggledare där jag har passage så kändes det ungefär som mensvärk, inte mer. Och det onda försvann på bara någon sekund när de slutade spruta genom den andra. Så, kort sagt är det inget att oroa sig för ? om det hade varit någon vits med det skulle jag lätt kunna tänka mig att göra om det.
Bravo cachew! Det är så lätt att falla för den där första impulsen när man nästan automatiskt sträcker ut handen mot en godisskål. Har man följt den så går ju handen som en jojo sen ... Det gäller att låta bli den första biten om man "egentligen" inte vill äta. I alla fall för mig
Extra starkt av dig att låta bli vid den här tiden i månaden
Grattis kvinna79! Sitter här och blir nästan tårögd
Med tvillingrisk tror jag delvis att han menar att det är fullt sjå att få två barn på en gång, men framför allt att risken för komplikationer är större. Flerbördsgraviditeter och -förlossningar är alltid mer riskfyllda. Men när det "bara" är tvillingar är ju risken inte så mycket förhöjd.
Grattis till Tinisen!!!
Och beklagar till Helans83
Vi har äntligen tagit steget att boka tid på privatklinik (S:t Göran) för ivf. Tyvärr hade de ingen tid förrän i mitten på maj, så vi kommer kanske inte igång med någon behandling förrän efter klinikens sommaruppehåll. Får väl se hur det går ...
Välkommen, jag mia! (Tyvärr får man väl säga, men i alla fall.)
Ett forum-tips som det tog ett tag innan jag kom på: alla trådar som du har skrivit i hamnar i "mina favoriter", du kan även spara trådar dit utan att behöva skriva i dem.
Fråga på om det är nåt du undrar
Grattis Kotten7381!!!
Grattis Ellih73!