...jävla ”Äntligen Gravid”-tråd!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Del V

Tar bort mig från listan då nästa graviditet kommer att hållas hemlig så länge som möjligt!

BIM-lista:
13/11 - alaanna /juni -07
9/2 - zinna80/ sommaren-07
14/2 -Man ska va glad och snäll / jan -04
23/2 - drömmaromsmått / sept -05
27/2 - cachew / juli -06
2/3- helenas83 / juni-06 (1 barn, född 05)

Uppdatera Er, tack! =o) (rensas bort 7 februari):

Tuss84 / juli -07 / Ingen aning om BIM, beror på hur bra behandling går!
??/?? - Fidget / maj -06
??/?? - Lintias / Jan -08
??/?? - Miasunset / sep-07
13/11 - alaanna /juni -07

ÄNTLIGEN LYCKATS / försökt sedan... / lyckades...:
Tintalle / aug -07
Frila2 / sen dec -07
Tokmia / sen aug -06 / aug -08
Dagdröm / sen nov -06 (med 2 mf) / juli -08
Moviefreak / aug -06 (2mf, 1x) / sept -08
Erica86/feb -07/ okt-08
Fru Åkesson/juli-07 (1 mf) /okt-08
Drutten01/juni -07 / nov -08

zinna80 skrev 2009-02-06 16:52:04 följande:

Jag förstår precis. Själv väntade jag 4,5 år och det var bara plötsligt som en kompis till mig sa nåt som det klickade till och jag vågade ringa. Nu känns det jättekonstigt att jag inte ringde tidigare men man är inte alltid redo och mottaglig. Själv känner jag likadant inför att pröva "nästa steg" (är utredd och satt på IVF-kö men har inga större förhoppningar om detta egentligen - negativa jag är i farten) vilket för min del är att gå till en kinesdoktor- de verkar sitta pånån uråldrig kunskap som alla säger funkar men på nåt sätt känns det som att om jag har gått dit och det inte funkar - då finns det ingen utväg.
Sen det där med sambon - jag satte igång karusellen utan min sambo på utredningståget och när det väl var bokat var det så mycket lättare att diskutera. Du behöver inte honom med dig för att ringa. Kolla upp några nummer redan ikväll och lägg in dem i mobilen och ring på måndag före kl 11. Gå sen på härlig lunch och rapportera sen in hur det gick :)

En annan sak. Såg på Skavlan på svt1 ikväll där en zoolog sa att om man inte fått barn inom 2 år sätter instinkten igång och ifrågasätter relationen. Då undrar man - vad är det som gör att man lyckas hålla ihop efter detta. Själv har vi varit ihop i 15 och faktiskt övergick den överväldigande förälskelsen till nånting stillsammare och mer ifrågasättande efter just 2 år - men nu då? Är det nån slags biologisk förnekelsefas som inträffat eller? Skulle varit kul att höra hans svar på det. Nån som har nån teori?

cachew skrev 2009-02-03 22:07:56 följande:

Tack så mycket!!!!

Man ska va glad och snäll skrev 2009-02-06 22:37:24 följande:

Jag såg också det där och började fundera på om det är därför vissa skaffar barn för att så att säga "lappa ihop" relationen. De tror att ett barn kommer att göra allt mycket bättre igen. Jag har en kompis som satte ett ultimatum för sin pojkvän, antingen skulle de skaffa hund eller barn, och detta var väl ungefär när de varit ihop i 2 år om inte lite kortare. Iaf så skaffade de både och, bara sådär!! =/

:(

BIM-lista:
13/11 - alaanna /juni -07
14/2 -Man ska va glad och snäll / jan -04
23/2 - drömmaromsmått / sept -05
27/2 - cachew / juli -06
2/3- helenas83 / juni-06 (1 barn, född 05)

Uppdatera Er, tack! =o) (rensas bort 7 februari):

Tuss84 / juli -07 / Ingen aning om BIM, beror på hur bra behandling går!
??/?? - Fidget / maj -06
??/?? - Lintias / Jan -08
??/?? - Miasunset / sep-07
13/11 - alaanna /juni -07

ÄNTLIGEN LYCKATS / försökt sedan... / lyckades...:
Tintalle / aug -07
Frila2 / sen dec -07
Tokmia / sen aug -06 / aug -08
Dagdröm / sen nov -06 (med 2 mf) / juli -08
Moviefreak / aug -06 (2mf, 1x) / sept -08
Erica86/feb -07/ okt-08
Fru Åkesson/juli-07 (1 mf) /okt-08
Drutten01/juni -07 / nov -08

Tvivlar ni ibland på om ni vill ha barn? Det är så mycket fokus och känslor kring själva grejen att BLI gravid att jag ibland glömmer bort att poängen är ett man ska uppfostra ett barn i minst 18 år. Vad mycket lättare det skulle vara om man helt enkelt bara tänkte - nä jag vill inte ha barn. Tänk om det bara handlar om att vilja vara "normal". Att passa in. Att göra det som förväntas. Att sluta bli ifrågasatt. Vad otroligt inskränkt och ego jag känner mig när jag kommer in på såna tankar. Hur vet man att man är värd att få ett barn. Hur mycket och ofta ska själen skrika efter bebis för att det ska vara på riktigt?...

->Man ska va glad och snäll
Jodå, jag har tänkt en del på det. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av barn förrän jag träffade min sambo. Nu vill jag väldigt gärna ... fast det inte verkar gå så bra ... Jag är dock övertygad om att vi kommer att få ett bra liv tillsammans även om vi inte får barn, vi har ett bra liv nu. Och visst kan jag tänka att det är skönt att slippa bli väckt om nätterna, eller okristligt tidigt på morgonen, skönt att slippa tampas med ett trotsigt skrikande litet "monster", skönt att slippa ha dåligt samvete (mer än gentemot sambon) när jag jobbar mycket, skönt att slippa vara rädd att någonting ska hända barnet ...
Jag tror att det är naturligt att vackla, oavsett om man längtar barn eller om man redan har barn. Och jag tror också att det är viktigt att fundera ? VILL jag verkligen ha barn eller är det för att jag "borde".

tycker att du har slagit huvudet på spiken! detta stycke borde nog nästan oxå stå i TS.
Jag är faktiskt på sätt och vis "glad" att olle körde av vägen. Det fick mig verkligen att inse att det inte är värt att lägga ner hela sin tid på att hoppas/önska att jag blir gravid. Jag har istället värderat om och (Döm mig nu inte för hårt) men jag vet inte om jag vill ha fler barn. Olle blev lessen när jag sa detta iom att vi har sagt att vi ska ha en stor familj, kanske 4 barn, och att jag nu sa att jag kanske inte ville ha fler. Men jag vet inte om jag vill dela min kärlek till mer än olle och Mia. det kunde gått så illa när han körde av vägen och han hade lika gärna kunnat dött. Brukar gnälla på honom och säga att han kör som en kärring för han ligger oftast under hastighets gränsen. den morgonen låg han i 50 på 70 väg, det va nog därför det gick såpass bra. hade det varit jag så hade jag garanterat legat i 80-90, och hur hade det gått då?? Så det har fått mig att inse hur fort den man älskar kan ryckas bort. (illa att det ska behöva hända) men jag ska iaf till gyn imorgon och se om jag äl:ar. vilket jag borde göra iom att jag har gjort det innan med pergo, så varför inte denna gång, men man vet aldrig. Sen får vi väll se. blir det inte nu, så skiter jag nog i att proppa i mig mer hormoner och tar dagen som den kommer och bara älskar min lilla familj över allt annat!
Man ska va glad och snäll skrev 2009-02-09 23:25:02 följande:

Å ett sånt bra resonemang. Visst funderar man fram och tillbaka hela tiden. Hur mycket ska man dessutom gå igenom för att få ett litet barn??? Hur mycket pallar man med, hur mycket får det kosta??? Ska jag ha ett barn till varje pris och isf VARFÖR?
Det är nog bra att fundera i dessa banor nu för tänkt om man en dag står där med ett barn på armen, då är det ju liksom försent!