...jävla ”Äntligen Gravid”-tråd!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Del V

Jag har också funderat mycket i de banorna även om jag alltid kommer fram till att JA, jag vill ha barn. Men sen landar jag i "och hur mycket ska det få kosta då". Dels ekonomiskt men framförallt känslomässigt. Hur många IVF:er orkar man med? När ska man säga stopp? Jag ska ju precis till att påbörja min första IVF men tankarna finns där ändå.

Sen måste jag bara säga att ååå, vad glad jag var att någon tog upp den här frågan. Det blir lätt en hysteri om att man mår så dåligt när man inte får barn och det känns som att det är mer givande, berikande att faktiskt diskutera hur man hanterar det faktum att det kanske inte blir barn.

Men ni som inte har barn, utan försöker på ert första, OM det nu inte skulle fungera på något vis, hur många av er e det då som tänker i adoptions banan?
Om man tänker rent hypotetiskt att man klarar alla test och framför allt har råd att "köpa" ett barn, för dyrt som attan är det ju.
Hmm, nu ska jag se hur jag ska formulera.
För jag har alltid varit så att kan jag inte få egna barn, då SKA jag adoptera, har även tänkt på fosterfamilj/ kontaktfamilj osv.
Men frågan är ju egentligen samma där. Man drömmer om att få bli gravid och ut kommer en liten bäbis. Man drömmer om att få adoptera och hem kommer ett litet barn. Man kanske är så hysteriskt inställd på att på något sätt måste det komma ett barn till familjen, så när det väl händer så blir det pannkaka..
Ja jag vet inte. bara en tanke, kanske blev lite rörigt. jag som bara undrade om/hur många som kunde tänka sig adoption och faktist har diskuterat det med partnern. Mycket av detta "problem" verkar ju många kvinnor/tjejer ändå bära själva...

Jag har absolut tänkt på att adoptera, det är en tanke som jag har burit med mig ända sedan jag var liten. Jag har alltid tänkt att jag vill adoptera eller ta emot fosterbarn oavsett om jag kan få biologiska barn eller ej.
Nu vet jag inte, en vän till mig känner en familj där ett barn är adopterat, två biologiska. Hon säger att hon aldrig skulle göra så för hon har sett hur mycket problem med avundsjuka etc. det är i den familjen. Men, jag tror nog mer att det skiljer från fall till fall, det går inte att ta ett enskilt exempel som mall. Fosterbarn känner jag mig ganska säker på att jag inte vill ta emot. Jag tror att jag skulle "gå sönder" av att ha ett barn/en tonåring här bara till låns.

Min sambo är tyvärr rätt negativt inställd till adoption. Till viss del handlar det om att han inte har satt sig in i vad det innebär. Han vill hur som helst försöka längre för att få ett biologiskt barn. Jag skulle lätt kunna tänka mig att skippa alla försök att få ett biologiskt barn och istället gå direkt på att adoptera.

Va hos gyn idag. Hade ingen äl idag, vilket jag visste. har jag haft på dag 18 innan så varför skulle jag ha på dag 14 bara för jag gått över till dom nu.. men men, nu fick dom det bevisat. hade en jätte bra slem hinna, men inget ägg som hade växt sig tillräckligt stort kanske inte ens för att få äl på dag 18, om ens nån äl alls Men många äggblåsor fanns det. helt fullproppat, kanske va så att han inte såg det största ägget ?!? utan bara mätte det han trodde va störst.. ja ja. har beställt massa äl test, då dom har tjatat på mig från gyn att jag ska testa mig för att se om jag har äl. har slutat med de där testen bara för det blir så uppenbart att man försöker, samtidigt som de sägs att man inte ska tänka på det för då fungerar det.. dubbel moralen Allan :P

Måste va ganska frustrerande när det e på det viset att den ena kan tänka sig och den andra absolut inte kan.. men förhoppningsvis (om det nu "behövs") så kanske han ändrar sig

Hej!
Skrev lite här inne innan jag blev gravid i december. Tyvärr slutade det med ma i v.11. Nu börjar vi om igen. Jag kommer inte att skriva upp mig på någon lista då nästa graviditet kommer att hållas superhemlig så länge som möjligt.

Frustrerande med ovissheten om ägglossningen :-/ Jag tycker nästan att det är konstigt att de säger att du ska använda ägglossningstest. Visst, det kan ju ge en indikation om att ägglossningen är på g, men lh-hormonet kan ju stiga även om det kanske inte sedan släpper ett ägg (har jag hört). Att mäta progesteronnivån en vecka efter beräknad ägglossning ger ju svar på om det verkligen har varit en ägglossning.

Men, du äter Pergotime, va? Då kan ägglossningen bli något förskjuten om jag förstått saken rätt. Om du har fullproppat med äggblåsor tycker jag nästan att det är konstigt att de inte ser till att göra en vul-undersökning till om ett par dagar. Om flera ägg släpper riskerar du ju flerbördsgraviditet
Är det din första Pergo-kur? Jag fick ingen ägglossning av min första kur, det dröjde till tredje omgången innan jag fick riktigt bra värden på progesteronprovet (jag åt enkelkur hela tiden).

Och ... ja, lite frustrerande är det att ha olika inställning i adoptionsfrågan. Men jag tror som du säger att han kanske ändrar sig "om det behövs".

Beklagar missfallet icka76

Tjing: Tack.

Appropå flerbörd så var det det jag fick. Jag blev gravid med tvillingar, vilket i sig var jätteroligt. Men den enes fostersäck utvecklades inte som den skulle och när h*n dog så dog även den andra. Vi fick se dem i v.8+0 då levde de och låg och sprattlade men de dog senare i v. 8+5 Är nu livrädd att det bara var en engångshändelse, att jag blev gravid. Fick äta 5 kurer pergo innan det tog sig.

jag fick vid de första pergo kurerna äl mellan dag 20-23. Den sista då jag blev gravid fick jag helt plötsligt äl dag 15. Så den kan vara väldigt oregelbunden även med pergo.

Fy f-n Du har råkat ut för min mardröm. Jag är så rädd att det ska bli missfall om jag väl skulle lyckas bli gravid. Och sedan rädslan för att inte lyckas bli gravid igen ...

Ska du gå vidare med ivf nu, eller hur ska ni göra? Min gynekolog vill inte att jag ska äta fler omgångar Pergotime, det är ju trots allt starka läkemedel som hon säger. Jag har visserligen inte passage i båda äggledarna heller, så det spelar väl in att det är onödigt att jag proppar i mig hormoner som inte ger resultat.

kvinna79 skrev 2009-02-10 22:01:46 följande: