Jag har inga pengar till mat för denna månaden. Skickade kontoutdrag och räkningar till socialen samt att de har fått se hur mycket jag får in respektive måste betala denna månaden. Har inga pengar alls kvar till mat.
Sökte bidrag så jag kunde köpa mat och har bara mat kvar för idag. Fick hem ett mottagarbevis och har varit och hämtat det, där de har nekat mig bidrag till mat.
Får dem verkligen göra så? Jag kan ju inte överleva utan mat!
Bostadsbidrag: ensamstående studerande utan barn, 18 - 28 år, kan få 1100kr i månaden om man har 0 i inkomst, dvs inget arbete under sommaren samt vid årsskiftet.
Den inkomsten blir ändå så låg, att den knappast går att leva på.
Men jag lämnar diskussionen nu. Egentligen ville jag säga: det kostar inget att vara vänlig. Empati är gratis.
TS: Jag förstår din panik över att inte ha mat för dagen. Jag har varit i samma situation flera gånger...
Tyvärr så är det som många har sagt tidigare att soc gå tillbaka 3 månader vad gäller dina inkomster... Om de anser att du har fått tillräckligt från CSN så ger de dig inga pengar, tyvärr.
Har inga råd att komma med, bara att jag hoppas att det löser sig för dig!
Jag förstår din panikkänsla helt och hållet!
Det värsta som finns är att veta att man inte har något att äta när man vaknar.
Jag hoppas personen som undrade läser här, så hon ser alla bra tips hon fått.
zenith: Tänkte precis exakt samma sak!!
Testa att ringa kyrkan. De kan ibland ge bidrag till mat.
Du har inget swedbank Mastercard då? Studenter kan få mastercard med 10 000 i kredit ifrån Swedbank. Jag skaffade ett sådant just för att kunna köpa lite mat då det kniper rejält. Man ska inte handla massor på det kortet för räkningen kommer ju sedan, men man slipper svälta ihjäl!
Kan alla sluta hacka på TS?!
Ni som gör det, har ni någonsin gått hungriga? Och då menar jag på riktigt!
Att ni har fått/haft panik för att ni vet att kyl/frys/skafferi är tomt och det finns INGENTING mer att äta? Ni har ingen aning om hur ni ska kunna få i er mat nästa dag...?
När man har snyltat på släktingar och vänner tillräckligt länge, börjar man skämmas. Spelar ingen roll hur dålig ekonomi man har, lite stolthet har man väl rätt att ha, eller?
När jag var fattig åt jag hos familj och vänner en längre tid men till slut skämdes jag alldeles för mycket.
Även om det hade blivit så illa att jag hade varit tvungen att äta ur papperskorgar och sova i trappuppgångar, hade jag hellre gjort det än att gå och tigga hos de jag känner. Tyvärr så är det min stolthets fel...
Har ni någonsin kännt exakt samma panik, eller har ni bara haft "lite dåligt med pengar" och behövt budgetera???