Någon som har ODD-barn (Trotssyndrom) ?

Har en sambo med ADHD och troligtvis ODD även om det inte finns på papper. Han kan fortfarnade (trots att han är 23) helt plötsligt tvärvägra nåt "bara för att". Tex skulle han fylla i papper till FK angående sjukskrivning och då fanns det frågor om fritidsintressen, hushålsarbeten, nöje osv och på en av frågorna blev han så irriterad så sen vägra han fylla i dom andra för "det har inte dom nåt med att göra". JAG kan förstå att dom vill veta om du bygger timmerkojor på fritiden för kan du det så kan du antaglieg jobba men det gick inte att förklara då. Fick lämna det tomt och så fylde vi i det när vi lämnade inte den på FK då gick det bättre.

Men några direkta tips har jag väl tyvär inte, inte mer än att jag tar inte "strid" med argumen eftersom det inte handlar om det. Är bara att försöka släppa och lösa sen när det lugnat ner sig.

Låter som min son..*s* Mycket saker 'bara-för-att'...jag har hittat en del bra tips
på Youtube, men vore toppen att höra om några andra här har fått t.ex. vårdbidrag för ADD+ODD och t.ex. höra vad andra har för mer-arbete och
mer-kostnader osv.

Jag är så 'hemma-blind' då man länge bara trodde att man hade ett extra
besvärligt barn; mycket därför det tagit sån tid med diagnos osv.

Bortsett från allt som hör odd:n till så har han t.ex. en extremt låg frustrations-tröskel och får enorma utbrott när något blir 'övermäktigt' för honom.

En annan sak han har är att han är extremt känslig gällande kläder; hur dom käns, hur dom sitter, allt som sitter åt, är obekvämt blir han helt galen av..
Vet inte hur många tröjor, kalsonger och byxor han formligen slitit och dragit sönder i ren frustration.. En gigantisk kostnad...speciellt då han även har för
låg produktion av sköldkörtelhormon (vilket han äter medicin för), så blir
det mycket extra arbete i form av att sy upp alla hans byxor.
Han är ju överviktig så man får köpa byxor i större storlek och sen sy upp..

Listan kan göras hur lång som helst...

Mm, har fått höra det där om kläder av sambon mamma, hon pillar bort varända lapp på kläderna hon ger till vår dotter (hon bryr sig ínte ett dugg ) men både svärmor, min sambo och sambons lillasyster har diagnoser och har bökat mycket med kläder som yngre.

Kan ju tyvärr inte hjälpa dig med vårdbidrag odyl för jag tror inte jag kan få det för sambon (men det skulle inte skada, han sliter ut ett par skor på 2-3 mån för 1000kr och byxor på ung 1-3 mån..)

Det finns trådar för föäldrar till barn med ADHD inne på barn och funktionshinder. Leta lite där för jag tror dom har bra koll på papper och sånt, och säkert en hel del mer tips

Lycket till med sonen! Jag har jobbat med en hel del barn med ADHD och självklart har jag ju sambon och dom är i botten så otroligt fina människor behöver bara lite hjälpa att "titta fram".

Det här tycker jag är intressant! Ni som har barn med denna diagnos , kan ni beskriva hur de är? Min yngsta son har adhd och asperger. Min äldsta är 8 och jag har många gånger funderat på om han har något också men inte kunnat sätta fingret på vad. Han stämmer in på samtliga kriterier för diagnosen men eftersom jag bara har hans lillebror att jämföra med så vet jag knappt längre vad som är ett "normalt" beteende. En sak är iaf säker, han har alltid varit ett "svårt" barn att uppfostra. Han kan periodvis trotsa oerhört HEMMA och vara fruktansvärt jobbig och aggressiv. När allt går som HAN VILL OCH HAR TÄNKT så är det lugnt här hemma. Om han får den maten han vill ha, göra saker han tycker om, vara med sina kompisar om tillvaron ser ut så, så blir han lugnare.

Som liten var han först i kompisänget med att krypa, gå, få tänder, prata ja allt fysiskt har han alltid varit tidig med. Han slog andra barn när han var ett år fyllda , sprang alltid iväg så man var alltid tvungen att ha stenkoll. Idag har han lärt sej att behärska sej och uppföra sej borta men hemma kan han ibland vara fruktansvärd.

Just nu är han i en lugnare period och riktigt trevlig för det mesta! Han är väldigt social, bland de bästa i sitt fotbollslag, duktig och skärpt i skolan.

Det är bara här hemma som han kan få sina jätteutbrott och han är EXTREMT känslig för hunger och trötthet.

Men som sagt är han bara ett väldigt viljestarkt barn ? Jag har lagt så mycket energi på hans lillebror och där har det aldrig varit några tvivel så jag har inte haft ork att gå vidare med storebror.

Jag har läst boken "oflexibla, explosiva barn och jag älskar den boken! Tillämpar det tänket på mina söner. Min 8-åring är skärpt på så mycket men väldigt omogen beträffande att kunna vara rationell och behålla lugnet när han blir frustrerad och arg. Han är väldigt oflexibel och explosiv.

Pratar med andra föräldrar ibland och får höra att en del av dem har barn med liknande beteende ibland. Vet dock inte vad gränsen går för vad som är ett normalt trotsbeteende och vad som anses vara denna diagnos.

Tankar någon?

Åh, den boken köpte jag också! Den är som min bibel...*s* Helt suveränt beskrivet med dom totala 'härdsmältorna' och 'låsningsfasen' som beskrivs där, stämmer
in jättebra på min son! Fast den biten har nog mera med hans frustrationstolerans att göra (som är lika med noll..).

Här är en toppenbra länk som beskriver ODD som jag hittade på nätet:

user.tninet.se/~fxg297r/nep_trotssyndrom_och_uppforandestorn.htm

Det står ju om andra diagnoser också, men just trotssyndrom ramlade jag över
när jag försökte komma underfund med min son och han stämmer in till punkt
och pricka på varje del av diagnosen (och är som sagt diagnostiserad med ODD nu).

Han har också alltid varit 'svår' som du beskriver och min son är också duktig
i skolan osv (när han själv vill...) och ligger långt före många i sin klass med läsning osv (dock är han ju kass i idrott då han ger upp pga frustration då han inte orkar
något pga sin övervikt).

Jag tycker det känns SÅ skönt att diagnosen finns för ofta så har jag kännt mig enormt ifrågasatt av omgivningen när man förklarat att jag kan t.ex. inte åka iväg på några större förättningar efter jobbet därför att jag bryter hans rutiner då och det hela resulterar i katastrofala utbrott.
Ibland har det känts som att folk tror att allt beror på brist på uppfostran osv,
men mina närmaste vänner har ju sett hur jag har kämpat på och alltid varit
konsekvens osv.

Underbart också när jag hittade en länk på Youtube till en karl som är insatt i adhd och odd-barn (Anthony Kane hette han, om du söker på Youtube på odd-children tror jag det var), där han beskriver att 'vanliga uppfostringsmetoder' faktiskt
inte fungerar på odd-barn.

Jag gick t.ex. Cope-utbildningen och försökte efterleva deras 'belönings/bestraffnings'-system och fick en total katastrof värre än något annat här hemma. Det blev kort sagt värre än innan!

Min son är också sådär oflexibel och explosiv som står beskrivet i boken och han får aldrig dom riktiga härdsmältorna i skolan - utan dom kommer här hemma, även om skolan fått uppleva en hel del dom också.

Här hemma är sonen inne i en 'lugn' period nu också, men det har visat sig att när jag har det hyfsat lugnt hemma så är han värre i skolan och tvärtom... Verkar som
han måste 'pysa över' någonstans.

Elak kan han också vara, väldigt utstuderat - och hämndlysten (precis som det står i kriterierna för odd-barn)... låter hemskt, men är tyvärr sant.
Han kan t.ex. ta sin kusins favorit-gose-nalle och gömma undan (som sist i deras kakburk där ingen såklart letar...) bara 'för att hon stör honom'.
Han har ringt 112 på dagiskompisar för att anmäla dom...senaste perioden har
han önskat livet ur sin vikarie på skolan och önksat att skolan ska sprängas i luften...*suck* Mycket är det!
Dock kan han vara hur go och snäll som helst. När han känner för det..*s*

Visst ja...glömde skriva det, men min son har iofs bara dom allra värsta härdsmältorna (som jag kallar dom STORA utbrotten) här hemma, men att
åka bort på besök hos folk är som att trycka på en knapp hos honom.
Då sätter han ofelbart igång att provocera mig maximalt och oftast (medans vi
fortfarande hälsade på folk...) så slutade det med att vi åkte därifrån.

Likadant om han har någon kompis hemma - då ger han sig på mig direkt och
gör allt han kan för att 'få igång' mig och skapa nåt bråk.
Däremot fungerar han toppenbra om han hälsar på sina kompisar, eller dom
flesta situationer där inte JAG är närvarande.
Men det har jag läst är ganska typiskt för odd-barn, att av någon anledning
är mammorna värst utsatta. Känns som det stämmer bra iaf i mitt fall.

hej cilmi,ida07 och nano .Ni har alla mycket träffsäkert lyckats beskriva min familj:)boken är även hos oss overderlig. det är skönt att känna att det finns någon som förstår.

Ja jag tycker också det är skönt att höra att man inte är ensam om det! Ibland känns det ju faktiskt så, speciellt när man har vänner vars barn är så enkla att ha att göra med så dom påminner om små handväskor som bara är att 'ta med' överallt..*s*

Har era barn några övriga diagnoser i kombination med ODD? Jag har hittills inte lyckats hitta någonstans där ODD är den enda diagnosen som ställts?
Min son har ju troligen ADD ihop med ODD:n, men det är ju ännu inte fastställt.
Han har tid nu på måndag för Visc-testet på bup och efter det Qb-test samt ytterligare ett test.

Har suttit hela dagen och försökt knåpa ihop bilaga till FK för Vårdbidrag, men det är ju jättesvårt! Att skriva ner vad man har för extra arbete är ju ganska lätt, likaså hans problematik - men att sen värdera sitt arbete i pengar osv... Hur gör ni?

hur är det ..Får era spelet och får värsta utbrotten i samband med att man ska åka nån stans? dvs växla miljö.

OM han får!! Det vill jag lova.. Vi åker inte bort längre, han blir mycket värre då vi är borta - trotsar mer, provocerar mer osv. Det fungerar bra för honom borta under förutsättning att inte JAG är närvarande, men inte annars.

Svårast har det varit sen han började skolan, för man kan ju inte undvika att han får kännedom om t.ex. adventsfirandet osv - men allt som innebär att bryta rutinerna ställer till problem oavsett om han vet om dom i förväg eller inte.
Som att åka till skolan kvällstid (för lusse-firande) ställer till elände.