Kulturkrock eller annat? (vården)

har ett problem.

när jag läste omvårdnadsprogrammet gick jag med en filippinsk tjej i övre 30 årsåldern (själv är jag 27 men ser mycket yngre ut)

När vi hade grupparbete bla ringde hon alltid och kollade upp mig så jag gjorde läxorna osv. mao fruktansvärt jobbig.

är fastanställd på ett ställe nu (psykiatri) där denna börjat som timvikarie sedan några veckor tillbaka.

Grejen är att hon behandlar mig som att jag är 10 år ungefär,kollar upp allt jag gör är inte "betrodd" av henne att göra något alls.

har en person vi jobbar väldigt mycket med som har dygnetruntbevakning av olika skäl.
Där är det viktigt att hålla det lugnt, MEN så fort jag är därinne och personen är lugn (vilket inte är ofta) måste hon alltid dit och "kolla upp mig" vilket ju stör vår brukare mycket som är känslig.

har sagt till henne att "jag kan sitta själv, jag larmar om det är något" Vilket hon totalignorerade. Sa till henne TYDLIGT att det beror på vår brukare att om det är lugnt så måste vi försöka att inte springa där för det stör personen och är det något har jag både larm och telefon. Vilket hon struntade i,hon satte sig därinne bara en bit bort och gjorde inget alls (jag och brukaren satt o soffan och kolla film och förökte hålla stämningen lugn utan utbrott)

Idag skulle vi ut med en och gå, Tjejen körde första biten, så sa jag att jag kunde köra en bit (är en tung person) då envisades hon med att hålla ena handen på rullstolen sa till att " *** jag KAN faktiskt köra själv"...fick säga till 5 gånger,vi kom till en nerförsbacke, rullstolen har ju handbromsar så det är ju inga problem, denne sliter då tag i rullstolen och jag säger till igen "Jag Kan köra själv det finns handbromsar" personen släpper efter kanske 5 minuter.

När vi strax är hemma säger hon "jag kan köra nu" varpå jag säger att "det är ingen fara JAG kör nu"
Då säger denne "ja men du är inte van att gå,jag brukar gå här varje dag" (vad nu det har med saken att göra?

Denne har jobbat på äldreboende i ett halvår, jag har jobbat i 10 år så jag VET hur en rullstol funkar, och där får jag nog och säger åt på skarpen att hon får ge sig,jag kan köra och vad är hennes problem, får givetvis inget svar.

Efter det pratar jag med kollegorna vilket är helt oförstående, de tycker snarare hon är väldigt "undergiven" och gör exakt som de ber om (kan tillägga att dessa är i samma ålder som vikarien dvs 10-20 år äldre än jag själv)

En av dem kommer på att det kanske är kulturellt? Att vikarien ser mig som ung och liten och därför "tillrättavisar mig" och tycker att jag skall passas och respektera hennes "order"

kan det vara så? Hur ses ålderskillnad i Filippinerna? Eller är personen bara dum när det gäller mig?

(Förövrigt är både chef och kollegor väldigt nöja med mig och mitt sätt att jobba så någon "passning" behöver jag knappast.

kan någon hjälpa mig att tänka och hur jag skall göra i framtiden? som jag känner nu kommer jag snart att få ett utbrott värre än jag vet inte vad.