Waldorf - bra eller dåligt?

Och då kollar man skolverkets statistik över skolor och resultat.

Det ger ungefär samma svar

#31 har du gjort det eller kan du hänvisa till undersökningar? Källa tack!

vi har vår son på waldorf förskola, just för att det var en sån liten barngrupp vilket kändes tryggare för mig, han är ju bara 1 1/2 år.
Vi funderar dock starkt på o byta till ett reggio emilia dagis istället om ett år ungefär.
Vi var o jämförde med de andra dagisarna i närheten, o jag måste säga att waldorf kändes väldigt "fattigt" då på nåt sätt, de andra dagisarna hade SÅ mycket kreativt för barnen att göra, skulpturrum, målarhörna, snickarboa, kuddhörna, you name it! Även utomhus fanns det diverse som barnen kan leka i o med, vilket inte waldorf har. Waldorf för oss passar jätte bra nu när han är så liten o inte "behöver" så mycket. Det är ju lite av deras filosofi, att man inte ska ha mycket grejer eller "starka" stimuli för sinnet, inte tv eller plastleksaker.. De gillar inte om barnen vill leka lekar från barnprogrammen, det är inte kreativt enligt dem.
De enda de har på väggarna e ju tex en årstids-"tavla" av ull. Allt pastellfärg.
Eftersom vår son är väldigt utåtriktad o framåt tror vi det "vanliga" dagiset skulle passa honom bättre.
Vi har också känt av att det är lite av "their way or the highway", har man en annan åsikt eller syn på något är det svårt eftersom de har sitt sätt o så ska det vara, för alla. Därav kan jag förstå att många har tankarna att det e lite sekt över det hela (de följer ju den där Steiners lära, antroposofiska med sitt fäste i Järna)
Det jag fått från dagis att läsa om waldorfpedagogiken har jag insett att det är lite av en blandning av kristendom o new age. Boken Föräldrar och barn av Kirsten Nisted handlar mycket om själen, kosmos, reinkarnation, och figurer/händelser från Bibeln (vilket de gärna gör till rollspel för barnen).
Själv har jag absolut inget emot andlighet, det måste man ha en del av tycker jag! Men det är inget jag i långa loppet vill "programmera" mina barn med. det ska de få hitta själva.
Men jag håller med andra som anser att det har mycket o göra med fröknarna/lärarna.
En klasskompis till mig gick i waldorfskolan i Sigtuna o hon trivdes inte riktigt där. De var tvungna att niga inför läraren varje dag o hon tyckte det var dålig kvalitet på undervisningen o så fick de binda sina egna böcker mm. Hon bytte till vanligt gymnasium sen o trivdes mycket bättre. Men en annan jag mött har vuxit upp med waldorf o hon trivdes (fast hon har inte sina barn i waldorf dock..)
Fasen va långt detta blev! e alldeles för bra på o skriva ;)

Skolverkets väldigt öppna databaser bara - kolla själv.

Det verkar som att kritiken mot Waldorf växer från förskola och ju högre upp i klasserna man kommer och de faktiskt förväntas lära sig något. Något att tänka på om man tycker att dagis fungerar och funderar vidare på Waldorf.

Jag har erfarenhet av att sätta ett barn i en waldorfförskola och jag känner igen mig i Victoria Ps beskrivning av den torftiga miljön som jag upplevde det. Här gjorde jag ett längre inlägg för att beskriva min erfarenhet av waldorfförskola: www.familjeliv.se/Forum-26-279/m32303282.html

Märkligt hur olika det kan vara. Jag läste om Ben Brotts erfarenheter och även övriga med negativa waldorferfarenheter och jag har helt motsatta erfarenheter själv. Jag jobbade på olika kommunala dagis innan jag själv fick barn, och upplevde både ganska bra och riktigt dåliga dagis. Men när jag själv fick barn ville jag ha något annat och började därför undersöka waldorf. Som forskare är jag av naturen skeptisk och kritisk och jag läste in mig ordentligt på vad pedagogiken innebar innan jag besökte några waldorfförskolor. Det var så klart skiftande kvalité på dessa förskolor som även på de kommunala, men de waldorfförskolor som hade engagerad och utbildad personal var i en helt annan klass än något annat jag upplevt inom barnomsorgsvärlden. De var fantastiska på att se de enskilda barnet och dess behov. De skapade underbara lekmiljöer för barnen och hjälpte dem in i leken. Jag upplevde snarare att den kommunala dagismiljön var väldigt torftig, med en massa "färdiga" leksaker som inte stimulerar kreativ lek och ofta skapar könsstereotypa lekar med flickor i dockhörnan och pojkarna bland bilarna. Alla mina tre barn går nu i Waldorfskola och det har gått alldeles utmärkt. Den äldste har påbörjat gymnasieutbildning inom den "vanliga" skolan utan några som helst problem. Det han har med sig är en enorm förmåga att fokusera och koncentrera sig på nytt material, och han upplever att han till skillnad från sina klasskamrater också har kvar en större lust och nyfikenhet att lära. Han är helt enkelt mycket duktig på att lära sig saker. Något jag ser hos många barn som gått waldorf. Jag rekommenderar att man själv besöker en waldorfförskola/skola för att bilda sig en egen uppfattning. Och inte hänger upp sig på enskilda personers sektvarningar eller lösryckta citat. Det finns ingen som helst dold agenda inom waldorf som vissa personer vill påskina. Tro mig att jag hade varit den förste att fly fältet om jag hade upptäckt något sånt (och jag har verkligen läst allt negativt om waldorf jag kommit över, läst en massa om pedagogiken och hur den fungerar) Så prata med folk och besök förskolor och bilda dig en egen uppfattning.

Jag skulle aldrig sätta mina barn i waldorfskola om jag gick på den infon som finns att läsa. Det är alldeles för flummigt, religöst och sektbetonat. Verkligheten som man som elev och waldorfförälder upplever är något helt annat. Det är en varm, humanistisk och aningen bohemisk miljö som är en perfekt motvikt till vad mina ungar dras till på fritiden (de har iphones, ipads, playstation 3, wii, youtube:ar... ja använda datorer är inget man måste lära dem i grundskolan, de kunde det innan de började 1:an). Waldorfskolor har i stort sett alltid ekologisk mat och engagerade pedagoger.

Nu har jag gått i waldorfskola själv (sedan tekniskt gymnasium och univeristetsstudier på det) och flyttade för något år sedan mina två äldsta barn från kommunal skola till waldorfskola. Min yngsta (18 månader) ska nu börja på waldorfförskola för att det är mindre grupper och mindre plast (det får de i överflöd i resten av samhället).

Visst är vissa pedagoger väldigt inne på antropsofi etc och en del är lite flummigt men det är inget som jag som elev någonsin påverkats speciellt mycket av utan jag närde en viss förkärlek till det bohemiskka och sätter skapande och uppfinnande väldigt högt samt fick en humaninstisk grundsyn som balanserade upp influenser från hollywood-action/TV/dataspel som jag älskar och slukar på ett fint sätt.

Ta en lunch på Kulturhuset i Ytterjärna (om ni har vägarna förbi), besök en skola och bestäm sedan om det är något som passar er. Jag kan varmt rekommendera Djurgårdens Waldorfskola och Norrköpings Waldorfskola som är de jag har erfarenhet av.

någon som haft sitt barn på waldorfs förskola i borlänge i dalarna?

Jag är alltså då 14 år och elev på en waldorfskola, och vill bara göra ett snabbt instick.
Ursäkta, religiösa inriktningar och sekter? Haahh, vad snackar ni om. Absolut, det är en annorlunda pedagogik, inte dålig för det!  Det är väldigt inriktat på estet, alltså bild, trä och-syslöjd, musik osv, och det är väldigt bra! Det är ju lite skrattretande att många av er som skriver här verkar ju antingen inte ha någon erfarenhet av Waldorf alls, eller så har ni något barn på förskolan (jo, det är faktiskt 2014, nu för tiden heter det förskola och inte dagis..), och det betyder väl att ni har några få års erfarenhet av waldorf. Och det här att det skulle vara outbildade lärare och en dålig pedagogik är ju rätt så bisarrt. Kanske bara jag som haft turen, men jag har aldrig under mina nio år här haft en dålig lärare. De är alla väldigt pedagogiska och insatta på att verkligen lära. Gick bara in här för att söka information till en debattartikel, men när jag såg dessa kommentarer kände jag att jag va tvungen att ingripa, hahah. Men hörni, ni med förutfattade meningar om att alla som har någon form av kontakt med Waldorf inte äger en tv och bara stickar yllehattar om helgerna har ju fått det lite om bakfoten. Så varför ha en så orubblig åsikt om något ni inte ens har erfarenhet av. (Och för övrigt, alla dessa flummigheter vi håller på med har ett syfte, vi tränar båda hjärnhalvorna t.ex, och att vi har pastellfärgade väggar är för att det gör att man får en bättre inställning och det blir lättare att lära sig och ta in kunskap. I just min skola har vi gula väggar i matsalen för att det ska gå lättare att smälta maten, och visst låter det galet, men behöver det va dåligt för det?)

Frågan är väl hur dina kunskaper står sig i gymnasiet?
För övrigt har du hittat en tråd från 2009. 

Jag känner en drös vuxna personer som gått Waldorf hela vägen. Mer jordnära, intelligenta och kreativa personer får man leta efter. De är högskoleutbildade med toppresultat hela gänget och paradoxalt nog är det inte betygen de jagat utan de går verkligen in för djupinlärning i varje moment av utbildningen, den metod Waldorf förespråkar. Därför får de också en bra helhetsbild och goda resultat. Att det sedan förekommer mindre mobbing och allergier inom Waldorf är ju ett stort plus.

Det är väldigt bra med Waldorf om barnet har speciella behov. Har gått i vanlig skola med växt upp i ett waldorf samhälle. Gick även på deras sjukhus. En del saker tar jag med mig in i det vuxna livet. Andra saker tycker jag att det passar mindre bra i min livsstil. Tror små klasserna är mycket roligare i waldorf, men att tex gå 12 år tror jag inte är helt bra för alla. Waldorf är en livsstil.. Barn lär sig otroligt fort så de jag träffade var helt annorlunda och "konstiga" enligt vanliga skolan. Idag ser jag upp till dom som gått waldorf, jag hade velat lära mig på waldorf, men kanske kan man nu gå någon kurs i vuxen ålder istället.

Frågan är inte hur "kunskaperna står sig" utan hur denna 14-åring kommer att klara vidare studier. Strålande skulle jag gissa, det syns på språkbruk och argumentation att drt här är en tänkande och analyserande individ - vilket jag ser som waldorfpedagogikens styrkor.

Jag har gått 12-årig waldorfskola och sedan studerat på universitet och klarat mig bra, för att inte säga mycket bra. Jag har hittat denna tråd eftersom jag nu funderar på hur jag vill glra med mina barn. Waldorfförskola i småbarnsgrupp har funkat jättebra. Min tveksamhet grundar sig främst i att jag under hela min skoltid känt att skolan inte har varit en del av det "vanliga" samhället utan en bubbla bredvid. Först på universitetet insåg jag att jag är helt normal och att många t o m avundas mon skolgång. Detta kan dock vara relaterat till familjeförhållanden och det faktum att skolan låg i samma hus som en "vanlig" grundskola och att vi ofra fick höra att vår skola var konstig.

En annan reflektion är att skolorna i landet är olika bra på att fånga upp t ex läs- och skrivsvårigheter och att insatser tyvärr kan komma så sent att barnets självförtroende hinnit sjunka rejält innan något görs åt saken. Detta kan man ju dock som förälder uppmärksamma i tid om man är medveten om det.

Från förskolan delar jag många av erfarenheterna i denna tråd. Dock inte att det skulle vara en torftig miljö, snarare neutral som uppmuntrar till fantasi och kreativitet. Det som funkat mindre bra på vår förskola är kommunikationen mellan personal och föräldrar samt hur man tar (konstruktiv) kritik. Jag är osäker på om det handlar om personerna eller "waldorfkulturen".

Detta är en relevant tråd och en viktig diskussion 2009 såväl som 2014! Jag tror att det är bra att höra andras erfarenheter innsn man gör sitt val, så att man har en hum om vad man ger sig (och framför allt sina barn) in på.

Blir arg när jag läser vissa inlägg under denna tråd, vissa trångsynta. 
Ursäkta. Waldorf är inte en sådan stor grej, det är ungefär som en vanlig skola men med en mer intelligent grundsyn. 
Men visst ni som tycker om riskkapitalist skolor som bara vill tjäna vinst, Varsågod. Jag har gått nio år i Waldorfskola och kommer klara mig exemplariskt, ska välja gymnasium nu och kommer in typ överallt. Soooooo bye girls!!