Min förlossningsberättelse, lite nedkortad version :op
När min lillkille skulle komma till världen fick jag nog totalt hjärnsläpp... Vattnet gick 9.45 på morgonen. Jag stod i korridoren på jobbet och skulle precis gå och fika...
Jag gick in på rummet och ringde till förlossningen, och vi kom överens om att jag skulle komma in kl 14, eftersom jag inte hade haft några ordentliga värkar utan bara lätta sammandragningar.
Jag ringde sambon och meddelade, han funderade på om jag var tokig som tänkte stanna kvar på jobbet tills det var dags att åka in, men jag var bestämd... Jag hade ju hört att vattenavgång inte nödvändigtvis betydde förlossning på en gång, och eftersom jag inte hade "ordentliga" värkar så räknade jag med att det skulle ta lång tid...
Jag stannade på jobbet, men det blev en del telefonsamtal med sambon och min mamma under förmiddagen. Men jag hade fortfarande bara lättare sammandragningar.
Vid lunchtid började så sammandragningarna komma tätare, de gjorde inte ont, men var ansträngande, jag blev andfådd. Kl 13 bestämde jag att det var dags att packa ihop och åka. En arbetskamrat körde mig. Kl 13.05 klev jag ut från jobbet, 13.15 hämtade vi upp sambon vid hans arbete, 13.20 klev jag in på förlossningen...
Och bad om ursäkt för att vi var tidiga... "vi skulle egentligen inte vara här förrän klockan två"
Invägning först, sedan urinprov... Det funkade inte alls... kom ingenting... Ut från toaletten med muggen i högsta hugg "det går inte" (lagom uppstressad) ... Det är lugnt, vi kan ta det senare... På väg från toaletten till förlossningsrummet (tvärs över korridoren) fick jag tre eller fyra kraftiga värkar, nu gjorde det rätt så ont... "ska det kännas så här redan?" ... Konstiga blickar från BM och hennes elev... Eleven säger att "vi ska nog undersöka dig ganska snart"...
In, på med CTG-remsan, nu börjar det trycka på? BM hivar fram lustgasmasken och säger att nu undersöker vi. Undersökning, konstig blick från BM, hon mumlar något om att hon måste ut i korridoren en sväng, uppmanar eleven att undersöka under tiden... BM kommer tillbaka, hör prat om "fullt öppet"... Bort med masken, spärrar ögonen i BM och frågar "är det för sent för ryggbedövning?" .. "Ja, lilla gumman... du ska ha barn... NU... " ... förstår ingenting, jag hade ju planerat ryggbedövning... BM förklarar att det skedet har jag redan passerat, men klarar jag att hålla tillbaka med krystningen tills de har fått allt i ordning så vore det bra.. "Okej"
Börjar tjata på sambon att ringa mamma och tala om att vi får stanna... Han tvärvägrar (jo, han fattade vad som hände till skillnad från mig), jag insisterar... Han vägrar fortfarande, jag blir upprörd... Han ringer... Då är klockan 13.45 (kollade samtalsloggen senare). Uppger som anledning till att inte jag ringer att jag pratar med BM...
Runt omkring springer BM m.fl. och förbereder, full stress... Usk står vid huvudänden och pratar lugnande med mig som inte fattar varför alla ränner omkring... "håll igen liiite till, vi är strax klara" Plötsligt lugnar det ned sig lite, alla samlas omkring mig, BM berättar att nu är det dags att krysta... "Ned med hakan mot bröstet, bit ihop och tryck på"... NU gör det ont... glömmer mig, och stönar rätt högt... BM spänner ögonen i mig och ryter "ner med hakan och tryck på"! ... gapar som en fisk, biter ihop och krystar en sista gång...
Sen hade jag strax lillkillen i famnen...
BM, eleven och uskan som var med var helt fantastiska... Fast allt gick så fort och blev så rörigt så var de oerhört proffsiga, när jag blev förvirrad röt BM till så att jag sansade mig... De kände av vad jag behövde =P
Kan bara som slutkläm lägga till att BM kom in innan hon gick av sitt skift... Pratade en liten stund, och precis när hon skulle gå vände hon sig om och log... "Nästa gång du ska ha barn... Åk in när vattnet går!"