• Anonym (Kaffedraken)

    Ni som har haft er förlossning, vad var det knäppaste roligaste som ni kommer ihåg?

    Såg en sån underbar tråd om just roliga saker som hänt under förlossningar. Men den e nu stängd...(självupplevda eller vänner som berättat) För en sån som mig som e lite smått skrajsen inför den dagen var den till stoooor hjälp. Så alla som har positiva minnen, roliga händelser skriv gärna i denna tråd. =)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-24 15:47
    Tänkte att det kanske finns fler som hunnit ha sina förlossningar nu så jag försöker skaka liv i tråden igen! =) Om allt går vägen e det dax för mig i slutet av jan. Stort tack till alla som redan delat med sig!

  • Svar på tråden Ni som har haft er förlossning, vad var det knäppaste roligaste som ni kommer ihåg?
  • Anonym (Kaffedraken)
    Kul att jag kan sprida lite glädje!

    Om vi någon gång får för oss att lägga nytt golv i hallen så kommer vi att skära loss och rama in fläcken där Rasmus föddes. Vilken grej, att kunna flytta med sig platsen man föddes på
    En del säger att de har sett en ängel. Jag har hållit en i min famn.
  • Anonym (Kaffedraken)
    Toka2 skrev 2009-05-13 17:13:28 följande:
    Kul att jag kan sprida lite glädje!Om vi någon gång får för oss att lägga nytt golv i hallen så kommer vi att skära loss och rama in fläcken där Rasmus föddes. Vilken grej, att kunna flytta med sig platsen man föddes på
    hahaha verkligen!!! Helt underbart!!!
  • Anonym (Kaffedraken)
    Toka2 skrev 2009-05-02 10:27:14 följande:
    När lillkillen föddes så hade jag ingen smärtlindring, för vi hann aldrig iväg. Makens föräldrar var på väg, för de skulle vakta blivande storebror. Maken höll på att packa bilen, jag var på väg ut, då kom första krystvärken. Det var bara att backa in igen, ner med trosorna, upp med kjolen, och beordra maken att ringa ambulans. Efter ett par minuter hör jag billjud. Följande utspelar sig. Tänk välvadderad kvinna, stående på alla fyra. I hallen, med rumpan i vädret. Tänk er att hon låter lite.. irriterad. -Kan du kolla.. *pust* om det är dina föräldrar.. *flämt* eller ambulansen som kommer? För om det är dina föräldrar.. *pust* så vill JAG HA EN HANDDUK!!! Kvinnans make undersöker, och hämtar en handduk som han breder över sin hustrus väl tilltagna bakdel. Så öppnar sig ytterdörren, och in kliver kvinnans svärföräldrar. Förvånat stirrar de på kvinnan som står på alla fyra på hallgolvet, frustande och flämtande och med en handduk över baken. Kvinnan yttrar sig: -*pust* Jaa, välkomna då.. Två minuter efter mina svärföräldrar kom ambulansen, och en stund efter det är Rasmus född. I farstun
    Åh, vilken härlig historia - TACK för ett gott skratt!
  • Anonym (Kaffedraken)

    Några månader innan förlossningen ville jag ha steralisering och ev ta bort livmodern helt. Men gyn-läkaren tyckte att jag var stor nog att föda naturligt. han vägrade alltså att göra KS på mig. Vågade inte göra något åt det. Födde henne och medan dom sydde mig så frågade om just det och att dom skulle fixa det i samband med förlossningen eller dagen efter. Dom tyckte jag var lite knäpp.


    Mamma till tjejerna -02, -04 och -06.
  • Anonym (Kaffedraken)

    Min förlossningsberättelse, lite nedkortad version :op

    När min lillkille skulle komma till världen fick jag nog totalt hjärnsläpp... Vattnet gick 9.45 på morgonen. Jag stod i korridoren på jobbet och skulle precis gå och fika...

    Jag gick in på rummet och ringde till förlossningen, och vi kom överens om att jag skulle komma in kl 14, eftersom jag inte hade haft några ordentliga värkar utan bara lätta sammandragningar.

    Jag ringde sambon och meddelade, han funderade på om jag var tokig som tänkte stanna kvar på jobbet tills det var dags att åka in, men jag var bestämd... Jag hade ju hört att vattenavgång inte nödvändigtvis betydde förlossning på en gång, och eftersom jag inte hade "ordentliga" värkar så räknade jag med att det skulle ta lång tid...

    Jag stannade på jobbet, men det blev en del telefonsamtal med sambon och min mamma under förmiddagen. Men jag hade fortfarande bara lättare sammandragningar.

    Vid lunchtid började så sammandragningarna komma tätare, de gjorde inte ont, men var ansträngande, jag blev andfådd. Kl 13 bestämde jag att det var dags att packa ihop och åka. En arbetskamrat körde mig. Kl 13.05 klev jag ut från jobbet, 13.15 hämtade vi upp sambon vid hans arbete, 13.20 klev jag in på förlossningen...

    Och bad om ursäkt för att vi var tidiga... "vi skulle egentligen inte vara här förrän klockan två"

    Invägning först, sedan urinprov... Det funkade inte alls... kom ingenting... Ut från toaletten med muggen i högsta hugg "det går inte" (lagom uppstressad) ... Det är lugnt, vi kan ta det senare... På väg från toaletten till förlossningsrummet (tvärs över korridoren) fick jag tre eller fyra kraftiga värkar, nu gjorde det rätt så ont... "ska det kännas så här redan?" ... Konstiga blickar från BM och hennes elev... Eleven säger att "vi ska nog undersöka dig ganska snart"...

    In, på med CTG-remsan, nu börjar det trycka på? BM hivar fram lustgasmasken och säger att nu undersöker vi. Undersökning, konstig blick från BM, hon mumlar något om att hon måste ut i korridoren en sväng, uppmanar eleven att undersöka under tiden... BM kommer tillbaka, hör prat om "fullt öppet"... Bort med masken, spärrar ögonen i BM och frågar "är det för sent för ryggbedövning?" .. "Ja, lilla gumman... du ska ha barn... NU... " ... förstår ingenting, jag hade ju planerat ryggbedövning... BM förklarar att det skedet har jag redan passerat, men klarar jag att hålla tillbaka med krystningen tills de har fått allt i ordning så vore det bra.. "Okej"

    Börjar tjata på sambon att ringa mamma och tala om att vi får stanna... Han tvärvägrar (jo, han fattade vad som hände till skillnad från mig), jag insisterar... Han vägrar fortfarande, jag blir upprörd... Han ringer... Då är klockan 13.45 (kollade samtalsloggen senare). Uppger som anledning till att inte jag ringer att jag pratar med BM...

    Runt omkring springer BM m.fl. och förbereder, full stress... Usk står vid huvudänden och pratar lugnande med mig som inte fattar varför alla ränner omkring... "håll igen liiite till, vi är strax klara" Plötsligt lugnar det ned sig lite, alla samlas omkring mig, BM berättar att nu är det dags att krysta... "Ned med hakan mot bröstet, bit ihop och tryck på"... NU gör det ont... glömmer mig, och stönar rätt högt... BM spänner ögonen i mig och ryter "ner med hakan och tryck på"! ... gapar som en fisk, biter ihop och krystar en sista gång...

    Sen hade jag strax lillkillen i famnen...

    BM, eleven och uskan som var med var helt fantastiska... Fast allt gick så fort och blev så rörigt så var de oerhört proffsiga, när jag blev förvirrad röt BM till så att jag sansade mig... De kände av vad jag behövde =P

    Kan bara som slutkläm lägga till att BM kom in innan hon gick av sitt skift... Pratade en liten stund, och precis när hon skulle gå vände hon sig om och log... "Nästa gång du ska ha barn... Åk in när vattnet går!"

  • Anonym (Kaffedraken)

    Att jag under värkarbetet glömde att andas UT, min sambo fick påminna mig varje gång jag fick en värka att andas ut för jag andades in men inte ut utan höll andan tills han påminnde mig. Jag tillhör också det lyckliga antal kvinnor på jorden som aldrig hade mer än 10min mellan värkarna och öppnade mig fullt ändå. Jag var unik på sjukhuset där jag födde.

  • Anonym (Kaffedraken)

    L P skrev 2009-05-13 21:44:29 följande:


    Oj vad långt det blev... ber om ursäkt!
    hahaha helt underbar berättelse, jättetack att du delade med dig!!!!

    Gummis-de e ju bra att de kan ställa upp med något iaf ;)
  • Anonym (Kaffedraken)

    jag måste ju bara skrva en rolig sak som vi såg EFTER att barnen föddes...

    Sonen är född 05 och dottern 07 och när dottern föddes var en av sköterskorna samma som vi hade med sonen, vilket vi påpekade då dottern var ute.

    Va kul, svarar hon då, det måste jag ju kolla i mina anteckningar.

    En stund senare kom hon tillbaka och sa, ja ni har rätt, jag var med då åxå, och vet ni vad...
    Era barn är födda med exakt samma nummer båda gångerna (antalet barn som fötts alltså).

    Jag tyckte siffrorna på mitt plastarmband kändes bekanta på nå´t vis

    Så jag kan skryta med att ha fött barn i samma nummerföljd fast med 2 års mellanrum


    Gå inte i nån annans fotspår om dom leder dig på villovägar...
  • Anonym (Kaffedraken)

    *skrattar* herregud vad många roliga historier.
    Kommer inte ihåg allt för mycket från min förlossning då jag sugit i mig alldeles för mycket lustgas men jag kommer ihåg att jag stod på knä och lutade mig mot sängkanten för att öppna mig snabbare.
    Efter en stund kände jag att ne nu jäklar måste jag verkligen bajsa.

    Sa till BM att jag måste gå på toaletten.
    Nej sa hon. Jo sa jag. Nej sa hon igen, då sa jag att då får ni skylla er skälva för jag måste SKITA nu!!! Så krysta jag för kung och fosterland..På något sätt så lyckades dom kasta ner mig på rygg och upp i byglarna med benen så fick jag krysta ut dottern. Hade verkligen ingen aning om att kryst värkar kändes så. Var helt säker på att jag skulle bajsa i sängen men det struntade jag i!! hahaha.
    Verkar vara fler som upplevt det :D

Svar på tråden Ni som har haft er förlossning, vad var det knäppaste roligaste som ni kommer ihåg?