• Äldre 28 Apr 15:42
    20035 visningar
    69 svar
    69
    20035

    F.d Jehovas Vittnen?

    Hej!

    Är sedan 10 år utesluten, av egen vilja, från den religiösa organisationen Jehovas vittnen. Min mamma, all släkt på hennes sida, min syster+familj är mycket starkt troende. Har endast kontakt med mamma och syskon idag, för resten är jag "som död". Det är ju så man ska behandla uteslutna...
    Är född och uppvuxen inom denna religion. (utesluten vid 20 år)

    Märker att trots att jag varit "borta" i 10 år, så är man en aning annorlunda. Förstår mer och mer att jag haft en uppväxt som inte liknar andras. Jag hör inte hemma i religionens klor, men känner mig inte heller helt hemma i "den vanliga världen"...

    Finns det fler som jag? Delar gärna erfarenheter...

    Andra som vill, får ju naturligtvis skriva också! Har du frågor, så ska jag såklart göra mitt bästa med att besvara dom.

    // Love is my religion.

  • Svar på tråden F.d Jehovas Vittnen?
  • Äldre 28 Apr 16:59
    #1

    några klick men inga inlägg? skriv gärna!

  • Äldre 28 Apr 17:10
    #2

    hej hej. på hela min mormors sida är dem jehovas, bara mamma som valde bort det, och även har hon enkusin i 20 års ålderns om inte heller är med och inte hennes äldre bror heller. så 3 st i hela släkten som valt bort det . och sen förstås mammas barn jag och mina syskon som inte är jehovas, jag är muslim och mina syskon ike troende så vidare jag vet. men har aldrig känt mig utanför eller ovälkommen. dem har respekterat vårat beslut och har itne brytit kontakten med oss för det. däremot så känner man att man är lite anorlunda då man har en annan syn på religion en vad andra har.

    sen även på pappas sida så är min pappas kusiner jehovas och där har vi väldigt dåligt med kontakt då min pappa och hans syskon är anti jehovas , träffas endast på bröllop och speciela tillfällen ca max 1-2 gånger om året. så där har jag känt att det har livit distans ppga att min pappas sida inte har valt religionen dem har, fast det kan också bero på att min pappas familj är väldigt anti dem också och förstår sig inte på dem och tror att dem tillhör någon slags säkt.

    däremot vet jag att man fryser ut sådana som harblivit uteslutna som jag tycker är lite onödigt då alla faktist itne tror på samma sak och man måste respektera varandra , men vet att dem ser det som ett slags straff och tror att man ska ändra sig då för att inte bli ensam.
    iallafall så hur min mormor som är strakt religös har förklarat för mig.

    när jag va liten så älskade jag att följa med på hennes möten och lyssna tyckte det va intressant , tycker det är intressant med religion överhuvdtaget. skulle vilja följa med henne nu också men hon tycker nog inte om det dåjag är muslim och bär slöja och skulle nog skämas ,men jag tycker det är jätte intressant och höra hur andra har för trosuppfattnign.
    fast jag tvivlar itne på min egen tro fördet då jag tror att islam är faktist den rätta vägen.

  • Äldre 28 Apr 19:28
    #3

    Hej mommi!

    Ja, att inte ha kontakt med uteslutna anses som en slags tuktan och att det ska göra att man längtar tillbaka. Men jag blir faktiskt bara mer anti, man ska väl överlämna sig till Gud isåfall och inte till människorna i församlingen? Eller?
    Men så behandlar man dom som en gång döpt sig, då har man avgett ett löfte till Gud Jehova och om man blir utesluten anses det som ett slags "förräderi". Om man inte döpt sig, är det en annan sak...

    Hur länge har du varit muslim och hur kom det sig att du valde den vägen?

  • Pyret0­8
    Äldre 28 Apr 19:33
    #4

    Har också varit ett vittne, var med i ca 6 år, min "mamma" har tagit helt avstånd från mig, min syster döpte sig aldrig så de är fortfarande som " mor & dotter". I börjar hade jag stora problem med detta, men har hittat mannen i mitt liv och hans familj är det ända jag behöver, de är helt underbara!!

  • Äldre 28 Apr 20:11
    #5
    hippiegirl skrev 2009-04-28 19:28:11 följande:
    Hej mommi!Ja, att inte ha kontakt med uteslutna anses som en slags tuktan och att det ska göra att man längtar tillbaka. Men jag blir faktiskt bara mer anti, man ska väl överlämna sig till Gud isåfall och inte till människorna i församlingen? Eller? Men så behandlar man dom som en gång döpt sig, då har man avgett ett löfte till Gud Jehova och om man blir utesluten anses det som ett slags "förräderi". Om man inte döpt sig, är det en annan sak... Hur länge har du varit muslim och hur kom det sig att du valde den vägen?
    ja varken jag eller min mamma är döpta så kanske därför dem inte stöter bort oss.

    ja jag har vart intresserad av religon sen liten och tycker det är intressant , har alltid trot på gud fast också haft min perioder då jag tvivlat och efter haft en mormor som lärde en jehovas riktning en mamma som betämde sig för att bli katolik och sen en pappa som förbjöd en att tro på gud så kände jag mig ganska förvirrad , men sen nr jag blev äldre så to jag steget själv och börja läsa om olika religioner och stöte på islam på jobbet då några va muslimer,tyckte att det lätt intressat lånade böker på biblioteket och läste en massa på internet och kände mer och mer att det va rätt, sen träffa jag min man som är muslim och inte förens då tog jag steget att konvertera.
    och fram tils idag så har det vart det bästa valet i mitt liv. och känner mig nöjd och lycklig med mitt besut. fast jag har fortfarande intresse för att lära mig om andra religioner på så sätt utväklas man som person tycker jag att lära sig förstå andra och deras religioner och även kultur. och sen även vetenskap det är jätte intressant med alla teorier om livet.

    fast islam är det rätta för mig.

    varför valde du att gå ur jehovas vittnerna. vad fick dig att ta det beslutet ??
  • Äldre 29 Apr 12:30
    #6

    Pyret - Jag och min mamma har haft en väldigt komplicerad relation, speciellt efter uteslutningen. Men det har blivit bättre de senare 2 åren. Vi undviker ämnen som kan uppröra oss båda och jag är nöjd med det. Vi bor en bit från varandra, så vi träffas kanske 2 ggr om året och talar sporadiskt i telefon.
    Men jag har några fina vänner och en underbar sambo och familj, så jag trivs med livet!

    Mommi - Även om jag var starkt troende när jag var liten så kände jag många gånger att det var fel väg för mig. Jag ifrågasatte mycket ju äldre jag blev, men fick inga tillfredställande svar och det gjorde att jag började tvivla mer och mer. Jag fick höra många gånger att man inte ska ifrågasätta det som vi fick lära oss, man skulle bara ta det som sanning.
    Jag gifte mig med en "broder" när jag var 18 år, fast jag insåg att det var helt fel av mig. Men jag hade det jobbigt hemma och ville bara hitta en väg därifrån. Nåt jag verkligen ångrar idag, dels för min egen del men mycket för hans del också. Han älskade mig på riktigt och jag svek honom verkligen när jag ett år senare berättade att jag skulle flytta från honom och tog ut skiljsmässa. Samtidigt som jag gjorde det, tog jag beslutet som jag skulle gjort för längesen, att lämna församlingen.
    Eftersom jag inte ångrade "mina synder" så blev jag utesluten i april-99.

    Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång. Det har varit och är fortfarande känslomässigt jobbigt att man inte har kontakt med släkten, som man hade nära relationer till när man växte upp. Men jag har min egen väg att gå, och tyvärr accepteras inte det.
    Jag vill ha ärlighet och kärlek i mitt liv, inte falska dunkar i ryggen för att man tror på samma sak.

  • Äldre 29 Apr 13:12
    #7
    hippiegirl skrev 2009-04-29 12:30:59 följande:
    Pyret - Jag och min mamma har haft en väldigt komplicerad relation, speciellt efter uteslutningen. Men det har blivit bättre de senare 2 åren. Vi undviker ämnen som kan uppröra oss båda och jag är nöjd med det. Vi bor en bit från varandra, så vi träffas kanske 2 ggr om året och talar sporadiskt i telefon. Men jag har några fina vänner och en underbar sambo och familj, så jag trivs med livet!Mommi - Även om jag var starkt troende när jag var liten så kände jag många gånger att det var fel väg för mig. Jag ifrågasatte mycket ju äldre jag blev, men fick inga tillfredställande svar och det gjorde att jag började tvivla mer och mer. Jag fick höra många gånger att man inte ska ifrågasätta det som vi fick lära oss, man skulle bara ta det som sanning. Jag gifte mig med en "broder" när jag var 18 år, fast jag insåg att det var helt fel av mig. Men jag hade det jobbigt hemma och ville bara hitta en väg därifrån. Nåt jag verkligen ångrar idag, dels för min egen del men mycket för hans del också. Han älskade mig på riktigt och jag svek honom verkligen när jag ett år senare berättade att jag skulle flytta från honom och tog ut skiljsmässa. Samtidigt som jag gjorde det, tog jag beslutet som jag skulle gjort för längesen, att lämna församlingen. Eftersom jag inte ångrade "mina synder" så blev jag utesluten i april-99.Jag har inte ångrat mitt beslut en enda gång. Det har varit och är fortfarande känslomässigt jobbigt att man inte har kontakt med släkten, som man hade nära relationer till när man växte upp. Men jag har min egen väg att gå, och tyvärr accepteras inte det. Jag vill ha ärlighet och kärlek i mitt liv, inte falska dunkar i ryggen för att man tror på samma sak.
    oki dåfärstår jag .
    kontigt att man itne ska ifråga sätta.
    jag ifrågastätter allt för att förstå varför det är så. inom isalm får man ifråga sätta allt förutom gus existens och om det fanns nått innan gud.
    men allt annat är tillåtet att ifrågasätta då det finns alltid ett svar.
    får man inte ifråga sätta så början man så klart undra om det är sant eller inte.

    som islam ex är jag övertygad om att det är sant då jag kan ifrågasätta vad som helst (förutom om guds existens)angående det som trå i koranen och det finns svar och jag får svar och ingen är rädd att man ska ställa en fråga utan att det ska finnas en logisk förklaring., och har ex inte imamen ellern någon kunig svaret på min fråga så gör dem det dem kan för att ta reda på varför det är så så att jag får ett svar , jag nöjer mig absolut inte med svaret ja det står i koranen så då måste det vara sant. jag måste ifråga sätta och måste få en förklaring varför det str som det står och varför saker är som dem är för att förtå , och jag måste juh förstå för att tro och måste förstå för att känna mig säker på det jag tror på .

    så jag kan förstå att du slutade tro om du inte fick bra svar.
  • enny signat­ur
    Äldre 3 May 21:43
    #8

    Gällande hur församlingen agerar så är det väl viss variation mellan olika församlingar?

    Vilka skriveter är det som följs och vilken prioritet har dom? *nyfiken*
    Jag vill minnas en Jehovas bibel och efter lite googling fann jag "Nya Världens översättning av Den heliga skrift" är det den som är själva huvudskriften? Vilka övriga finns det? är dessa tillgängliga för övrig?

  • claudi­a79
    Äldre 5 May 15:02
    #9

    Jag är oxå ett f.d Jehovas vittne. Har varit utesluten i ca 1,5 år nu.

    Wickz: När det gäller uteslutning generellt inom församlingarna så blir du utesluten för samma sak i alla församlingar sas..vissa synder som du gjort och som du inte ångrar/eller vill upphöra med. Det är Bibeln som är grunden till deras tro och det som sägs är förbjudet enligt Bibeln är oxå uteslutningsbara grunder. Den "Nya världens.."som du nämner är den som de följer och det finns bara den. Den är i stort sett samma som den svenska kyrkans bibel, skillnaden är väl att den anses vara mer trogen grundtexterna i skrifterna.
    Alla som vill ha en sådan bibel kan beställa den via Jehovas vittnen.

  • SeTa
    Äldre 5 May 22:52
    #10

    Jag sitter precis med ett arbete om JV. Inriktningen är kultur.
    Någon som har lust att berätta lite mer om den?

Svar på tråden F.d Jehovas Vittnen?