Jag älskar mitt barn...

Äntligen ett fint och härligt inlägg Jag kände sådan värme alldeles nyss då jag såg min son som var nyvaken, han log också och var så sömnig och så söt som han var så smälte mitt hjärta!

Novemberbarn 08 skrev 2009-05-05 00:51:08 följande:

Åh, jag förstår precis hur det känns... det gör nästan ont i mitt hjärta när jag tänker på min lilla älskling. Nu när man har en liten, undrar man hur man någonsin har kunnat leva utan honom (när han inte fanns i världen)! Märkligt må jag säga, men gud vad han är härlig...

När han sover nattetid (som nu), och jag inte har varit hos honom på en eller ett par timmar (han sover i sängen, jag sitter i köket/vardagsrummet) saknar jag honom och bara måste gå och titta på honom och hans söta, lilla öppna mun, och den ansträngda minen han gör i sömnen.

Åh, lovelovelove säger jag bara!

Fy fan vad skönt att se en människa säga så direkt från hjärtat istället för att starta en tråd som går ut på att skryta eller trycka ner andra som har svårare att känna lycka för tillfället

Oj, det var verkligen inte min mening att såra någon!

Ville bara uttrycka mina känslor, har bara känt mig så glad bara nu när jag på allvar börjat komma ur en förlossningsdepression...

Gravid 89 skrev 2009-05-05 01:03:54 följande:

Alltså jag var allvarlig? Jag blev inte alls sårad. Jag är gravid och blev jätteglad av att läsa det du hade skrivit! Det är tyvärr vanligt att folk istället startar trådar där de berättar hur dåliga föräldrar andra är eller fokuserar på andra barns brister för att framhäva sitt goda föräldraskap! Din tråd var ärlig, vacker och värmande

Jaha, du menade så! Jag missuppfattade ditt inlägg, hehe! Jag mppfattade det som om du menade att jag skröt!

Jag känner mig så glad bara, och ville verkligen säga det. Jag har känt mig lite nedstämd efter förlossningen men nu känner jag att det börjar bli lite ordning på hormonerna!

Men tack så mycket för ditt inlägg, nu i eftehand värmde det! Fniss!

Gravid 89 skrev 2009-05-05 01:13:09 följande:

Jag hoppas att det är min tur att känna så snart! Om lill vill stanna kvar i magen dvs

Vilken vecka är du i? Ett stort grattis förresten! Det måste kännas mysigt?!

Gravid 89 skrev 2009-05-05 01:14:40 följande:

Tack : ) Jag är i vecka 16 nu. Känner mig totalt ogravid och har ingen mage eller livmoder som känns! mycket märklig upplevelse just nu faktiskt :)

Men, det är ju så olika för alla... jag upplevde att min mage började synas i vecka 20-22 ungefär. Då började jag känna mig rätt gravid... fast jag hade ju såklart känt mig lite "gravid" innan dem veckorna också, jag kände första sparken i vecka 14 men det var bara små-små-små mini-kickar. Idag när jag tänker tillbaka kan jag knappt fatta att det är min lilla bebis här hemma som gjorde dem kickarna! Undrar hur min sötis såg ut då, när han bara var ett litet foster?

Vilka upplevelser du har framför dig!!!

Gravid 89 skrev 2009-05-05 01:22:14 följande:

Haha det låter underbart! Jag har moderkakan i framvägg så jag räknar med att det kan dröja ett tag men det låter värt att vänta på

Ja, jo... de kunniga säger ju att det kan ta lite längre tid då att känna karate-kickarna! Min moderkaka var långt i bakvägg, så det gjorde väl också sitt... kanske också att (jag har i af inbillat mig det) mina "väggar" i magen varit väldigt lyhörda! Hihi!

Gravid 89 skrev 2009-05-05 01:35:08 följande:

Jag är avundsjuk. Ska be liten att sparka hårdare. Lika bra att börja uppfostra tidigt

Fint inlägg TS!

Jag känner likadant. Och har gjort det i snart 4 år. Jag är så tacksam vaje morgon när jag vaknar upp bredvid min underbare ljuslockige son och min fantastiska lilla runda bebisdotter. Jag vet inte vad jag har gjort för att förtjäna att dessa två fantastiska människor i mitt liv!

Nu sitter jag i sängen mitt emellan dem med datorn i knät och jag får tårar i ögonen bara av att titta på dem. All kärlek och lycka som de ger mig har fått mig att bli så stark. För jag vet att så länge jag har dem är allt okej. Inget annat spelar någon roll och man orkar inte hänga upp sig på alla skitsaker längre...

Haha, ja!

Jag minns "knappt" hur det kändes när min lilla bebis busade där inne i magen! Men när jag tänker tillbaka på det så får jag fjärilar i magen! Och som sagt, jag kan knappt fatta att det var min lilla parvel som levde rövare där inne! I min mage! Du har en väldigt mysig tid framför dig alltså! Lycka till med allt!

Gravid 89 skrev 2009-05-05 02:36:04 följande:

Tack

Vad rart... jag känner igen mig.
Ibland sitter jag bara och tittar på honom och blir tårögd. Han är så himla rar, (vilket ju är väldigt typiskt för bebisar visserligen, men det är ju så! ) och man kan verkligen titta i evigheter.

Jag känner igen mig mycket i det du skriver att det känns som om inget annat spelar någon roll, och att man inte orkar hänga upp sig på alla skitsaker längre. Jag tänker t ex på att jag "oroade" mig för min vikt när jag vägde 50 kg (tiden innan jag blev gravid). Men tänk att jag slutade oroa mig när jag gick upp 21 kg (eller var det 22 kg?) under graviditeten då spelade inte dem där extrakilona någon som helst roll... och fastän jag har 5 kg "kvar" till min ursprungsvikt så skiter jag fullständigt i det. Det spelar ingen roll längre...

mysigt! jag har fått en liten kille för två veckor sen, kan kännas så stort när jag ligger och tittar på honom på morgonen när han vaknar och ammar. kan inte fatta att JAG har fött honom :) det är bre coolt!

Vilken fin tråd! Blev alldeles varm av att läsa din text! :)