Kan man träna bort Autism?

Autism talas alltid om som något permanent. Men ganska många blir faktiskt av med diagnosen. Den här metoden som Aftonbladet skriver om är något av det som har bäst vetenskapligt dokumenterad effekt, men det finns många behandlingsmetoder - allt från terapi / träning till syrgasbehandlingar och koständringar bara för att nämna något. I tråden här om autism och olika behandlingsmetoder hittar du mer info www.familjeliv.se/Forum-3-60/m43688630.html

Jag måste säga att jag är liiite skeptisk. Jag tror att barnet tillsynes kan fungera bra, kanske särskilt nu innan det ställs krav på högre självständighet. Men jag tror faktisk att personen själv alltid kommer att känna sig "annorlunda" och att det kommer märkas bättre för barnet/personen när den ska klara sig helt själv i arbetsliv/familjeliv etc.

för många är det säkert så, men andra beskriver det inte så i vuxen ålder (tänker på tex Ron, det första Son-Rise barnet).

min bror fick diagnosen vid 4 års åldern .
Den är borta nu han är 18 år :
Samarbete mellan Bnk och dagis , egen fröken och träna hemma .
Hjälpt Grymt mycket !!! Jag var så lite när detta hände så jag minns inte så mycket.
han kanske inte var så grav. Han kunde inte prata vid 4 och inte kunde han känna smärta , han grät aldrig . Vad jag tyckte han var en konstig bror :)
Men det blev borttränat .

Ja, autism kan i princip behandlas/tränas bort i vissa fall. Det handlar kanske inte om att all autism försvinner utan det finns kvar små rester som tex. lite större oro eller större benägenhet att fokusera på detaljer, men att detta bara är små personlighetsdrag och inget större handikapp. Egentligen är det inte så konstigt. Hjärnan är enormt mottaglig för träning, speciellt i barndomen och träning leder i många fall både till normalisering och kompensering av hjärnans olika funktioner.

Jag tror att autismen alltid finns kvar även om man med träning givetvis kan ta bort/minska symptomen.

Det är precis som med all annan träning - man blir bättre om man tränar. Man lär sig både hur man själv ska reagera på olika situationer OCH på hur omgivningen reagerar på olika situationer.
Man lär sig att om man gör på ett visst sätt så mår man bättre och därför gör man i fortsättningen på detta sätt.

Min dotter har högfungerande autism och det har verkligen varit JÄTTEJOBBIGT under hennes skoltid. Hon fick inte diagnos förrän hon var 10 år, men i efterhand så kommer man ju ihåg många situationer som bekräftar att hon varit annorlunda redan från början.

Nu ska hon börja i vanlig gymnasieklass till hösten och förhoppningsvis kommer hon att klara av det bra, trots att hon gått i liten klass i 6 år.

Jag har jobbat ENORMT mycket med henne och har fått tjata in det mesta i henne.
Det man säger 1 gång till ett "vanligt" barn måste man kanske säga 100 eller 1000 gånger till ett autistiskt barn. Inte för att de är "dumma i huvet", utan för att de helt enkelt inte (verkar det som) har plats med det i skallen just då.

Men aldrig någon gång, någonstans har jag fått informationen att man faktiskt kan förändra sitt barn till det bättre genom intensiv träning. Oavsett vilken form av träning det är, hemmagjord eller efter ett speciellt träningsprogram, så är jag övertygad om att man kan förändra sitt barn så att det får ett lättare liv.
Jättebra om det nu börjar lyftas fram så att föräldrar kan känna att det iaf finns något de kan göra själva och inte bara lämna över allt till BUP som, enligt min erfarenhet, inte är så duktiga på autism.

har bup hand om atustiska ?

Vi gjorde utredningen via BUP, sen slussades vi över till Autismcenter för små barn (habilitering) och vi tränar via ett privat företag - Banyan - som Stockholm har köpt in tjänsten av.

aa ok . vi hade BNK här i gbg som min bror fick diagnosen av .

Jag tror också att det handlar om att träna bort beteenden och lära sig nya, fungerande beteenden. Anpassning till det "normala".
Den neuropsykiatriska biten, personligheten går nog inte att byta.
Man kan ju inte gärna transplantera själar...

Det finns säkert föräldrar som tycker att diagnosen på deras barn är besvärlig/genant/skamlig/tabubelagd och att de så hett önskar att deras barn vore "normala", så att de griper efter halmstrån och tillskriver sina barn ett tillfrisknande (fast Autism inte är en sjukdom, utan en personlighet).