• LykkeLee

    Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?

    Mina tonåringar strular till det hela tiden och jag är så himla rädd att soc ska tycka att jag brister som förälder och ta mina barn ifrån mig. Jag har efter en depression dessutom inte orkat hålla städat hemma så skulle dom göra ett hembesök så skulle dom kanske tycka att jag har förstökigt. Jag har inte smutsigt, men stökigt. Vårt hem utgör alltså inte en hälsofara.
    Vår ekonomi tillåter inte ett större boende än vad vi har idag, så det är bara de två största (tonåringarna) som har egna rum, annars delar barnen två och två och vi vuxna sover i vardagsrummet. Är det ett krav att barnen ska ha egna rum?

    Finns det "kriterier" eller regler för när soc tar barnen? Man läser ju skräckexempel och skulle soc ta mina barn så vet jag med all säkerhet att då är mitt liv slut. Då orkar jag inte leva mer. Dom är anledningen till att jag kliver upp på morgonen och min största glädje i livet.

  • Svar på tråden Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?
  • Anonym

    TS: Kanske ska du börja med dig sjäv. Du har haft en depression o orkar inte städa!! Börja där. Få iordning på "ditt" liv innan du börjar med dina barns.. Kanske det är där problemet ligger.

  • Dr Mupp
    Anonym skrev 2009-05-18 01:46:04 följande:
    Min historia är inte påhittade utan helt verklighetsbaserad, lever i den just nu.
    Fast vi ser bara din sida. Om man får se båda sidor brukar det framkomma en helt annan bild.

    Min mamma tyckte att soc gjorde fel när de omhändertog min syrra. Hon hade ju inte gjort nått fel. Att hon lämnade min syrra på dagis medvetslös efter att hon släppt vagnen på flit en trappa upp var ju inget fel, man måste ju få tyst på skrikande ungar. Min mamma anser att soc är monster som tar barn från välfungerande föräldrar. Alla andra kan inte fatta att soc lät henne behålla tre barn trots det hon gjort med ettan.

    Så föräldrar som brister så i sin omsorg om barnet att det LVU:as saknar ofta förmågan att se sina egna brister.
  • Queen70

    Precis så...Även om inte allt är lika dramatiskt som din historia...hu..


    Dr Mupp skrev 2009-05-18 11:09:26 följande:
    Fast vi ser bara din sida. Om man får se båda sidor brukar det framkomma en helt annan bild.Min mamma tyckte att soc gjorde fel när de omhändertog min syrra. Hon hade ju inte gjort nått fel. Att hon lämnade min syrra på dagis medvetslös efter att hon släppt vagnen på flit en trappa upp var ju inget fel, man måste ju få tyst på skrikande ungar. Min mamma anser att soc är monster som tar barn från välfungerande föräldrar. Alla andra kan inte fatta att soc lät henne behålla tre barn trots det hon gjort med ettan.Så föräldrar som brister så i sin omsorg om barnet att det LVU:as saknar ofta förmågan att se sina egna brister.
  • snöbebis
    Queen70 skrev 2009-05-18 11:22:41 följande:
    Precis så...Även om inte allt är lika dramatiskt som din historia...hu..Dr Mupp skrev 2009-05-18 11:09:26 följande:
    Jag har en plastsyster som fråntogs vårdnaden av sin son när han var ett par år (pappan fick ensam vårdnad). Hon hade alkoholproblem och var full när hon hade hand om pojken. Det är många år sedan nu och hon är fortfarande alkis, vid 35 har hon aldrig haft ett jobb, massor av betalningsanmärkingar, får ingen vettig bostad, bor på campingar eller hemma hos försupna män. Och gissa vad, hon har enligt sig själv inga alkoholproblem och soc är monster som tog hennes son!
  • Anonym (NEJ)
    Queen70 skrev 2009-05-18 02:00:14 följande:
    Ja det törs du. Socialtjänsten är till för det.man omhändertar inte barn utan anledning, däremot är det ofta så att de fallen att det går så långt, så beror det just på att föräldrarna inte har en insikt om sina problem och inte förstår att de behöver hjälp. Således ligger de i sakens natur att de tror att socialtjänsten omhändertagit barnen utan anledning.
    OM man hamnar hos en bra socialsekreterare och kommun - så visst - då ÄR detta socialens syfte!

    Jag har dock en vän som är advokat och har jobbat mångårigt med klienter som blivit felbehandlade av soc! Då pratar vi framförallt LVU! Hon kan räkna upp ett trettiotal historier där soc har agerat både felaktigt, "panikartat" och utan riktig grund!

    Förstår om du som soc.sekreterare (som säkert är en seriös och bra sådan) försvarar soc, då din erfarnehet är denna - men faktum är att soc faktiskt begår misstag!

    I mitt eget fall kan jag berätta att jag är 37, har ett barn som jag uppfostrat klanderfritt i 18 år, samt ett barn på snart 5. Jag bor i ett hus sedan 15 år tillbaka och har inga betalningsanmärkningar eller förekommer i belastningsregistret! Jag har hela mitt liv klarat av att sköta både jobb, hushåll, barn och djur m.m.

    DOCK hände en händelse runt nyår som var allvarlig - då pappa misstänktes för en grov sak mot vår dotter - som hon träffar reglebundet. DÅ blev även JAG utredd och det är faktiskt det hemskaste jag upplevt!

    Jag lider idag av posttarumatisk stress - PGA av SOC!

    Jag har blivit heltidsjuksriven och är verkligen livrädd för denna instans! Skulle aldrig våga vända mig till dem igen. När de utredde pappan - HOTADE de med att FRIHETSBERÖVA mig - genom att försöka övertala mig att bo på ett UtREDNINGSHEM i hela 5 veckor! De sa att om jag ej gick med på det frivilligt så skulle de kunna sätta in LVU!

    Jag levde i veckor i sträck med att mitt barn en dag skulle vara "bortrövad" från dagis, eftersom soc. ev häntat henne där och placerat henne på tvångshem! Detta har hänt flertalet ggr förr - och finns att läsa MASSOR om på internet - hur SOC är en rättsapparat utan dess like och agerar gestapo!

    NU är det så att jag lider av viss social fobi - som är kopplat till vissa specifika situatoner! Utredarna har varit nedsättande - krävt mina journaler - (vilket min psykiatriker fick intyga att jag TROTS viss social fobi faktiskt KAN vara en god mor)!! Detta är / var oerhört kränkade - dels var jag själv CHOCKSKADAD av det jag redan själv försökte bearbeta (dvs misstanken - som pappan anklagades för) - och sedan att ovanpå detta själv utredas och hotas med tvångs/frihetsberövande där jag skulle vara bevakad 24/h dygn av flertalet expertis som skulle vara ute efter att leta fel!

    DOCK ÄR jag verbal - och jag har använt denna förmåga till MAX. Jag har också ett mångårigt stort kontaktnät - advokater, läkare, socsekreterare, BVC-sköterskor m.m. - och låtit alla uttala sig om mig som person.

    Jag är idag heltidsjukskriven pga av allt soc utsatt mig för!

    De har nu lagt ner hela utredningen - MEN SPÅREN är kvar. Jag kommer att få jobba MKT med att få BEARBETA deras kränkade agerande! Hur kan man agera så oproffigt när man borde hjälpa mig att stärka mig som mor - då jag är i chocktillstånd själv!!

    TYVÄRR har inte socutredningen gynnat mitt barn alls - då jag numera ALDRIG skulle våga be om hjälp utan bara vill komma så långt ifrån soc och myndiheter det bara går.

    Skulle utifrån min erfarnehet (samt min vän som är advokat som berättat många SANNA skräckhistorier) ALDIG ALDRIG dra in soc på ngt endaste vis igen!!!

    Det är mkt tragiskt för fokus borde ligga på mitt barn - OM hon varit utsatt för vissa saker - men jag är själv så utmattad, chockad, skakig och befinner mig i både utmattningstillstånd samt posttramatisk stress! TACK för det SOC!
  • Anonym
    Dr Mupp skrev 2009-05-18 11:09:26 följande:
    Fast vi ser bara din sida. Om man får se båda sidor brukar det framkomma en helt annan bild.Min mamma tyckte att soc gjorde fel när de omhändertog min syrra. Hon hade ju inte gjort nått fel. Att hon lämnade min syrra på dagis medvetslös efter att hon släppt vagnen på flit en trappa upp var ju inget fel, man måste ju få tyst på skrikande ungar. Min mamma anser att soc är monster som tar barn från välfungerande föräldrar. Alla andra kan inte fatta att soc lät henne behålla tre barn trots det hon gjort med ettan.Så föräldrar som brister så i sin omsorg om barnet att det LVU:as saknar ofta förmågan att se sina egna brister.
    LVU har inte mina barn, men jag har inte fått någon förklaring till varför dem undanhåller för mig var barnen finns går på förskola någonstans osv.

    Jag har varken förskönat eller överdrivit min berättelse åt något håll. Om det hade varit något "fel" på mig så hade det framkommit i utredningar socialen gjort, vilket det inte har gjort. Jag brister inte i min omsorg och utredningen har avslutats utan åtgärd.
  • Anonym

    Anonym (NEJ) skrev 2009-05-18 15:46:43 följande:


    OM man hamnar hos en bra socialsekreterare och kommun - så visst - då ÄR detta socialens syfte!Jag har dock en vän som är advokat och har jobbat mångårigt med klienter som blivit felbehandlade av soc! Då pratar vi framförallt LVU! Hon kan räkna upp ett trettiotal historier där soc har agerat både felaktigt, "panikartat" och utan riktig grund!Förstår om du som soc.sekreterare (som säkert är en seriös och bra sådan) försvarar soc, då din erfarnehet är denna - men faktum är att soc faktiskt begår misstag!I mitt eget fall kan jag berätta att jag är 37, har ett barn som jag uppfostrat klanderfritt i 18 år, samt ett barn på snart 5. Jag bor i ett hus sedan 15 år tillbaka och har inga betalningsanmärkningar eller förekommer i belastningsregistret! Jag har hela mitt liv klarat av att sköta både jobb, hushåll, barn och djur m.m.DOCK hände en händelse runt nyår som var allvarlig - då pappa misstänktes för en grov sak mot vår dotter - som hon träffar reglebundet. DÅ blev även JAG utredd och det är faktiskt det hemskaste jag upplevt!Jag lider idag av posttarumatisk stress - PGA av SOC!Jag har blivit heltidsjuksriven och är verkligen livrädd för denna instans! Skulle aldrig våga vända mig till dem igen. När de utredde pappan - HOTADE de med att FRIHETSBERÖVA mig - genom att försöka övertala mig att bo på ett UtREDNINGSHEM i hela 5 veckor! De sa att om jag ej gick med på det frivilligt så skulle de kunna sätta in LVU! Jag levde i veckor i sträck med att mitt barn en dag skulle vara "bortrövad" från dagis, eftersom soc. ev häntat henne där och placerat henne på tvångshem! Detta har hänt flertalet ggr förr - och finns att läsa MASSOR om på internet - hur SOC är en rättsapparat utan dess like och agerar gestapo!NU är det så att jag lider av viss social fobi - som är kopplat till vissa specifika situatoner! Utredarna har varit nedsättande - krävt mina journaler - (vilket min psykiatriker fick intyga att jag TROTS viss social fobi faktiskt KAN vara en god mor)!! Detta är / var oerhört kränkade - dels var jag själv CHOCKSKADAD av det jag redan själv försökte bearbeta (dvs misstanken - som pappan anklagades för) - och sedan att ovanpå detta själv utredas och hotas med tvångs/frihetsberövande där jag skulle vara bevakad 24/h dygn av flertalet expertis som skulle vara ute efter att leta fel!DOCK ÄR jag verbal - och jag har använt denna förmåga till MAX. Jag har också ett mångårigt stort kontaktnät - advokater, läkare, socsekreterare, BVC-sköterskor m.m. - och låtit alla uttala sig om mig som person.Jag är idag heltidsjukskriven pga av allt soc utsatt mig för!De har nu lagt ner hela utredningen - MEN SPÅREN är kvar. Jag kommer att få jobba MKT med att få BEARBETA deras kränkade agerande! Hur kan man agera så oproffigt när man borde hjälpa mig att stärka mig som mor - då jag är i chocktillstånd själv!!TYVÄRR har inte socutredningen gynnat mitt barn alls - då jag numera ALDRIG skulle våga be om hjälp utan bara vill komma så långt ifrån soc och myndiheter det bara går.Skulle utifrån min erfarnehet (samt min vän som är advokat som berättat många SANNA skräckhistorier) ALDIG ALDRIG dra in soc på ngt endaste vis igen!!!Det är mkt tragiskt för fokus borde ligga på mitt barn - OM hon varit utsatt för vissa saker - men jag är själv så utmattad, chockad, skakig och befinner mig i både utmattningstillstånd samt posttramatisk stress! TACK för det SOC!
    Det här låter precis som det som hände/händer mig. Du har satt ord på det som jag känner och jag kan säga att jag blivit behandlad på exakt samma sätt. Vi kanske bor i samma kommun.
  • Anonym (NEJ)
    Queen70 skrev 2009-05-18 02:00:14 följande:
    Ja det törs du. Socialtjänsten är till för det.man omhändertar inte barn utan anledning, däremot är det ofta så att de fallen att det går så långt, så beror det just på att föräldrarna inte har en insikt om sina problem och inte förstår att de behöver hjälp. Således ligger de i sakens natur att de tror att socialtjänsten omhändertagit barnen utan anledning.
    OM man hamnar hos en bra socialsekreterare och kommun - så visst - då ÄR detta socialens syfte!

    Jag har dock en vän som är advokat och har jobbat mångårigt med klienter som blivit felbehandlade av soc! Då pratar vi framförallt LVU! Hon kan räkna upp ett trettiotal historier där soc har agerat både felaktigt, "panikartat" och utan riktig grund!

    Förstår om du som soc.sekreterare (som säkert är en seriös och bra sådan) försvarar soc, då din erfarnehet är denna - men faktum är att soc faktiskt begår misstag!

    I mitt eget fall kan jag berätta att jag är 39, har ett barn som jag uppfostrat klanderfritt i 18 år, samt ett barn på snart 5. Jag bor i ett hus sedan 15 år tillbaka och har inga betalningsanmärkningar eller förekommer i belastningsregistret! Jag har hela mitt liv klarat av att sköta både jobb, hushåll, barn och djur m.m.

    DOCK hände en händelse runt nyår som var allvarlig - då pappa misstänktes för en grov sak mot vårt gemensamma barn. (Vi lever ej längre tillsammans, jag och pappan). DÅ blev även JAG utredd och det är faktiskt det hemskaste jag upplevt!

    Jag lider idag av posttarumatisk stress - PGA av SOC!

    Jag har blivit heltidsjuksriven och är verkligen livrädd för denna instans! Skulle aldrig våga vända mig till dem igen. När de utredde pappan - HOTADE de med att FRIHETSBERÖVA mig - genom att försöka övertala mig att bo på ett UtREDNINGSHEM i hela 5 veckor! De sa att om jag ej gick med på det frivilligt så skulle de kunna sätta in LVU!

    Jag levde i veckor i sträck med att mitt barn en dag skulle vara "bortrövad" från dagis, eftersom soc. ev häntat henne där och placerat henne på tvångshem! Detta har hänt flertalet ggr förr - och finns att läsa MASSOR om på internet - hur SOC är en rättsapparat utan dess like och agerar gestapo!

    NU är det så att jag lider av viss social fobi - som är kopplat till vissa specifika situatoner! Utredarna har varit nedsättande - krävt mina journaler - (vilket min psykiatriker fick intyga att jag TROTS viss social fobi faktiskt KAN vara en god mor)!! Detta är / var oerhört kränkade - dels var jag själv CHOCKSKADAD av det jag redan själv försökte bearbeta (dvs misstanken - som pappan anklagades för) - och sedan att ovanpå detta själv utredas och hotas med tvångs/frihetsberövande där jag skulle vara bevakad 24/h dygn av flertalet expertis som skulle vara ute efter att leta fel!

    DOCK ÄR jag verbal - och jag har använt denna förmåga till MAX. Jag har också ett mångårigt stort kontaktnät med bla: advokater, polis, läkare, socsekreterare, BVC-sköterskor m.m. - och låtit alla uttala sig om mig som person.

    Jag är idag heltidsjukskriven pga av allt soc utsatt mig för!

    De har nu lagt ner hela utredningen - MEN SPÅREN är kvar. Jag kommer att få jobba MKT med att få BEARBETA deras kränkade agerande! Hur kan man agera så oproffigt när man borde hjälpa mig att stärka mig som mor - då jag är i chocktillstånd själv!!

    TYVÄRR har inte socutredningen gynnat mitt barn alls - då jag numera ALDRIG skulle våga be om hjälp utan bara vill komma så långt ifrån soc och myndiheter det bara går.

    Skulle utifrån min erfarnehet (samt min vän som är advokat som berättat många SANNA skräckhistorier) ALDIG ALDRIG dra in soc på ngt endaste vis igen!!!

    Jag är idag helt utmattad, chockad, skakig och befinner mig i både utmattningstillstånd samt posttramatisk stress - tack vare soc!

    MITT RÅD är: Är du högutbildad och mkt verbal, har du ett brett kontaktnät inom advokater, poliser m.m. - förekommer EJ i balsningsregistret, ej har betalningsanmärkningar, mkt goda referenser, inga alls psyksika åkommor (som det finns journal på) - och du håller dig ytterst saklig och konkret (inte säger att du själv är utmattad, deprimerad osv) - då kan du kontakta socialen. Tänk på att ALLT du säger kommer att utredas, granskas, vändas och vridas på och kommer att användas emot dig!

    Var också beredd på att bli utredd under 4 månader SAMT inställd på att medverka att komma till utredningshem (som är frihetsberövande under obestämt tid - tycker de ej att du är "perfekt" kan det förlängas upp till 7 mån). Du kommer EJ få ersättning för förlorad arbetsinkomst - och barnen rycks upp ur narmala hemmiljön, med skola, dagis, vänner osv) - samt är beredd att det finns en risk att barnen blir omhändertagna av LVU - så kontakta soc! Har du TUR så hamnar du hos en bra handläggare!

    Lycka till!
  • Anonym (NEJ)

    MITT RÅD är: Är du högutbildad och mkt verbal, har du ett brett kontaktnät inom advokater, poliser m.m. - förekommer EJ i balsningsregistret, ej har betalningsanmärkningar, mkt goda referenser, inga alls psyksika åkommor (som det finns journal på) - och du håller dig ytterst saklig och konkret (inte säger att du själv är utmattad, deprimerad osv) - då kan du kontakta socialen. Tänk på att ALLT du säger kommer att utredas, granskas, vändas och vridas på och kommer att användas emot dig!

    Var också beredd på att bli utredd under 4 månader SAMT inställd på att medverka att komma till utredningshem (som är frihetsberövande under obestämt tid - tycker de ej att du är "perfekt" kan det förlängas upp till 7 mån). Du kommer EJ få ersättning för förlorad arbetsinkomst - och barnen rycks upp ur narmala hemmiljön, med skola, dagis, vänner osv) - samt är beredd att det finns en risk att barnen blir omhändertagna av LVU - så kontakta soc! Har du TUR så hamnar du hos en bra handläggare!

    Lycka till!

  • Anonym

    Jag började störtgrina på sockontoret, hade socialbidrag, skulder hos KF och gissa vad. Soc anser mig vara en bra förälder ändå för jag sätter mina barn först.

Svar på tråden Vad är det för "krterier" som gäller för att soc ska ta ens barn ?