Vill ALDRIG mer jobba!

Allvarligt talat, är det bara jag som känner avsmak när jag läser denna tråden? Vuxna kvinnor som vill stanna hemma för resten av livet, få bidrag så man slipper jobba. Det finns väl inte en jävel i hela världen som vill jobba, klart som fan det är roligare att stanna hemma, vakna upp en sen förmiddag, laga lite mat och sedan sticka ut på stan och slå ihjäl tid med vännerna. Ta lite ansvar och väx upp för helvete.

Skrämmande siffror man läser om, kvinnor som stannar hemma 3-7år, vad FAN är det frågan om?

Jag njuter också att vara mammaledig. Skulle gärna vilja vara det i flera år. Ångesten är bara att efter flera års mammaledighet så står man där, vill jobba men känner sig fullständig värdelös i arbetsmarknaden! Ens sambo har då under samma tid haft sina hundår i karriären och kan då få en rimlig lön och arbetsuppgifter. Själv får man istället börja om från noll. Inte så roligt:(

Jag tycker att det är en helt fantastisk inställning folk har till arbete och samhället i stort. Ska punkta upp det åt er så ni enkelt kan överblicka det hela utan missförstånd:

1. Jag har fött barn, jag har stannat hemma med barnet i X år. Jag är mycket välkommen hos en arbetsgivare. 
Mja, detta är förvisso sant. Om du jobbar som städerska eller präst. Nästintill alla branscher förändras och när du som arbetssökande (varför du ska få knata runt hemma i 7år och ändå "ha rätt till din gamla tjänst" / "en tjänst på företaget överhuvudtaget" är för mig en gåta) kliver in på arbetsmarknaden igen efter ett par år hemma är din kunskap och erfarenhet förlegad. Visst, det går alltid att lära upp sig på nytt men frågan är hur många arbetsgivare som väger detta lättare pga. att du har matat diskmaskinen och bytt bajsblöjor i X år. Kom ihåg, ett företag är tänkt att vara vinstdrivande, det är ingen välgörenhet. Även statliga och kommunala institutioner vandrar åt detta håll eftersom det inte längre är försvarbart att slösa skattepengar som det var tidigare under "alla kan, alla får och misstag ska inte åtgärdas utan upprepas till fördömelse"-sossesamhället. 

Är alla med så långt? Har ni läst igenom min text två gånger? Bra, då har vi reducerat antalet rabiata mothugg med 50%.

2. Det gagnar samhället att jag går hemma eftersom att mina barn får en bättre uppfostran och barndom.
Jasådu, så en hemmamamma är alltså nyckeln till ett lyckligt liv för barnet? Jag har sett otaliga familjer där modern har funnits med mycket länge i början av livet - där det sen gått åt helvete för barnet. Droger, kriminalitet, utanförskap, dåliga jobb och taskig livssyn.  Att vara hemma med sina barn är inget mirakelkoncept. Min ensamstående mamma jobbade mer än heltid och försörjde oss - jag är nu, utan vidare utbildning, en höginkomsttagare för min ålder (ligger en bra bit över medel) med en lysande framtid och en drivkraft utan dess like att nå toppen.
Slutsats för punkt två: Att gå hemma med barnen innebär inte en nog hög hitrate på success för att det ska bli subventionerat av staten.

 Har ni kokat över ert tévatten på spisen ännu av förskräckelse? Inte? Håller jag fortfarande en röd tråd och en vettig tes? Kanske! Tackar tackar!

3. Någon skrev, och jag måste påpeka att det var en av dessa mammor:
" Man borde få bidrag till skolåldern, tror det var bättre förr när mammor var hemma ovh man lekte ute på gården istället för på dagis (Dissar inte dagis alls, men i e ideell värld skulle det inte behövas)"

Okej, så vi ska alltså skutta tillbaka 60år i tiden och placera kvinnorna i hemmet, vid spisen, och störta hela den jämställdhetsrushen som, märk väl, kvinnorna har varit minst sagt intresserade av sedan dess? Helt otroligt!
Och för att bemöta den väntade kritiken angående detta, Nej det kommer inte bli annorlunda eftersom att vi är mer jämställda idag. Om kvinnorna fasas ut från arbetsmarknaden kommer det bli likadant, tro mig.

Nej, jag vandra med jämställdhetens fana högt och säger adekvat arbete efter utbildning och kompetens till alla!

Så, ge mig vettiga mothugg och argument tillbaka, texter där jag svartmålas utan konkreta argument kommer anmälas och bestridas det grövsta.

Jag är med barn, så för min del är det att stanna hemma i 2 år till Sköööööööööööööööööööööönt!
( Har en 1-åring och är mammaledig med henne ) men nu ska nr 2 komma i februari, så här ska man inte jobba än