Forum Abort - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Medicinsk abort

    Fre 5 jun 2009 17:58 Läst 152722 gånger Totalt 80 svar
    Fre 5 jun 2009 17:58

    Hejsan. Fick reda på att jag var gravid för några dagar sedan.
    Har en tid velat ha barn med min sambo men det har hänt en del saker på senaste som gör att jag inte tänker behålla barnet.

    Ringde kvinnokliniken och fick en tid på tisdag nästa vecka. Tänkte höra med er som genmgått en medicinsk abort hur detta gick till och så? Gjordes aborten på första besöket eller fick ni komma tillbaka?
    Hade man väldigt ont under aborten? Är rädd att det ska göra hemskt ont.

    Och ni som gjort en medicinsk abort? Efter hur lång tid blev ni med barn igen, ni som försökt?

    Är så himla rädd att jag inte ska kunna få barn senare.

    Tacksam för alla svar och råd

  • Anonym (Straw­berry)
    Visa endast
    Fre 13 jul 2012 21:40 #51

    Tråden är gammal, men jag känner ändå att jag vill fylla på med min berättelse här eftersom det säkert finns de som har ett intresse av att läsa gamla trådar i detta ämne. 

    Jag gjorde en medicinsk abort i dag.

    Onsdag: Var på kvinnokliniken och fick Mifegyne, som skulle stoppa graviditeten. Två timmar efter tablettintaget slutade jag upp att ha ont i magen (hade gått med det i två veckors tid). I övrigt kände jag ingenting, varken illamående eller smärtor.

    Torsdag: Inga biverkningar alls, men på kvällen fick jag svagt bruna flytningar. 

    Fredag (i dag): Tillbaka på kvinnokliniken kl 8.00, där jag fick fyra slidpiller som skulle framkalla sammandragningar i livmodern. Valde bort Citodon eller spruta som smärtlindring och tog ist en Voltaren + en Alvedon. Efter en timme kom blödningen igång på allvar, men jag kände ingen smärta. Fem timmar senare hade jag fortfarande inte någon smärta, men fick åka hem. 

    Nu under kvällen när smärtlindringen inte längre håller i sig, är jag lite öm i magen och känner att det svider en aning - men det är också allt. Det känns att jag har ett litet sår inuti, men det hade lika gärna kunnat vara utanpå huden (så lite besväras jag av det rent smärtmässigt).

    Nu vet jag visserligen att alla inte är lika tur som jag, men jag vill bara berätta hur det var för mig och att det faktiskt finns de som inte känner någon fysisk smärta av att genomgå en medicinsk abort.

  • Anonym (oroli­g)
    Visa endast
    Tis 16 okt 2012 21:10 #52

    Dag två. Var på sjukhuset och fick tabletten igår. No ikväll har jag fått lite mensliknande flyningar och väldig mensvärk. Är sjukt nervös.

    Imorn kör det igång 

  • Anonym (ledse­n.)
    Visa endast
    Ons 17 okt 2012 19:49 #53

    Ska till Mvc imorgon och prata om ev. medicinsk abort.
    Jag vet inte om jag ska behålla barnet eller ej. Nyligen träffas en underbar kille som väldigt gärna vill ha barn.
    Dock är jag rädd att det är "för tidigt". Jag åt piller + tog dagen efter för att vara säker. Trots detta blev jag gravid ändå. Aldrig gjort medicinsk abort och är super orolig.  Påverkar det att bli gravid senare?
    (Nyligen blivit opererad och tagit bort en bit på livmodertappen, grad 3 cellförändringar) 

  • Anonym (lilla K)
    Visa endast
    Ons 24 okt 2012 14:39 #54

    I måndags fick jag mifegyne-tabletten och nu är jag nyss hemkommen efter andra delen av aborten. Jag fick tabletterna uppstoppade vid tjugo i nio-tiden samt en diklofenak. Ungefär tio minuter efter började jag få ont i magen och det blev bara värre och värre fram tills elva-halv tolv ungefär. Vid tiotiden spydde jag några ggr, men mest magsaft eftersom illamåendet gjorde att det inte riktigt blivit några stabila frukostar på läääänge.
    Smärtan gick ju klart att stå ut med, men jag låg mest i sängen med uppdragna ben, trots att sköterskan insisterade på att jag skulle röra på mig. Vid elvatiden kändes det som att nåt brast, för det kom ut en massa blodigt slem, och sen gick jag till toaletten för jag kände det som att något var på g. Väl på toan kändes det som att hela niagarafallet forsade ut, och efter det mådde jag mycket bättre!
    Vid ett fick jag gå på vul, och läkaren konstaterade att graviditeten var över, och jag fick åka hem. Redan nu känns smärtan mycket bättre, som vanlig mensvärk ungefär.
    Sammanfattat kan man väl säga att jag hade en svacka mellan nio och elva, men utöver det så gick allt väldigt smidigt och sköterskorna var jättesnälla! 

  • Ons 5 feb 2014 10:19 #55

    Gjorde min första medicinska abort förra veckan, hade ingen aning hur det skulle gå till eller kännas så självklart googlade jag och vilka skräckhistorier jag läste! Blev rejält nervös inför att ta Cytotec tabletterna men jag kände verkligen ingen smärta alls. Jag förstår att smärtan är väldigt individuell men vill dela med mig av min erfarenhet, det behöver alltså inte vara en så hemsk upplevelse.

    Det enda jag reagerade på var mötet med läkaren, hon spände verkligen ögonen i mig och undrade om jag var säker på mitt beslut. Det var jag men hon gav sig inte riktigt, jag förstår att dom pressar på lite grann för att man ska vara 100% säker på sitt beslut men när hon påpekade några gånger att jag inte skulle vänta för länge med barn för att det medför en massa komplikationer att föda efter 30 så blev jag jäkligt illa till mods. Jag trodde verkligen att en läkare ska vara opartisk?

  • Fre 8 aug 2014 14:26 #56

    Är 21 år gammal och tänkte dela med mig av min historia. Jag fick reda på den 23/7 att jag var i vecka 5. Hade känt mig ovanligt trött, hade en värk i livmodern som inte kändes som vanlig mensvärk, magen var mer uppblåst än vanligt och kände att hela kroppen hade samlat på sig extremt mycket vätska. Anade direkt vad det berodde på. Illamåendet började i vecka 6 och hade svårt att äta. Började med att ringa runt till ungdomsmottagningen, husläkaren, abortkliniken och flera andra nr jag blev vidarekopplad till men antingen blev jag ivägkopplad eller så var det sommarstängt. När jag efter en dag fick tag i rätt nr fanns det inga tider förrän 2 veckor framåt, trots att jag valt medicinsk abort. Det var nog det jobbigaste av allt. Att behöva gå runt med något inuti som växer.

    Dag 1: På abortkliniken var barnmorskan jag träffade väldigt vänlig. Hon gjorde en undersökning, ultraljud och ställde några enkla frågor. Fick svälja Mifegyne och åkte sedan hem. Tog ca 1 h.

    Dag 2: Vaknade upp med en mindre blödning men det var allt. Tyckte att det kändes annorlunda i magen men det kan ha varit inbillning. Inget som gjorde ont.

    Dag 3: Var riktigt rädd över medicinsk abort tack vare alla skräckhistorier här. Ska inte säga att det var en mysig upplevelse men det var inte fruktansvärt. Började kl 9 med att ta två naproxen och en alvedon och förde upp 4 slidpiller och gick och la mig. Mådde extremt illa och fick efter knappt en timme ont. Inte huggande som mensvärk men ont. Gick till toan och kände hur det i princip forsade blod och mådde så illa att jag kräktes galla på golvet framför mig. Kände hur det kom ut två stora klumpar och kikade ner i toan och såg något 2 cm långt och beige men gick inte att urskilja något. Kunde vara blodkoagel. Tog en tramadol (morfin) och efter det kändes allt bra. Gjorde varken ont eller var jobbigt. Låg i sängen på en handduk med sällskap och somnade av och till och gick till toan för att tömma blod lite då och då. Barnmorskan ringde upp kl 12 och hade det varit några problem hade jag kunnat åka in eller fått mer medicin. Fortsatte under resten av dagen med Alvedon, naproxen och en till tramadol. På kvällen var jag pigg igen och blödningen hade avtagit lite.

    Dag 4: Mensvärk och vanlig mens.

    Tar man sina smärtstillande ordentligt och är förberedd på att blöda mycket så är det inte fruktansvärt. Man ska inte ha mer ont än man behöver. Ta tabletter i tid så du inte får ont i onödan. Skulle föredra en medicinsk framför en kirurgisk alla dagar.

  • Fre 8 aug 2014 14:48 #57

    Man ska nog akta sig för att generalisera. Det är väldigt individuellt med hur ont det gör att göra en medicinsk abort. Jag har en tjejkompis som gjort två och ena gången hade det tydligen gjort väldigt ont och ena gången hade det knappt känts. Så det kan vara olika för samma person också.

    För min del gjorde det fruktansvärt ont. Jag gjorde den hemma men hade ingen möjlighet att svälja/behålla de smärtstillande tabletterna jag fått eftersom att jag satt på toa och spydde i handfatet av smärta. Såatte. Det kan vara rätt olika jämfört med de som inte känner något alls. Något som är jobbigt psykiskt är när fostersäcken kommer ut. Vad gör jag med den här, liksom.

    Jag kommer aldrig mer göra en abort såvida fostret är friskt. Om jag blir "tvingad" till abort i framtiden så blir det medicinsk fast på sjukhus. Tänker mig att jag då kan få smärtstillande på annat vis än oralt om jag bara tokkräks.

  • Lör 9 aug 2014 21:05 #58

    Trodde man var tvungen att vara på sjukhus under själva abortdagen`?  Eller har det ändrats de senaste åren??

  • Anonym (en fråga)
    Visa endast
    Sön 10 aug 2014 22:32 #59

    Kastar in en fråga här.

    Får man välja var aborten utförs? Vill verkligen inte gå igenom detta hemma ( Uppsala).

  • Mån 11 aug 2014 13:56 #60
    Anonym (en fråga) skrev 2014-08-10 22:32:35 följande:

    Kastar in en fråga här.

    Får man välja var aborten utförs? Vill verkligen inte gå igenom detta hemma ( Uppsala).


    Ja. Medicinsk fick jag välja om jag ville göra hemma eller på sjukhus. Jag har svårt att tro att man inte får välja överallt. Tror även man får välja kirurgisk abort oavsett hur tidigt det är. Alltså om man hellre vill sövas och slippa "vara med".
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll