min mamma har fått cancer i bukspottkörteln

Förstår hur du känner dig TS.

Dagen innan midsommar fick vi besked om att min man har bukspottkörtelcancer som spridit sig till levern. Det går inte att operera eller stråla. Läkaren sa att han är glad om min man lever om ett år. I morgon ska han börja med bromsande cellgifter.
Det känns fruktansvärt overkligt. Min man fyller 40 år i augusti, jag är 34 år. Vi har två små tjejer på 3 år och 1 år.

Allt har gått väldigt snabbt. Han sökte vård på VC p g a magont. Han blev ordinerad Losec Mups i en vecka. Efter den veckan fick han komma tillbaka och ta prover. Efter några dagar ringde läkaren och sa att han hade förhöjda levervärden och skulle åka in akut till SÖS (vi bor i Stockholm).

Där gjordes ytterligare prover och då upptäcktes även att min man hade högt blodsocker. Han blev inlagd på diabetesavdelningen och fick börja med insulin. Dagen efter gjordes ultraljud och röntgen. Dagen efter det gastroskopi och datortomografi. Dagen innan midsommar kom alltså detta hemska besked.

Efter midsommarhelgen gjordes ytteligare undersökningar och ett dränage sattes in i bukspottkörteln för att hjälpa gallan att passera förbi tumören.

I går var vi på onkologen för första gången och på torsdag börjar min man med bromsande cellgifter. En gång i veckan åker han till onkologen för att få cellgifter intravenöst. Sen ska han även ta cellgifter i tablettform varje dag hemma.

En behandlingsperiod sträcker sig fyra veckor - tre veckor med cellgifter och en veckas uppehåll. Efter tre behandlingsperioder, alltså tre månader, görs en röntgen för att se hur kroppen svarat på behandlingen.

Vi har även fått hemsjukvård. De kommer hem till oss en gång i veckan, oavsett om vi behöver hjälp eller inte.