Missbruka stilnoct...?

Det är faktiskt som så att man väljer själv vad man vill fokusera på. Så länge ni väljer att fokusera på era stilnoct och på ruset det ger kommer ni aldrig ta er ur beroendet. När jag läser här inne så märker jag ganska snart att ni konstant fokuserar på stilnoct/rus etc.
Om ni ska vara riktigt ärliga mot er själva så tror jag faktiskt att ni kommer komma fram till att saker som "jag har haft så mycket runt omkring mig" eller "jag har mått så dåligt" egentligen bara är ursäkter ni ger er själva för att kunna ta era stilnoct med gott samvete. Dock varar detta goda samvete endast en kort stund vilket än mer tyder på att det är just ursäkter.
Det finns inga genvägar om man ska ta sig ur ett beroende. Man måste bestämma sig och sedan hålla sig till det, vad som än händer i ens liv.
När jag slutade med min tramadol så valde jag att fokusera på den sköna känsla jag skulle få när väl avtändningen var över. I ert fall borde ni fokusera på vilken skön känsla ni kommer få när ni varit utan era stilnoct i ett par veckor och inser att det faktiskt inte alls är så svårt.
Det som gör att ni finner det så svårt i dagsläget är för att ni skapar ursäkter inför er själva. Istället för att fokusera kortsiktigt måste ni fokusera långsiktigt.

Utöver detta så är det egentligen värdelöst att försöka sluta medan man fortfarande har stilnoct hemma. Det är som att ha ett paket cigaretter liggandes hemma när man ska sluta röka. Det går inte.
Ta upp med era läkare att ni skulle vilja testa ett mildare preparat ett tag och bestäm er för att verkligen ge den nya medicinen en RIKTIG chans. Ignorera tankarna på allt som har med rus att göra och fokusera istället på hur bra ni skulle må om ni dels klarar av att sluta med stilnoct och dels klarar av att sova på ett mildare preparat.
Min personliga erfarenhet är att det tar tid innan kropp och hjärna vänjer sig vid att inte behöva ett rus för att kunna sova. Jag behövde närmare en månad innan min kropp hade vant sig. Detta beror mycket på att man måste lära kroppen att slappna av när man lägger sig eftersom man inte är van att behöva anstränga sig för att sova.

Visst, det kan bli ett helvete till en början men ingen här inne verkar ha det så mycket bättre med sina stilnoct heller?

Till er som tar stilnoct även dagtid vill jag bara säga att ni är ute på riktigt tunn is. Ni MÅSTE verkligen ta tag i detta omgående annars kan jag nästan lova att er situation inom en relativt kort tid kommer bli ohållbar. Om det går så långt kommer ni bittert ångra att ni inte gjorde något åt detta tidigare. Jag vet för jag har själv varit där.

Kämpa på och var hårda mot er själva. Endast NI kan förändra er situation!

utan att gå in för mycket i detalj om vad som hänt så är det det västa som kunde hända förutom att mina barn skulle dö. jag har gått i ett dygns tid nu o gapat, skrikit, gråtit dragit tussar från mitt hår. allt för att slppa det onda i hjärtat. anleningen till att jag hade stilnoct kvar hemma var för att när jag fick mitt sista rec bestämde jag mig för att sluta. tänkte att det skulle vara lättare om jag hade hemma o visste att jag kunde ta om det behövdes. och jag har varit utan bra länge nu o det har fungerat perfekt. jag har en kvar o den tänker jag ta i natt sen får det vara nog. att jag tog så många på dagen igår var för att jag bara var tvungen att komma bort ville sova bort allt det onda men vem försökte jag lura.??? idag tog jag iaf ingen men har då haft en tusen ggr värre dag än igår... men vet att jag inte kan dämpa sorg med piller, det om ngt har jag lärt mig igår var det bara så lätt. pratade med min doktor idag som uppmanade mig att kontakta min KBT terapeut i morgon o de ska jag göra. nyss börjat men får mkt stöd därifrån.
tack för att ni lyssnat finns just inge att "prata" med detta om. även om alla i min närhet kan se att jag är förkrossad........... men dom tänker nog så att vem skulle inte vara det... :(

Jsg vet egentligen att man inte ska skylla sina "handlingar pga allt jobbigt. Det blir bara en flykt, man måste ta tag i problemet / problemen som i mitt fall. Vi förlorade ett barn, det utlöste mycket och ibland tror jag verkligen inte att jag ´ska orka mer. Antar att du känner så oxå "oxå fast"...? Jag får som jag har skrivit innan all hjälp jag kan få ändå orkar jag inte... Menäven om jag inte orkar så måste jag orka för våra andra barn... Får inte ihop det alls. Får inte ihop mig själv trots att jag jobbar intensivt i terapi.

Är medveten om att jag är ute på tunn is som du uttryckte det"Dream Bitch"... Så medveten om vad jag måste göra ... egentligen, ändå orkár jag bara inte, inte just nu... Antaratt alla som missbrukar kan tänka så "i morgon är det slut då ska jag ta mig i kragen"...  Och nästa dag tänker man samma tanke.

Inga piller eller något rus kan ändra den verklighét jag eller någon annan lever i, jag måste lära mig att leva i min verklighet, men jag orkar inte.

Jag har brukat/missbrukat Tramadol i över 4 år i samma syfte som er andra i tråden, känna rus och få lugn i kroppen (har dock inte läst hela tråden). Jag har aldrig fått det utskrivet själv utan har fått tag på det på andra sätt, men jag började med dem när jag hamnade i en djup depression i början på -05. Det finns ingen som vet om det här förutom en gammal bekant och då har jag ändå hållt på såpass länge. Jag har både sambo och barn, och tabletterna blev ett sätt att hålla sig flytande i vardagen, vissa dagar kände jag inte ens av att jag hade dem i kroppen men det fanns ändå en trygghet i att jag hade dem...sjukt, jag vet!Har ätit allt från 1 till 4 tabletter om dagen, och för att klara av jobbet åkte jag aldrig dit utan några stycken i fickan.

Jag har nu varit ren i c:a 4 månader, och jag kan säga att även om det är tufft ibland så har jag enbart vunnit på att ta steget att sluta. Jag har försökt lägga av ett antal gånger förut men misslyckats då jag haft tabletter hemma. Anledningen till att jag slutade var helt enkelt att jag inte fick tag på fler, en försändelse hamnade i tullen och jag väntar fortfarande på svar om det blir någon påföljd...man kan tro att det handlar om en knarklangare men jag är en helt vanlig tjej med Svenssonliv. Men jag är glad att det hände! Visst skulle jag säkert kunna få tag på fler tabletter om jag försökte, och jag känner ofta sug efter att stoppa i mig något som ger ett rus, men jag kämpar...varje dag är en kamp. Jag kan inte vara säker på att jag hålle rmig borta resten av livet men jag hoppas att jag klarar det, för min egen och för min sambos och mitt barns skull! Jag hoppas verkligen ni fixar det också, se till att inte ha något hemma, och försök, försök hitta de små saker i vardagen som gjorde er glada en gång i tiden...många kramar!

jag gav fan i tabletten igår... det var hur svårt som helst och jag har knappt sovit en blund men det har ju inte med beroende att göra ( skulle jag själv tro eftersom jag klarat mig hur bra som helst innan den här händelsen nu ) utan jag kunde inte sova för att jag grät o funderade på de som hänt. min sambo tröstade mig så gott han kunde men han måste känna sig bra maktlös. detta har ju egentligen inte drabbat honom, jo visst en del känslomässigt men för mig har hela livet rasan samman. gråter så fort en enda tanke på de här kommer upp. kan inte prata med en människa utan att gråta. min läkare ville sjuskriva mig några dagar men jag vet inte om det skulle göra något bättre men samtidigt vet jag inte om jag klarar av att jobba när det är så tätt inpå. svårt för er att ge några som helst råd med tanke på att jag inte kan tala om vad som hänt. inte för att jag inte vill utan för att min familj o vänner läser här.men det är skönt att skriva av sig iaf. tack för att ni finns!!!!

Anonym (oxå fast) skrev 2009-09-24 06:37:45 följande:

Anonym (been there....) skrev 2009-09-24 00:05:17 följande:

Idag känns livet lite lättare och jag känner att nu jävlar får det vara bra! Ska kämpa mig blå  men jag undrar hur länge jag känner mig såhär stark....?

Anonym (ruset) skrev 2009-09-24 09:05:35 följande: