Velar hit och dit!

Ja, alltså om ni fått en förfrågan att skicka till Nigeria så kan ni ju inte vänta jättelänge på att ge besked till organisationen om ni ska skicka dit eller inte eftersom då går väl frågan, antar jag, till någon annan i kön? Vi fick bestämma oss inom ett par dagar när vi fick förfrågan om att skicka till länderna vi skickade till.

Om det var lika lång tid till bb och rb i alla länderna och ni fick skicka till alla nu på en gång, vilket land skulle ni då valt?

Aha, nej, vi fick ett mejl medan vi var bortresta, så i så fall är det redan för sent, men konsulenten skrev bara att vi skulle ringa henne om vi ville ansöka från Nigeria nu, inget om _när_ vi skulle göra det. (Kanske lite speciellt nu i och med att det är semestertider.)

Gnista: Colombia. Som vi nu ser det har Etiopien den enorma födelen att vara smidigt och en kort adoptionsresa (eftersom vi reser med en trotsig, vild & galen tvååring -- som då kanske är tre [och har ännu starkare egen vilja?!], dessutom är det en tredjedel så hög kostnad som Colombia, ungefär. Vi känner att Sydamerika trots allt ligger våra hjärtan närmast, eftersom vi är så vansinnigt förälskade i Brasilien, men eftersom man inte adopterar därifrån längre så känns det som att Colombia är det närmaste alternativet och det bästa för oss -- även om jag såklart vet att Co och Br ju är helt olika länder med olika kulturer och språk etc.

Läste KimKatts tråd om Nigeria och blev rätt så övertygad om att själva adoptionsresan är nästan omöjlig att genomföra med dottern i och med kravet på chaufför överallt etc. Vi vill ju inte att hon ska bli helt deprimerad av resan, det kommer ju att bli enorma krav på anpassning för henne ändå i och med att hon får ett syskon.

Den stora frågan är om det är lika farligt i Colombia, om man måste ha chaufför för minsta småsak som ska uträttas där också. Det känns som en rätt viktig grej just nu, även om jag naturligtvis inser att själva adoptionsresan är en pyttedetalj i sammanhanget, när det handlar om att knyta livslånga band med ett annat land.

Nackdelen med Colombia, även om det kan bli kul också, är ju allt extrajobb som nu krävs för både oss och vår utredare. (Se tidigare inlägg.)

Kusin Knase skrev 2009-07-30 09:56:35 följande:

Blev avbruten, återkommer!

Jag skulle ta det land vi fick skicka till först då regler kan ändras så fort men med handlingar i landet är man mer skyddad.

Angående Colombias "farlighet": Vi rörde oss relativt fritt i det område vi bodde i. Vi kunde gå några kilometer åt vardera håll från pensionatet för att gå till affären, lekplatser osv. Det fanns en vakt (obeväpnad) på varje gata i detta område. Jag vet inte om man ska känna sig mer eller mindre trygg med det...

När vi skulle åka någonstans föra tt göra en utflykt åkte alltid vår kontaktperson med oss (oftast i hans privata bil men ibland med FÖRBESTÄLLD taxi). Vi upplevde det aldrig som farligt när vi rörde oss vid sevärdheter mm, men vår kontaktperson var tex alltid noga med att man skulle ha ryggsäcken på magen för att minska risken för stöld.

På andra pensionat och hotell (tex de som AC har) sköter sig som jag uppfattat det familjerna mycket mer själva och rör sig hyfsat fritt. Men det kan nog någon som adopterat via dem bättre.

Förstår att det känns träligt med nytt fixande med utredningen.

Dagtid var det inga problem att röra sig ute i Bogotá. Inte i de kvarter vi bodde (Halifax, genom ac), men man ska inte gå ut kvällstid om man inte är tvungen, och inte heller dagtid överallt. Men i centrum och i de mer välordnade områdena är det ingen fara.

Adoptionsprocessen i Colombia tar tid, och många familjer väljer att åka till Karibien under väntetiden. Underbart med härliga bad och sandstränder.

Gah, missade mitt flow jag hade tidigare idag och kommer inte ihåg just nu vad det var jag skulle skriva när jag blev avbruten, får se om jag kommer på det senare.

Jag veeeeeeet, det är en sån ångest, vågar man välja bort... Fast vi har kommit fram till att vi inte har nån sån jättejättesuperbrådska som man har om man inte har något barn, vi har ju trots allt en superljuvlig tvååring som vi njuter av, även om vi längtar efter bebeis (och även om det vore extremt skönt, socialt sett, att få vara barnledig i vinter/vår som flera andra jag känner...). Bebis 2010 får vara målet, inte i vinter som det litegrann var tidigare (nyss).

Tack, Gnista och Indras dotter, för säkerhetsinfo ang Colombia! Låter ju underbart, särskilt med lekplatser och Karibien. Vi har varit på Aruba och ääälskade det, och det ligger ju nära, vore fantastiskt att åter få uppleva Karibien, nu med barn...

Kikar in och läser intresserat allt om Etiopien som vi hoppas kunna skicka papper till snart. Ni verkar ju ha hyfsad kötid och gott om tid så då tycker jag absolut ni ska välja med hjärtat.

Eftersom ni kan välja och har tid att vänta, så välj då det land som ni under de närmaste åren, och resten av livet, vill ha en nära relation till. Vad är väl några månaders längre väntan mot att ni valde det som ni både ville mest? Lycka till!