Är det dödsdömt att ta med ett barn med autism eller annat NPF till typ djurpark eller nöjesfält?

Vi kan ge oss i väg på saker ibland (ADHD och  och tveksamt autismliknande tillstånd). Vi får se till dagsformen. Vet inte hur din son är men min har, pga hans starka ADHD svårt för intryck så nöjesfält är väl inte nån höjdare. Men ibland gör vi saker för att även han ska få ha roligt. Men sånt som att "vänta på sin tur" och att inte få springa omkring är svårt.

Jag vill bara säga att jag jobbat och jobbar med personer med autism och dubbel diagnoser. En tjej jag jobbade med för några år sedna åkte vi till Liseberg med och sov på vandrarhem mm. Vi var två assistenter med och på Liseberg fick hon gå före alla i kön så vi slapp vänta, gick faktiskt hur bra som helst!

Vi har varit på liseberg med sonen som har autism och utvecklingsstörning, han har även två syskon som var med.
Det funkade bra den gången eftersom han älskar att åka karuseller, samt fortfarande åkte endel vagn.
Detta var två år sedan och minstingen var bara bebis då.
Nu är det tänkt att vi ska till liseberg i sommar igen, men nu kommer vi ta det när sonen är på kortis eftersom han inte längre nöjer sig med att sitta i vagn alls och gärna springer ifrån oss.
Samt hans syskon behöver göra något kul utan att en av oss föräldrar hela tiden behöver ha koll på August.

Får liiite dåligt samvete eftersom jag vet hur kul han tycker det är med karuseller, men jag vet också att han är minst lika nöjd om han får bada så mycket som möjligt hela sommaren, och det har vi tänkt göra

Hur som helst, bara du känner din son så väl så du vet om det kommer funka, både för honom och för resten av familjen

Vi brukar åka till kolmården och ska dit nu i sommar igen. Det går bra förutom att han gärna inte äter nått där. Vi köper biljetter på nätet så kan vi lätt bara gå in snabbt. Men vi vet inte hur vi ska göra med delfinariet då det är ganska höga ljud där...

Tyvärr så går det inte att säga att jag känner honom för det gör jag inte.. Han har extrema humörsvängningar och ibland när man är helt säker på att han ska gilla nåt så får han för sig att han hatar det och hela dagen blir förstörd.
Så att åka iväg på några såna grejer är inget annat än ett lotteri. Har man tur så blir det skitbra och har man otur så går det åt skogen.

Tänker också ofta att det bästa vore att bara hitta på nåt med lillebror, för vad Amir inte vet det kan han ju inte sakna? Han trivs också jättebra bara med att bada hela sommaren lång och han vet ju inte att han missar en massa karuseller.

Men sen är det också så att just nu har jag väldigt dåligt samvete för honom eftersom jag lämnar bort honom så mycket just nu och i allmänhet är väldigt trött på honom. Tråkigt att säga men jag är extremt trött på honom och tar varje chans jag får att lämna bort honom. Han är mycket på kortis och snart börjar en avlösare också.
Så då får jag dåligt samvete och skulle väldigt gärna vilja ta med honom så han får vara med oss föräldrar ibland också och vi får vara med vår pojke och ta honom som han är!

Svårt...