Gift otrogen kvinna.

Jag kan faktiskt förstå dig. Tycker några varit rätt elaka mot dig här i tråden. Jag tror faktiskt ts ville ha råd.
Är man i en sådan här situation så vet man faktisk inte vad man vill och man kan ha kännslor för fler men på olika sätt. Jag gillar inte alls otrohet men har ändå hamnat i en liknande situation vilket också är delvis mitt egna fel och nu står jag i valet och kvalet. Jag vet inte om jag verkligen älskar min man och vill fortsätta med honom eller om jag är så intresseraad och vill utfoska den andra mannen som kommit in i mitt liv. Åh ja jag har dåligt samvete mot min man (nu har jag inte hoppat i säng med någon annan och kommer inte göra det heller men min ''gräns'' för vad som är acceptabelt har raderats) . man mår inte alls bra i en sådan här sits. Så mitt råd till dig är att ta det lugnt och gör inget förhastat som du kan få ångra. Jag avvaktar själv och försöker känna efter vad jag vill. Har än inte kommit på något vettigt. 

Hoppas du kommer fram till hur du vill ha det.   

Tills man har fattat ett beslut...om man bestämmer sig för att kämpa med sin man så gör man det och slipper såra honom med att säga något. Eller så avslutar man äktenskapet och får göra vad man vill.

Jag erkänner jag har dubbelmoral....och lever med det också och det är inget jag är stolt över. Så ja jag är väl knäpp. Vill hälst av allt inte såra någon hur konstigt det än låter. Trodde aldrig något sådant här kunde hända mig men det gjorde det.

Hoppas du kommer fram till något.
själv har jag varit ifrån min man några dagar och faktiskt tänkt. Jag ska lämna honom. Känns jättejobbigt men han förtjänar någon som älskar honom fullt ut. Jag kom fram till att jag älskar honom  men bara som en bästa vän. Kommer bli en tuff period och jag kommer säkert fråga mig själv om det är rätt beslut men idag vet jag att det är det. Nu är det bara det att jag måste berätta det för honom. Den andra jag har fått känslor för får vänta för jag måste reda upp det här först. Så svårt med allt för man vill ju inte såra någon.

Ja det är ju just det som är så fruktansvärt. Gäller att jag är stark och klarar av det. Håller på samla på mig lite styrka inför det tuffa. gruvar mig men det ska inte vara lätt. har ju analyserat allt och vet innerst inne att jag egentligen funderat ganska länge.