Gift otrogen kvinna.

Men hur mycket elaka saker är inte skrivit!?
Här är en tjej som mår jävligt dåligt för att hon inte alls vet vart hon står i livet, och ni trackar ned henne för det!?
Lever ni andra ett drömliv utan några som helst intriger eller problem!?

Jag förstår din situation, och jag förespråkar absolut INTE otrohet.
Men bara för att man är gift, har sambo, pojkvän, särbo osv.. så betyder det inte att man inte har attraktion för andra människor?
Att vara kär och älska en person är en sak, attraktion en annan.

Som många vet så brukar attraktionen inte alltid vara på topp efter ett långvarigt förhållande, därav finns spänningen att utforska någonting nytt.
Om man gör det, eller hur man gör det, får stå för varje enskild individ.

Som tidigare sagt, jag förespråkar inte otrohet, men jag anser att varje människa är just DET, Människa.
Man felar, man blir osäker, man mår dåligt.
Det är en del av livet.

Om jag satt i din situation (har suttit i liknande i tidigare förhållanden) så skulle jag tänka " hur skulle det kännas, om han gjorde såhär mot mig?"
Skulle det kännas skit? Skulle det kännas "det kvittar"?

Det är enbart DU, som kan bestämma hur Din framtid ser ut.
Det är INGEN som kan döma DINA känslor.

Du måste gå tillbaka till dig själv och väga för och nackdelar med det som händer i ditt liv.
Jag själv tror att allting har en mening..

Hoppas att du mår okej och att allting löser sig för dig/er.

Anonym (svårt) skrev 2009-08-05 01:32:32 följande:

Usch.. Det är det värsta som finns.. Att se sin partner i ögonen och säga att man kommer att lämna personen.
Samtidigt måste man tänka på sig själv och ingen annan.
Så är det..

Precis så tycker jag.
Kanske för att jag själv har felat och lovat mig själv att det aldrig någonsin kommer att hända igen.
Det har hänt, det är ett faktum.
Och tro mig.. Jag mår så galet dåligt av det.. Jag mår som jag förtjänar kan jag tro.
Det går inte en dag då jag tittar på min vackra sambo och känner skam..
Men jag säger ingenting.. För jag vill aldrig någonsin förlora honom.
Jag har gjort fel, jag lider.. Och försöker tackla det.

Sen beror det självklart på hur situationen i ens förhållande ser ut.
Vid tillfället mådde jag ur uselt.
Efter att ha haft det knackigt till och från i 6 månader, med TRE stora bråk, innehållandes direkta psykiska slag mot framförallt mig och att han dessutom såg ut att ha tendenser att göra mig kroppsligt illa..
Så ledsnade jag och gjorde det jag gjorde i ren förtvivlan, osäkerhet och ilska.

Som sagt, jag ångrar det idag.. Men man får heller inte glömma anledningen till varför man gör vissa saker.

Jag skulle ex aldrig någonsin ha sårat honom, utan en bakgrund.