• Anonym (Bränd­)
    Äldre 26 Jul 22:34
    1754 visningar
    15 svar
    15
    1754

    Samarbetssamtal + misshandel = ?

    Fråga din advokat om råd just i ditt fall, TS. Det är olika från fall till fall.
    Jag gick med på samarbetssamtal fast jag inte ville. Jag var precis som du rädd för vad FR skulle skriva i sitt utlåtande annars. Jag hade ingen dom mot exet just då, den kom senare.
    Jag hade PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) och mådde fruktansvärt dåligt av att behöva träffa exet. Det spelade ingen roll att det fanns andra personer i rummet. Minnena av misshandeln och rädslan satt i ryggmärgen.
    FR gick hela tiden på pappans linje och när jag sa att jag mådde dåligt av att behöva sitta i samma rum, (vi hade kontaktperson vid lämning/hämtning), sa handläggaren "men tänk på barnet".
    Jag blev så förbannad men visade det inte förstås. Man måste vara strategisk med FR. Anledningen till att jag polisanmälde och ansökte om vårdnaden var ju enbart barnet. Om vi inte hade haft barn så hade jag aldrig suttit där och blivit förnedrad av FR utan dragit från landet tills han hade hittat ett nytt offer.
    De daltade med pappan och ifrågasatte mig tills han höll på att slå ihjäl nästa kvinna och åkte in. Då först började de lyssna på mig.

  • Anonym (Bränd­)
    Äldre 27 Jul 10:30
    #12

    Jag vet inte hur det är nu men tidigare fanns det en generell riktlinje inom FR att INTE rekommendera samarbetssamtal när det hade förekommit hot och våld.

    Vid vårt första samarbetssamtal bodde jag i ett annat område och gick bara med på det för att handledaren, som dessutom var psykolog, skulle få se hur exet betedde sig. Mycket riktigt satt han med hårt knutna nävar, blängde argt på mig och höjde rösten, t.o.m. mot psykologen. Han blev så aggressiv att hon fick be honom lämna rummet.

    Efteråt berättade hon 'off the recorcd' att hon hade skrivit "personlighetsstörning?" om honom i sina anteckningar och när jag ansökte om besöksförbud ställde hon upp och vittnade. (Jag fick inget besöksförbud ändå trots hot och trakasserier dygnet runt.) Psykologen avrådde bestämt från fler samarbetssamtal för allas säkerhet och min psykiska hälsa. Jag mådde fruktansvärd dåligt under den här tiden.

    När jag flyttade till ett nytt område under tvisten så berättade jag för FR där om vad som hände under vårt första samarbetssamtal. Jag gav dem nr till psykologen så att de skulle få en neutral bedömning men de viftade bort det direkt.

    De brydde sig inte ett dugg utan övertalade mig till att sitta där igen med mitt aggressiva ex. De försvarade honom t.o.m. när han kallade mig fula saker. "Man kan uppfatta ord så olika förstår du och jag tror att XX kände sig hotad när du sa att du vill ta det här till tingsrätten."

    Den här mannen hade alltså misshandlat mig psykiskt/fysiskt och var dömd för olaga hot för mig och de sa till mig att HAN kände sig hotad när jag försökte få myndigheternas hjälp att skydda mig och barnet. De hävdade in i det sista att han bara hade lite separationsångest tills han en dag häktades igen för olaga hot, grov misshandel och mordförsök.

    Det är alltså helt godtyckligt om FR kommer att pressa på om samarbetssamtal. Det handlar bara om vilken handläggare du får och det i sig är skrämmande. Min personliga åsikt är att samarbetssamtal i fall som våra är fullkomligt meningslösa, inte gynnar barnet på något sätt och bara ger pappan ytterligare ett tillfälle att manipulera och skrämmas.
    Det är dessutom ren förnedring för kvinnan.Jag vet inget annat brottsoffer som måste sitta och konversera artigt med sin förövare.

Svar på tråden Samarbetssamtal + misshandel = ?