Tvillingpappa - panik!

Jag reagerade precis tvärtom. Jag har velat ha tvillingar sedan innan jag ville ha barn. Min fru var lite långsammare att ta till sig och uppskatta det hela.
Jag tyckte att det var hur kul som helst att börja hitta lösningar på den nya situationen. Ny bil, babyskydd, vagn, sängar osv.

Jag vet att det inte bara kommer vara guld och gröna skogar, men jag är överlag väldigt positiv till det hela.
Allteftersom graviditeten har fortskridit har min fru blivit sämre och sämre. Hon har inte de problem som din fru har, men nu på slutet har hon blivit väldigt dålig. Mycket problem med att röra sig osv.
Det har givit framförallt två saker: Då min fru nu inte kan bära och lyfta vår snart två-åriga dotter har dottern blivit pappig modell xtravaganza. Alltid mig hon ropar efter vilket är en liten egokick (lite mindre kick mitt i natten dock). Det andra är att det syns vilken slacker jag är och hur dålig jag är på att städa.

Sedan kommer det säkert bli apjobbigt när dom kommer. Kolik, dom ser till att vara vakna i skift och en avundsjuk storasyster i trotsåldern. Mjölk, toapapper och blöjer tar slut samtidigt som båda päronen är sjuka...

Men jag tycker att det är så jäkla läckert med tvillingar!

Till TS:
Hur många barn har du idag och hur gamla är dom?

Mina tvillingar föddes i fredags (090807), två tjejer på 2820 och 2420 gram. Födda i 35+5.
Känslan av att sitta med båda två i famnen var inte vad jag hade föreställt mig. Grymt coolt, kändes bra mycket mer än vad jag hade föreställt mig. Men också ett stort HJÄLP!. Jag saknade en arm!

Det blev ganska tydligt hur oerfaren man är när dom kom in med fikabrickan. När första dottern föddes (071102) var det inga problem att äta. Vi skickade henne mellan oss och åt varannan gång.
Nu satt vi med varsin paket i händerna (det tog ett par timmar innan vi fick en sån där plastback att lägga barnen i). Inte för att jag kände för att lägga ner dottern, men innan vi kom fram till teet/chokladen hade kopparna svalnat och cidern börjat bli ganska avslagen.