Inskolning på förskolan

Hej! Vi skolade in vår son i höstas, då han var drygt 2 år (27 mån) och hade varit med oss 14 månader. Jag var mest nervös och var med i 3,5 veckor, men det var en nyöppnad dagis, och ALLA barn skolades in, och jag ville hänga kvar tills andra var inskolade, så att min son kunde få lite mer uppmärksamhet. Visst var det tufft vid första separationerna (för både han och jag), men sedan upptäckte han hur roligt det var där, och det gick absolut över. Det kom alltså inget bakslag. Visst är han trött vissa morgnar, men har aldrig riktigt klagat över att gå ditt. När vi hämtar honom, vill han ofta vara kvar en liten stund till, och det är skönt.

Nu vill han gå på dagis på helgen och helst på sommaren också! Han har vrålkul där, och verkligen stormtrivs. Vi har haft en lång ledighet (7 veckor) och han börjar igen på måndag, men han har velat gå ditt varje dag i flera veckor. (Lite tråkigt att inse att vi är tråkigare än dagis men det är förstås bra att han vill ditt).

Kommer följa den här tråden och se om det finns andra med erfarenhet av samma inskolningstyp. Hoppas det är ok?!  
Vår dotter ska skolas in i sep och det är bara 3 dagar där med. Däremot så är både förskolepersonal, vi och mina chefer beredda på att det kan behövas längre tid, det återstår att se.

Vår dotter var drygt 4,5 år när vi fick henne och hon började på förskolan redan 7 månader efter att vi kommit hem. I ca tre månaders tid före hon skulle börja gick vi dit ett par gånger per vecka på eftermiddagen i ett par timmar så att hon kunde vara där och leka med barnen och lära känna personalen. Det var hennes blivande "fröknars" förslag att vi skulle göra så, vilket vi tyckte var toppen! När det sedan blev dags för själva inskolningen så var det helt utan dramatik. Vi var med ett par timmar de första dagarna, sedan tyckte vår dotter att vi kunde gå...

Vår son, nu 25 månader, som kom till oss när han var 6,5 månad börjar dagis nu på måndag så jag följer gärna den här tråden också. Vi kommer att gå dit både maken och jag för att träffa alla på måndag och för att sonen ska känna sig extra trygg. Sen kommer maken att ta ansvaret för resten av inskolningen och även om det känns väldigt skönt å ena sidan kommer jag nog att känna mig lite utanför å andra sidan...

Vi har 2 veckors schemalagd inskolning kan man väl säga men i princip så är v. 2 bara en "standby" vecka.

Jag tror att sonen kommer att tycka att det är jätteroligt och jag upplever att han behöver stimulans på ett sätt som vi inte riktigt kan ge honom. Samtidigt så känns det lite sorgligt att han så fort har blivit så stor - han var ju bara en bäbis alldeles nyss... *suck*

Vår son är 20 månader.
Vi skulle börja första veckan så här:
tis:9.30-10.30
ons:9-11
to:9-11
fre:9-12

Men det gick så himla bra så jag var med 9.30-10.30 på tisdagen,
på onsdagen fick jag lämna förskolan redan efter 30 min, så skulle de ringa om det inte fungerade.
 Men han brydde sig inte om att jag inte var där så jag hämtade kl.11.00
Torsdagen bara lämnade jag honom 9.00 och sen var han kvar och åt, alldeles själv- INGA problem. Hämtade kl.12.00
Fredagen samma sak, jag lämnade 9.00 och sen var han kvar själv ända till 14.00, så han både åt och sov där.
Så man kan säga att vi hade 1½ timmes inskolning

Hej hej
Vi har precis skolat in vår plutt, 19 månader och som kom hem när han var 6,5 månader. Det har gått såååå bra! Han bara älskar dagis! Och den här "föräldraaktiva" inskolningen är ju TOPPEN! Han kunde fljöta runt och upptäcka saker i egen takt, jag satt på samma plats hela tiden så att han visste vart jag befann mig. Då och då kom han och ville ha en kram, och då fick han det. Allt eftersom så fick hans fröken ta honom mer och mer och jag satt längre och längre ifrån. Jag tror att det är viktigt att inte vimsa runt för mycket som förälder, utan vara väldigt lugn och cool.

För oss har det känts helt naturligt, som nästa steg i hans utveckling. Och enligt fröknarna så har han precis rätt egenskaper för dagis; trygg, redig och VÄLDIGT nyfiken. Av de barn som skolades in den veckan så gick det bäst för vår plutt! Inte för att det är en tävling, men det känns ju som ett kvitto på att allt funkat med adoptionen/ankytningen. Och vi har varit supernoga första året, inte haft barnvakt, inte låtit nån annan trösta/mata/natta osv.

Däremot blev han väldans trött och sov lite dåligt nån natt, vi kunde känna att det blev otroligt mycket intryck att bearbeta. Nu är det dags för vecka två, och min man är standby. Sen skall han inte gå för långa dagar, vi siktar på 6 tim/dag. Det betyder hämtning kl 15.00, HÄPP! Men det kommer funka fint, eftersom jag har eget företag med kontoret hemma.

Vi hörs!

Hej!
Jag kommer även följa denna tråd.
Jag ska skola in min lilla son i slutet av nov/dec -09 (då är han 22-23 mån.)
Vi ska också inskolas enl den sk. föräldraaktiva modellen.
dvs. 9-15 mån -ons med mig närvarande hela dagarna
tors-fre kl 9 -15 , då ska jag bara lämna honom snabbt. Och
9-15 även veckan efter, då ska jag vara nåbar och snabbt kunna komma dit.
Det känns jätte tufft . Man har ju bara jobbat för anknytningen hela tiden.
Jag bävar lite för detta...

Våga säg ifrån om du känner att detta inte blir bra för ditt barn! Vi är många som är skeptiska till detta upplägg beträffande adopterade "separationsbarn"

Vi skolade också in enligt den modellen, men jag gjorde inte som man skulle. Var kvar flera dagar med mitt barn. Började sedan gå in i fikarummet för att dricka te. Vårt barn kom in med personal emellanåt för att se att jag var där. Han älskade att vara på förskolan. Ända tills det var dags att lämna på riktigt. Då var han ledsen när jag gick. Ibland bara lite ledsen och ibland mer åt det hysteriska hållet. Då var det jobbigt att lämna. När det hade gått ett par timmar så ringde jag till förskolan för att kolla läget, eller så ringe de. Han var aldrig ledsen någon längre stund. Han tyckte att det var kul på förskolan, men samtidigt ville han aldrig gå dit på morgonen. Vi började lugnt med bara 24 timmar i veckan under första terminen. Det kändes bra att det aldrig rörde sig om långa dagar.

Sedan sommarledigheten så är allt förändrat. Plötsligt vill han gå till förskolan. Och nu känns det så mycket lättare att lämna!

Jag är glad att vi tog det lugnt med inskolningen och tog längre tid på oss än det var meningen. Det går säkert att ordna med en längre inskolning om ni bara pratar med personalen.

Jag skulle aldrig gått med på en inskolning som inte kändes rätt för barnet, med tanke på tidigare seperationer. Vi pratade med sonens förskola och fick självklart lägga upp det som vi ville, under hur lång tid vi ville och förskolans filosofi bygger på att under inskolningen ska inte föräldern lämna barnet utan barnet lämna föräldern, i sin egen takt. Vi var beredda på att låta det ta tid men i mitten av andra veckan sa sonen till min man att gå hem (vi bor väldigt nära förskolan) så då gjorde han det helt enkelt.
Vår son har inte haft några problem med att gå till förskolan, han älskar det men han kan bli lite stressad om han måste byta avdelning på eftermiddagen eller om de är ute på gården och han inte ser någon av sina pedagoger.