Vi som förlorat våra älskade små i acrani/rmb del 6

Hej!
Nu hittade jag hit....

SimonsTilda:
Lite tråkigt att listan får tillökning men du är självklart välkommen!

Sörjer:
Ja, det har verkligen blivit en grav-tråd det här. Jag satt och läste igenom den senaste tråden för att få lite kläm på vilka som är gravida och när ni har BF.

Det var inte så jätteenkelt så jag undrar om Alla ni som är gravida i tråden har lust att dela med er av erat BF?

Vad sägs om det? Det skulle vara kul att kunna följa er lite lättare...

Kram kram
Ström

Hej på er alla!
Vad kul att höra om era magar

Med hunden är det för tillfället bra. Har varit kass i magen två ggr hittils. Första ggn diaré i en vecka (tror att han ätit för mycket kattbajs) och andra ggn kräkningar en hel natt ca 8 ggr. Veterinären hittar aldrig ngt men det är ju bra att de gör lite tester så att han inte är dödssjuk. Sista ggn är jag ganska säker på att han ätit upp en halv näbbmus, som katten dragit hem.

Sen får jag väl tillägga att han verkar vara en snygging! Hehe!
Jag har alltid tyckt att utställning är för töntar, men vi lovade uppfödaren att han skulle ställas ut åtminstonde ngr ggr för att hon ska få en bedömning i sin avel.
Första utställningen blev han 1:a med HP (hederspris) samt BIR (Bäst I Rasen). Andra ggn 2:a med HP. Ingen kan väl förneka att det är kul att vinna!

Kramar på er!

En liten sammanfattning av era efterfrågade uppgifter: (är lite trög så jag tycker det bli överskådligare då )

Campari: BF 25 sept
Cachet: BF 4 okt
sörjer: BF 29 nov
Tjej84: BF 8 feb

Har för mig att Mialid har BF ngn ggn ganska snart också va?

Gud, så kul för er att det börjar närma sig! Hoppas verkligen att det går bra för alla!

P.s. Lägger upp en eller två bilder på Sigge in action i mitt galleri ifall någon skulle vilja kika. D.s.

Har inget bättre för mig än att lyssna på era tankar och förberedelser så jag fortsätter att roa mig med att göra en liten lista av er Hoppas det är ok....

Campari: BF 25 sept
Cachet: BF 4 okt
Mialid: BF 20 okt
sörjer: BF 29 nov
Tjej84: BF 8 feb

Har förresten haft min första dag i skolan idag på personalvetarprogrammet på GU.
Jösses vad mycket info!...och en massa tjejer....och ngr får stackars killar....hihi!
Sablar vad mycket att läsa! Får se vart detta tar vägen..

Kram på er..

Leeii:
Trist som de andra sagt att du hamnade här men du är varmt välkommen. Vill säga dig och samtidigt tacka de andra för att vi har en mycket skön och varm tråd där vi enbart värnar om varandra.
Beklagar att er dotter aldrig fick en chans.

Då uppdaterar vi listan lite när Tjej84 fick ändrat BF:

Campari: BF 25 sept
Cachet: BF 4 okt
Mialid: BF 20 okt
sörjer: BF 29 nov
Tjej84: BF 12 feb

Campari: Ja, det är faktiskt ganska roligt. Framför allt så är det ett gäng (alla med hundar från samma uppfödare) som försöker åka tillsammans till tävlingar. Det blir ju mycket roligare än att vara helt ensam.

Nu är Sigge dock kass i magen igen. Någon som vet om man kan avmaska för mycket? (Självklart ska man inte avmaska i onödan) men på sistonde hetsäter han nämligen bajs om han kommer över det. Helst kattbajs och katter äter ju som bekant både det ena och det andra.
Han är bara 4½ månad och har snart varit mer dålig än frisk under den tiden jag haft honom. Knappt jag vågar erkänna att det redan börjar bli väldigt jobbigt med en hund som bajsar inne så fort magen är i olag och spyr lite till och från hela tiden!

Känner mig lite sliten i den här frågan...dessutom har han nog hittils kostat mig mer än vad min förra hund gjorde under hela hennes 8-åriga liv. Men så var hon blandras och lite mer tålig...
Behövde bara få klaga lite, men nu nog om detta!

Kramar på er.

Campari & Ström:
Tack för era svar.
Han har varit inne och röntgats tidigare och även tagit lite blodprover, men då främst för att se att han får några besvär med lever och liknande under de värsta perioderna. Även ätit flagyl (antibiotika), men de har inte hittat ngt.
Som mest har jag nog haft 5 olika sorters foder hemma (självklart äter han inte alla sorter på samma ggn, men det blir ju kvar sen han var dålig bakvägen. Och så får man ett nytt när han är dålig "framvägen" osv).
Pratade med min pappa som har passat honom lite i ngr dgr. Jag berättade att det såg ut som han ätit ngn styvare variant av papper.
-Jaha, men det är nog tapet som låg bak i bilen. Eller kanske papp som jag täcker golvet med (han renoverar hemma). Men han är ju inte klok, han äter ju allt. Jag försöker hindar honom men han klipper en bajkorv på no time!

Fint svar....

Kanske var det förklaringen den här ggn.
Hoppas verkligen det blir bättre för Milo! Jag tycker mig se ett litet lidande när de bajsar/kissar inne, om de egentligen är rumsrena.
De vet ju att man inte ska göra ifrån sig inne och då tycker jag att mina hundar visar lite att de skäms (min förra tik hade problem med blåsan i slutet och det bara rann från henne när man kom hem från promenaderna. Hon led verkligen av att inte kunna kontrollera sig själv).

jaja, nu ska jag inte omvandla detta till en hundbajs-tråd

Tjingeling!

Hej på er...

Tänkt att jag skulle hålla lite på hemlisen och berätta först senare att vi är gravida igen med BF i slutet av april (alltså väldigt tidigt i grav vid det här laget). Men det sket sig.
Igår fick jag precis samma symptom som vid mitt senaste MA, efter vår Ängel.
Trodde verkligen att det skulle gå vägen den här ggn. Vi hade lagt allt på hyllan för ett tag men glömde att skydda oss vid ett tillfället. Pang sa det så blev jag gravid. Inte planerat, men med tanke på hur mycket vi försökt så kunde det ju inte vara mer välkommet!
Jag har dessutom mått bra hela tiden, vilket jag absolut inte gjort med Ängeln och MA:t. Med vår son mådde jag däremot jättebra. Så vi tänkte att nu är det nog våran tur.

Nu verkar det dock som vi får ställa oss i kö för utredning efter upprepade missfall istället.

Lite skit är också att min kropp hittils aldrig har stött ut något när det inte står rätt till. Det skapar ju onödigt jobbiga sätt att bli av med embyot på samt att moderkaka och fostersäck hela tiden fortsätter att växa!

Just nu går det emot lite väl mycket...

Ha! Först nu såg jag att jag i meddelande #31 har jag skrivit "Campari och Ström".
Ska ju självklart vara "Campari och sörjer" men det kanske ni redan förstått...

Hej hej!

Tack för all er omtanke! Det värmer...

Vårt förra MA började med missfärgade/bruna flytningar som kom lite till och från. Den ggn hade jag ett VUL inbokat på Mvc inom en vecka från att jag upptäckte flytningarna. Det UL:et visade att det fortfarande fanns liv och att jag var 7 fulla veckor gången.
Nästa UL i v. 12 visade dock att det inte hade vuxit ngt mer sen det förra UL.et i v 7. Då fick jag vänta ytterligare 1 vecka för att kroppen skulle sätta igång det själv.
Själv ansåg jag att fem veckor med dött embryo borde räckt, men inte enligt läkaren.
Det kom inte igång av sig själv och jag fick tabletter en vecka senare för en medicinsk igångsättning (eller vad det nu kallas..blir lite snurrig av alla begrepp).

Det var den ggn jag svor innerligt i tråden över de j-vla cytotec-tabletterna som jag reagerar helt vansinnigt starkt på! En riktig mardröm blev det då hemma i badrummet!

Den här ggn har jag fått samma flytningar nu i helgen och eftersom jag mådde ganska dåligt i måndags när jag skulle till skolan så bestämde jag mig för att kontakta Mvc. Jag känner inte för att gå 5 veckor igen och må dåligt och kanske behöva sjukskriva mig från skolan helt "i onödan".
Hade önskat en tid för VUL om ca en vecka kanske men då den enda ledig tiden på två veckor var samma dag, alltså igår, så tog jag den.

Gårdagens VUL visade att det fortfarande finns liv därinne.
Men både jag och min man känner att vi måste för vår egen skull räkna bort det här redan nu. Skulle vi gå och hoppas även den här gången för att sen bara bli bara bli besvikna så skulle vi inte orka det.
Vi känner att om det här mot all förmodan ändå klarar sig så får det bli en glad nyhet lite längre fram.

Så jag kanske har gått händelserna lite i förväg men det är enbart för att skydda mig själv och inte bygga upp mer hopp än nödvändigt.
Nästa UL är inbokat om 3 veckor och då får ni självklart veta hur det gick.

Igår frågade jag också läkaren ang utredning. Vad jag vet så får man utredning efter 3 st missfall.
Läkaren menade att eftersom vår dotter inte var ett missfall utan en legal abort så räknas hon inte med i den statistiken.
Jag undrade om det ändå inte räknas som 3 st "misslyckanden" men det ansåg han inte.
Så om det skiter sig den här ggn måste jag ha ytterligare ett missfall för att få utredning. Känns ju förbaskat surt!

Oj herregud det blev en hel novell!

Ville bara säga att jag samtidigt som allt det här händer är oerhört tacksam över den insikt i livet som alla motgångar skapar.

Jag har aldrig saknat min son, när han inte är hos mig som jag gör nu, jag har faktiskt inte insett HUR underbar min man är förrän nu och jag kommer framför allt aldrig mer att ta något för givet!

Och ibland har jag god lust att skrika åt alla idioter som tror att friska barn får man som på beställning utan problem när det passar in i livet mellan alla superkarriärer eller pubbesök!

Tror ni alla här inne förstår vad jag menar.....

Kramar...